mercoledì 14 agosto 2013
Piazza Garibaldi, Napoli
~
+ Postmodernisme premillénaire
++ Ordo ab Chao, Motorini, Regelstyrda robotar
Tags: Napoli, Neapel, bil, trafik, kaos, ordning
SvD
~~~Fem år sedan~~~
- Där, bara där
~
Hsiung-nu - Asiathunniska unionen et al - Europas tungomål CCLXVI
Man menar även att
förfäderna till turkfolken var en del av Hsiung-nu / Asiathunniska unionen
som ställde till gränsproblem för Kina under 300-talet f.kr. Hsiung-nus
etnolinguistiska tillhörighet är tills vidare oklar, men man antar att det
varit en blandning av iranska, altaiska og palaeosibiriska folk. Allteftersom
århundradena gingo och vi kommit fram till första och andra århundradet i den
kristna tideräkningen, så började denna förgrening att bryta ihop efter att de
flertalet gånger stött på för stort motstånd från hanfolket, hvilket ledde till
att en del av dem drogo västerut samt där bleve kända som hyôn / xiyon,
hvilka gjorde livet surt vid de iranska gränserna, emedans hunnerna drogo ännu
längre åt väst och terroriserade Romarriket.
Hsiung-nu var
organiserat som en konfederation och bestod internt av en splittrad struktur,
men utåt sett så agerade de som en centraliserad organism. Den högsta ledaren
benämndes Shan-yü / Tarxan
/ Yabgu och hade himmelskt mandat, liknande khanen i
de senare turkomongoliska staterna. Kejserlig ideologi og himmelsguden Tengri
spelade stor roll, precis som fallet varit hos många indoeuropeiska
härskarideologier. De militära aktiviteterna som Hsiung-nu företogo sig ledde
till stora migrationer där flera inreasiatiska folk, inklusive turkfolk,
flyttade väster ut. När Hsiung-nu gjort sitt för världen så kommo andra
statskonstellationer till, varav de protomongoliska Hsien-pi-konfederationerna
äro nämnvärda, varvid en av dem, Tabgag, T'o-pa
eller den nordliga Weidynastin, lade beslag på en stor del av norra Kina under 300-500-talen.
Turkfolken var ehuru ej de dominerande elementen i dessa konstellationer och
första gången de klart kan ses i källorna, är under 500-talet i källor som
belyser relationen emellan Tabγač-Kina samt en annan Hsien-pi-stat, Jou-jan
/ Avarkaganatet i Mongoliet. I Europa finnes ehuru äldre turkiska bevis. Hunnerna,
hvilkas ursprung är oklart, kommo till Volga runt 350 förandes framför sig
turkiska folk in i den pontokaspiska stäppregionen, även iranska og germanska
grupperingar inkluderades så småningom. Hunnerna gjorde stora framsteg, men
även deras herravälde föllo snabbt ihop när generationsbytena toges vid. En ny
konfederation utav folk var ehuru i skapande borta i Kazakstan då turkoghuriska
folk gjorde sitt inträde på den pontokaspiska stäppen og de bleve i sin tur
drivna av sabirerna och det Jou-jan / Avariska riket. Man misstänker vidare att
dessa oghuriska stammar hörde till en macroorganisation som i kinesiska källor
går under benämningen Ting-ling och som inkluderade flertalet av de turkiska
folk som senare kom att skapa Türkkaghanatet. Dessa och andra folk kommo att
komma i kontakt med det Byzantiska riket genom plundringståg och/eller genom
mer normal diplomatisk kontakt. Man kan nämna bulgarfolkens union som bestodo
av turkiska ogurer samt hunniska element, de äro noterade som varandes en
allierad till Byzantium år 480. De ovannämnda sabirerna varo av turkiskt
ursprung och hade situerat sig på stäpperna vid Volga och hade kontakter med
både det Byzantiska samt det Sāsānidiska rikena, men hänföll sig tidvis till
att göra räder gentemot Transkaukasus og Anatolien. Inga av de här olika
folken, varän de kommo ifrån, varo speciellt beständiga, utan försvann ganska
snabbt ur historiens öga. Anno 552 ledde Bumïn, af A-shih-na, Jou-jan
Kaghanatet in i Mongoliet och proklamerade sig som Ilig Qagan, hvilket
ungefärligen betyder ‘härskande kejsare’.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Taggar: Europas tungomål, turkfolk, Asien, Kina, Mongoliet, Kazakstan, hunner, Centralasien, stäppfolk, Tengri, kejsare, rojalism, khan, kaghan
martedì 13 agosto 2013
Sand
nedtrampad i själens minsta vrå
avskalad så att mörkret framstå
vill jag ljuset åter nå
så att jag bra kan måGibraltar - Jabal Tariq
Gibraltar var
enligt myten en av Herakles stoder, namnet Gibraltar kommer ehuru från
arabiskans Jabal Tariq, hvilket betyder ‘Tariqs berg’ og som i sin tur
anspelar på den emir som erövrade klippan år 711 och som var vid namn Tariq ibn
Ziyad.
Morerna innehavde området framtills anno 1462 för att då överföras till ett iberiskt
herravälde utav kastiliansk art, Storbritannien tog dogh udden i besittning
under det spanska tronföljdskriget 1704 och vid freden i Utrecht 1713 så
erkändes klippan som en brittisk besittning. Före den moriska tiden så har
neanderthalare, fenicier, karthager, romare, samt vandaler hållt området.
Under den
första brittiska ockupationstiden så försökte Spanien vid upprepade tillfällen
återta sitt område och konflikten står sig på vissa, men mindre handgripliga,
sätt fortfarande.
Invånarna i
Gibraltar genomförde en folkomröstning 1967 om sin tillhörighet och 12 000
röstade för brittisk överhöghet emedan 44 röstade emot. Spanjorerna nöjde sig
ehuru ej med detta varvid man 1967 stängde gränsen, hvilket bland annat fick
som konsekvens att alla flygplan som skulle ankomma till klippan var tvungna
att göra stora undanmanövrar för att icke kränka spanskt luftrum - gränsen
öppnades ehuru 1985 strax innan Spanien gjorde inträde i den Europeiska
gemenskapen. År 2002 genomförde man en ny referendum gällande om att det skulle
bli delad spansk-brittisk suveränitet över området, 98,5 procent sade No.
Gibraltar
sköter sig numera själv, förutöver frågor såsom utrikes- samt försvarpolitik
som ligger under London, och så kommer det troligtvis bestå under överskådlig
framtid. Historisk erkännelse samt folkets vilja förhindrar förändring utefter spansk populistisk vilja.
Populationen
räknas till varandes strax under 30 000. Kolonin består främst av gibraltiska
medborgare, cirka 65 % av habitanterna, resterande äro främst inflyttade
brittiska militärer eller andra, marockaner samt asiater. Kravet för att få
vara medborgare är att man skall vara född i Gibraltar före den 25 juni 1925
eller vara ättling till någon som uppfyllde detta krav.
~
Taggar: Gibraltar, Spanien, Storbritannien, koloni, självständighet, suveränitet, referendum, politik
~~~Fem år sedan~~~
~
domenica 11 agosto 2013
sabato 10 agosto 2013
Prototurkarna - Europas tungomål CCLXV
Dagens turkfolk
härstammar från eurasiatiska stäppfolk som antagligen fanns i flertalet stammar
och som spredo sig över den eurasiatiska landmassan genom de sätt som fanns
till hands, d.v.s. erövring, integration og assimilering. Det eventuella
altaiska samhället beräknas ha funnits cirkus 4000-3000 f.kr. och man menar då
att turkfolken bildades ur detta under tidsspannet 3000-500 f.kr., och med
hänsyn till indoeuropeiska og uraliska inlån, så haver man konkluderat att
turkfolken måste varit de västraste elementen i det altaiska spektrat. Man tror
att det turkiska Urheimat har legat i sydligaste Sibirien från Jenisej till
Stillahavskusten, och då speciellt i Altajregionen eller inom den transkaspiska
zonen. Under det första årtusendet före den kristna tideräkningen så haver
prototurkarna spridit sig över det hitentills iranskdominerade centrala samt
inre Mongoliet. Man ser turkfolken som i huvudsak nomadiska stäppfolk under
denna tid. Man menar även att förfäderna till turkfolken var en del av Hsiung-nu
/ Asiathunniska unionen som ställde till gränsproblem för Kina under
300-talet f.kr.
~
Axat från boken Europas tungomål.
~
venerdì 9 agosto 2013
Korporativ apartheid
Det var under 1800-talet som
man bestämde sig från svenskt rikshåll för att se till så att det enbart var
samer som kunde handha renar, man gav dem monopol på denna syssla, men då
staten hade total auktoritet på området så genomreglerades näringen in i minsta
lilla detalj. Samtidigt som detta skedde så bestämde staten att det endast var
de renskötare som var medlemmar i lappbyar som skulle klassificeras som samer -
alla andra samer transfererades härmed till termen ‘svenskar’.
Detta är gällande än idag i
Svärje, hur många samer som reellt finns havom vi ingen aning om då det enbart
är de som är medlemmar i samebyar som den svenska staten räknar som samer och
därmed ger speciella rättigheter till.
~
Om samerna skriver jag en del om i boken Europas tungomål, som dylik politisk filosofi i boken Postmodernisme premillénaire.
+ Renskötsel - en samisk inhägning, Svenska statens kolonisering utav Sameland, Europas ursprungsbefolkning - samernas udda paleohistoria
Tags: etnicitet, identitet, samer, renar, rennäring, samebyar, särrättigheter, rättigheter, åtskillnad, apartheid
DN
DN
~~~Fem år sedan~~~
~
giovedì 8 agosto 2013
Negerkrull
de såkallade ‘antirasisterna’, som ofta själva äro förnekandes
rasister, tycker att ritningar med för svarta illustrationer äro förnedrande,
att läppar utav sort större äro beklämmande, att krulligt hår, äro
diskriminerande
att det finns gott om människor med mer svart, än brun, hud, med
större läppar, med krulligt hår, vill de ej kännas vid
de vill att svarta skall ritas som vita
~
~~~Fem år sedan~~~
~
SFI
bör skrotas
~
++ Svensk planeringshysteri, Sveriges segregationsproblem
Tags: invandring, SFI, integration, assimilation
Tags: invandring, SFI, integration, assimilation
~~~Fem år sedan~~~
- Amaigrir
~
mercoledì 7 agosto 2013
Fående
det handlar ej om att få, få ock få
det handlar om att se, vad man får
~
~~~Fem år sedan~~~
~
martedì 6 agosto 2013
Solskenet Du
du fagraste solasken
skinandes ut å allom
håll
blänkandes intill märg
~
~~~Fem år sedan~~~
~
Turkisk skrift - Turkiska alfabet - Europas tungomål CCLXIII
De skriftspråk som
nyttjas, eller som havandes nyttjats, för turkspråken haver varierat i
historien ock inkluderar östturkisk runskrift, sogdisk, uigurisk, manichaenisk,
arabisk, tokharisk-brāhmīsk, khotanesis-brāhmīsk,
tibetansk, nestoriansk, phags-pa-skriften, armenisk, hebräisk, kyrilisk og til
sidst latinsk skrift.
~
Axat från boken Europas tungomål.
~~~Fem år sedan~~~
- I värmen
~
venerdì 2 agosto 2013
Romerna, resande, tattarna og zigenarna i Sverige
Det finnes i
runda slängor runt 20 000-25 000 individer med romsk bakgrund i Sverige,
cirka 3000 utav dessa äro så kallade svenska romer emedans omkring 3000
är finska romer som främst bor i Stockholm - emellan 50 och 90 procent
av romerna talar något romanispråk, denna siffra är ehuru ej gällande för de
ursprungligaste svenska romerna, tattarna / tåtare / resande / rommano,
som nästan till fullo tappat sitt tungomål, allena 200-500 talar ännu
tattarspråk, kanske siffran är så låg som 150-200 för hyggeligt aktiva talare
inombördes. Det är främst 1900-talet som inneburit språkförlust inom gruppen.
Majoriteten
av den nutida romska befolkningen kommer ehuru sentida från utomnordiska länder
og en hel del av dessa bor i Malmö. Överlag så haver det i historiskt tid även
alltid funnits en bättre romsk befolkningsgrund i södra samt västra delarna av
Sverige, just Malmö kallas nu ‘romernas huvudstad’ i Skandinavien. Man planerar
där för inrättandet av ett romskt museum. Denna utomnordiska romanigrupp har en
östeuropeisk anknytning, för övrigt precis som de svenska romerna i fordomliga tid.
De finska
romerna är ankomna från Finland som höres, men kanner befolkningsmässigt sägas
vara peuple returnée då de finska romerna antagligen härstammo från
svenska romer, samt talar en arkaisk form utav skandoromani, som svensk
romani likväl hör till.
En
återblick
Romer har
funnits inom riket sedan åtminstone början av 1500-talet, men man anser ej att
de fleste av dagens romer härrör från dessa utan de har en kontinuitet av
allena cirka hundra år.
Den äldre
romanin, svensk romani, som talas i Sverige tillhör en nordlig
romanigruppering som har tysk språkanknytning, samt är lika den brittiska
romnimosen, anlänt via Danmark, den senare romanin har istället en östeuropeisk
anknytning och det är konstigt nog denna sena gruppering som ofta kallas
‘svenska romer / zigenare’. Som nämndes så var det under 1500-talet som bevis
finnes att det fanns romer i Sverige, hvilket noteringar i Stockholms stads
tänkeböcker visar under slutet av september 1512. Man uppfattade dem då som ett
förnämt folk och de fick ett gott mottagande, men efter redan trenne år så hade
man tydeligen tröttnat på dem och man beslöto om utvisning, snart kom ehuru
ånyo grupper av romer till landet.
Den paranoida
Gustaf Wasa trodde sig ehuru veta att de var spioner som var satta här att
spionera, att förkunskapa, så han utvisade dem följakteligen, denna antiromska
politik fortsattes av sönerna till den nämnda konungen. Även den påstått
kristliga ärkebiskopen Laurentius Petri förbjöd 1560 landets präster att
befatta sig med romerna, eller tatrarna som de kallades. Tatrarnas barn
fick ej döpas, inte heller jordning fick ske. Med en sådan kyrklig inställning
så är det heller ej oförväntat att se att prästerskapet till riksdagen i Örebro
1617 yrkade på total utvisning av alla tattare. Anno 1637 så kom sedan
dödsdomen, Placat om Tartarnes fördrifvande af landet som yrkade på
allas tattares utvisning innan ett visst datum og de män som uppehullo sig i
landet efter utvisningsdatumet skulle hängas, utan rättslig dom - kvinnor samt
barn skulle ehuruväl bara utvisas. Ungefär som judeutvisningen från Spanien år
1492. 1675 utfärdades en ny förordning, men då handlade förtrycket om att alla
tattare skulle tas ut i krigstjänst så att en på det viset kunde avyttra dem.
Kyrkolagen som kom 1686 accepterade ehuru romerna och menade att de kunde
accepteras i de kristna församlingarna och att de skulle döpa sina barn.
I slutet av
1600-talet förvisades dock huvuddelen av de svenska romerna till Sveriges östra
halva, Finland, varhän upprinnelsen för de flesta utav de finska romerna står
att finna. 1748 så sammanbands all lagstiftning gällande ‘problemet’ i en
zigenarlagstiftning som avsåg att stoppa all romsk invandring samt att tvinga
befintliga romer i Sverige att bli bofasta. Under nästkommande århundrade äst
ehuru det romska livet höljt i dunkel, men de ovan tattarna levde kvar i denna
dunkelhet, både de som höllo sig gömda i Sverige såsom givetvis även de som
deporterades till Finland, i slutet av seklet invandrade sedan även mindre
grupper valakisk-rumänska, tyska samt franska romer tillhörande kalderesj
og lovari och detta är den första större invandringen av romer sedan den
första under 1500-talet. Dessa valakisk-rumänska romer är det som ofta går
under benämningen svenska romer då de tidigare tattarelementen förvägrats alla
former utav erkännelse framtills nu.
1914 bleve
det dock stopp för all romsk invandring då den totalförbjöds, hvilket höllos
strängt på fram till lagens avskaffande så sent som 1954. De svenska romerna
som då bestodo utav åtta kända familjer blev härmed isolerade och enligt
uppgift kommo allena trenne romer in i landet under förbudstiden, av dessa tre
varo två flickor som utav misstag togos med i Röda korsbussar från Ravensbrück
1945 - så humant var Sverige mot den folkgrupp som proportionellt sett
förolyckades mest av Nazitysklands härjningar. Nej, ty utlänningar som varo
zigenare varandes icke välkomna, de skulle avvisas ock gjordes så också. När
den socialistiska nationalismen stod på sin topp så instiftades
steriliseringslagen 1934 och mitt under brinnande andra storeuropeiska kriget
under 1900-talet så kompletterades lagen så att även sociala skäl kunde
föreligga för tvångssterilisering. Det uttalade syftet var givetvis att man
skulle ‘sanera den svenska folkstammen’ och det var speciellt tattare og
zigenare som man riktade blickarna åt. Dessa bleve tvungna att registrera sig
och en inventering i beståndet som gjordes av polisen 1944 genom att en
massrazzia genomfördes där alla romer skulle uppsökas vid samma tidpunkt i hela
Sverige. Dessa razzior visade att beståndet av tattare var uppe i ett antal av
nära 8000, skrämmande tyckte svenskarna.
Det var i
slutet av september 1942 som regeringen gav Socialstyrelsen i uppdrag att
inventera beståndet av den svenska tattarstammen, detta register skulle ligga
till grund för ‘radikala åtgärder mot detta bottenskikt i den svenska
folkmassan’ som det stod i Svensk Socialvårds Tidning 1943 - två män som
stodo bakom det rasistiska, rasbiologiska beslutet var Gustav Möller og Tage
Erlander, man skulle mäta huvud samt näsor. Än värre är att den öppna och
direkta förmyndarattityden ej bröts förrän i början av 1980-talet i og med den
nya sociallagstiftningen, under hela det långa socialdemokratiska styret av
Sverige begicks dessa grava människorättsbrott.
Man undrar ju
vad det är som är så hemskt med människor som frivilligt väljer att leva ett
nomadiserande liv, sedan om det äro samer, romer eller något annat bör ej ha
någon betydelse då det är ett högst normalt fenomen som har existerat under
hela mänsklighetens historia. Under 1950-talet försökte man missionera den
‘svenska’ synen på leverne ock kultur till zigenarna, man ville inte bara
hjälpa dem ur misären og in i bostäder, utan man ville även lära dem bort ifrån
sitt språk samt sin kultur och in i det svenska samhället med det svenska
språket - så att zigenar- och tattarproblemet löstes en gång för alla, en
kulturell Endlösung.
Precis som
man försöker göra med invandrare överlag idag.
Den 10
december 1954 genomfördes en ny jätterazzia i hela landet, så att man kunde ta
reda på hur många de oönskade elementen var, det svenska folkhemmet skulle
byggas svenskt. 1954 toges även det nordiska passtvånget bort, resultatet var
en stor mängd finska invandrare, bland dem en hel del finska romer, deporterade
från Sverige under 1600-talet, man kan ju ej annat än småle.
Svenska
samhällsfilosofer av skilda slag tittar tillbaka med berömmelse på den tid då
den zigenska nomadismen utrotades till fördel för det miljonprojektsliv man nu
istället skapat, men man tar ingen hänsyn till om det överhuvudtaget varit så
lyckat att tvinga folk att byta kultur samt byta levnadssätt. Det man bör göra
är att skapa förutsättningar, det vill säga, ta bort fördömanden samt
kulturimperalism, så att individerna ifråga själva kan välja hur de vill leva
sina liv, hvilka språk de vill tala, hvilka kulturer de vill tillhöra, hur de
vill bo, ock så vidare. Förövrigt är det väldigt få romer i Sverige som
verkligen levt helt nomadiserande liv, ävenledes så, inget förakt bör finnas
gentemot gents, individer, samhällen eller kulturer som väljer, eller har valt,
att leva nomadiserande. Några tiotal familjer nyttjar idag sommaren till att
resa runt lite och det romska systemet att bo i klungor, d.v.s. i en klanslig
närhet av varandra, har den svenska assimilerings- og integrationspolitiken
inte ännu rått på, i Rosengård finnes exempelvis ‘Zigenargården’ där det främst
bor romer, likaså finnes ansamlingar i Rinkeby, Tensta, Skarpnäck, Enskededalen
samt i andra förorter. Kris, det romska domstolsförfarandet, fortlever,
så ock andra romska kulturföreteelser, särledes bland balkanankomna zigenare.
Under 1960-talet
och framåt så har en romsk invandring åter skett, bland annat en stor del av
den jugoslaviska arbetskraftinvandringen bestodo av romer, senare har även
romer från Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern og Rumänien anlänt och under
Balkanoroligheterna har givetvis romer funnits bland flyktingarna då förtrycket
varit som värst mot just denna / dessa folkgrupp/er, särledes i Kosovë. En
aktiv, politiskt styrd, assimileringsprocess igångsattes ånyo, men från mitten
av 1980-talet så har de etnodistinkta insatserna som allena var riktade mot
romer slopats, ock anno af 1999 e.kr. så beslutade sluteligen högsta domstolen
att romska kvinnor faktiskt visst fick bära sina kjolar i affärer. År 2001 så
fick språket romani chib i liten form stöd från staten, bland annat visst
litteraturstöd, svensk romani är ehuru fortfarande utan, fem århundraden efter
att språket trätt in i svenskt rike.
De romska
språken
Pippi
Långstrump haver nyligen översatts till romani chib. Romani finnes
ehuruväl i minst nio olika språkformer inom landet, varav fem sedan en längre
tid, og med olika språkformer åsyftas helt olika språk; det skandoromaniska svensk
romani från de första romska invandrarna, talat ännu av några få utav de
såkallade tattarna og resandefolket, kalderesj, som är det främsta
språket för de som ankommo för hundra år sedan och som består utav ättlingarna
till de åtta familjerna, lovari og tjurari från Öst- og
Centraleuropa från 1950-1960-talen, kalderesj, tjurari og lovari äro vlachromani, finsk romani, även det skandoromanès
inkommet primärt efter 1954, samt arli, sinto, bugurji og gurbet,
primärt från Balkan och senankommen i tid, i denna senkomna tid har även
ytterligare kalderesj og lovari ankommit.
Språken är
väldigt olika varandra samt bör absolut ej sammanblandas eller erkännas i ett
stycke under språkskapelsen romani chib, särledes stor är skillnaden emellan
den gambla skandoromanin og de valakiska språken som har helt olika historiker
sedan mycket lång tid, de verkar heller ej haft någon större kontakt sedan både
befunnits på svensk mark, samt så haver heller ej språkliga impulser vandrat
dem emellan.
Svensk romani
är egentligen primärt baserat på svensk grammatik men innehåller även
utomsvenska grammatiska fenomen, samt romaniordstämmor og många tyska lånord,
det kallas även tattarspråk eller resandesvenska / rommani rakripa /
skandoromani / tavringens rakripa, ordet rakripa betyder ‘språk’, från rakra
‘tala’, dessa såkallade tattare som de innan benämndes är svårdefinabla.
Förutom ovannämnda namn så kallas de även för skojare / fant / dinglare /
tschiwi, den förstnämnda är att icke föredra, i Norge är ordet tattare
heller icke derrogativt såsom det utav många uppfattas i försvenskade
samhällen, egentligen är det bara en felsyn kring att de varde tatarer, en
oharmlig benämning i sak, i södra Halland og antagligen Skåne benämnes de
stundom för kältring, sammankopplat med nordfrisiskans keltring
‘vagabond, landsstrykare’, även detta ordet har dogh stigmatiserat med
påklistrade negativa kopplingar. Den norska romanin samt den svenska är
synnerligen lika och är att betrakta som samma språk, såsom namnet skandoromani
förtäljer, på grund utav den isolerade utvecklingen över hela språkområdet så
är ehuru svensk romani uppdelat på ett lapptäcke utav olika varianter, en hel del
är till och med såkallade familjolekter med anledning utav det skrala antalet
parlörer, en avskiljning säges finnas emellan de sydsvenska og de uppsvenska
varianterna. Skandoromani är som nämnts en utväxt utifrån den första romska
invandringen till Skandinavien som ankommit från tysktalande områden hvilket
syns i inlånandegraden utav tyskan, men bedöms hava varit relativt arkaiskt i
sin indoariska stam när det ankom svensk hamn, senare haver norsk-svenska
skandoromanin utvecklats inom sina olika lingvistiska kontexter emedans finska
skandoromanin kvarhållit en mer arkaisk hållning, men även här är påverkan
större från svenskan än från finskan. De grundade räkneorden i svensk romani
äro, jekh / jikk / jekk / je / jekkum / jikkum, duj / dy, trin, schtar / star,
pansh, schov / sinkus, efta, okto, enja og desch.
Vissa menar
att tattarna / resandefolket endast äro luffare, eller vagabonder, av svensk
‘stam’ emedans andra hänför dem till den romska folkstammen, de själva menar
ehuruväl oftast att de äro romer, hvilket deras språk klart antyder,
ytterligare andra menar att de äro ättlingar till gamla soldatfamiljer från
Ryssland og Tyskland og ej alls zigenare, tungan täljer annat. Resandefolket
har även varit förknippat till vissa yrken, ett typiskt sådant under 1600-talet
var häktmakeri, under 1700-talet var många borgare i mindre städer, eller
verkandes som krämare dem emellan, många har även mer eller mindre med tvång
visavi frivilligt tagit värvning varhän många resandesläkter idag bär
soldatnamn, under 1800-talet var även många valackare og lumpsamlare. I början
utav 1900-talet såg man dem alla som i princip sinnesjuka, så de utsattes ej
endast utav tvångssteriliseringar utan en del fick även utstå lobotomeringar.
Etnisk rensning i tattarstäder samt rasupplopp i Jönköping skedde, detta
sistnämnda år 1948 och understöddes av tidningar och polis på plats.
En siffra som
ofta nämnes angående resandeantalet är 25 000, måhänt 40 000, hvilket også
stämmer överens med siffran från 1940-talet - den lilla icke-resande romska
befolkningen som fanns i Sverige bleve ju ej påplussad av invandring då sådan
var förbjuden og förhindrad. Långt färre än detta antal talar språket, kanske
något hundratal, det äro beräknat att ungefär emellan 200-500 har goda
kunskaper i svensk gammal romani, emedans 5000-10 000 kanske kan några enstaka
ord og fraser, men att bara runt 150-200 faktiskt talar språket ömsom. I likhet
med alla tidigare nämnda språk så är det av största vikt att tattarspråket,
alltså svensk romani, erkännes som det historiskt grundade språk det är, att
erkänna romani chib utfyller ingen funktion för detta språks bevarelse, snarare
motverkar det. Detsamma gäller kalderesjen, samt de övriga likväl. Tattarna bör
få, åtminstone erbjudelse om, utbildning på sitt rakripa. Som det ser ut nu
från Skolverket så fokuserar man på kelderasj, lovari, finsk romani samt arli,
detta är naturligtvis bra, men mer bör dem avkrävas.
Redan 1730
förtecknades en lista om fraser og ord i en lingvistisk avhandling utav
språkforskaren Per Björkman om zigenarspråket, Dissertatio de Cingaris.
Överlag så står svensk og norsk romani varandra nära, emedans den finska är mer
arkaisk i förhållande till de tve, norsk romani nedtecknades under 1800-talet
vid flera tillfällen av fängelseprästen Eilert Sundt i Beretning om
fantefolket, år 1850, 1859 samt 1862-1865, senare från 1944 finnes även
Ragnvald Iversens viktiga verk The Romany language in Norway. Från
Sverige finns även 1800-talsskrifter, en är från fången Djos Per Andersson som
är källa för Lecxicon på Romani Öfvärsatt av Lever slaven P. Andersson från
Dhalarna, eller det avsnitt i Carl Jonas Love Almquists roman Tre Fruar
i Småland från 1843 där det låtes höras av en zigenska som ger en lektion i
sin tunga. Under början av 1900-talet kommer flere verk, ofta i egenskap av
fångvaktare haver ord samt kontext inhämtats som en slags
etnologisk-antropologisk studie på människa i bur, men år 1977 kommer den
första publikationen av en svensk rom självt, Roger Johansson och sin Svensk
romani som även gör en kort genomgång av viss grammatik.
Tattarna,
eller de svenska romerna, hava ej haft någon särledes kontakt med de sentida
romska valakiska invandrarna som primärt talat kelderesj og lovari, även dessa
har språkligt undersöks i Sverige, bland annat genom den kända kalderesjen
Johan Dimitri Taikon.
Svensk
skandoromani är nästintill utdött men en hel del av dess vokabulär lever kvar i
svenskan, särledes då i mer slangbetonat språk eller ömsom i regionala
språkformer, bara detta är ett gott bevis på att språket varit ordinärt nyttjat
i flera områden, hörandes och virilt i vissa delar utav samhället, under lång
tid, en utmärkt nätt bok om detta är Gerd Carlings, Romani i svenskan.
När Ordboken över svensk romani sedan publicerades år 2008 erkände till
och med Språkrådets chef att han inte kände till att språket talats framtills
nu från 1500-talet i Sverige, detta får sägas vara utomordentligt skralt. Boken
i sig är en ordbok om 1800 ord på svensk romani, samt innehållandes en kort
grammatik plus några texter. Svenskromen Lenny Lindell skrive:
Mander randrar kava bokkan gla hilpra vorsnos manusch te nani bistra vorsnos rakkreske-barvalopa ta gijepeske-barvalopa tjakke vorsnos puranoa romanoa sarstil kammat rakkrat ta gijat. Drabla-noeske-ghana pennar ta vorsnos avar fann Indo-themm ta pennar te vorsnos rakkrepa kammar 60% attjer purnaoa indoske rakkrepat Sanskrit dre vorsnos romani tjibb. An ”Norden” kammar romani-manuschet boddrat preall 500 bersch. Rakkrepat dre vorsnos themm kammar bliddrat paggrat ta fysher bistras nikli, dolle savi mande randrar kava gla hilpra vorsnos rakkrepa ta romani-ternopa.
Jag skriver den här boken för att hjälpa vårt folk att inte glömma vårt språks och våra sångers rikedom, det som våra gamla alltid pratat och sjungit. Forskare säger att vi kommer från Indien och säger att vårt språk har 60% av det gamla indiska språket sanskrit. Romanifolket har bott i Norden i över 500 år. Språket har blivit förstört och är på väg att glömmas bort, så jag skriver den här boken för att hjälpa vårt språk och för vår romaniungdom.
~
Om detta samt alla andra romska grupperingar i hela Europa står att läsa om i min bok Europas tungomål.
Censurerad utav Dagens Nyheter.
Iscriviti a:
Post (Atom)