Språket som av hävd talas på ön är det indoeuropeisk-keltisk-ökeltisk-goideliska språket manxiska og som utvecklades efter den iriska invandringen. Ordet manx är engelska som deriveras till det rekonstruerade fornnordiska ordet *manskr og som lär hava betydelsen ‘hörandes till Isle of man’, om vi skulle följa de historiska nativa källorna för huru vi skall stava språket så borde vi ordinärt skriva manks istället. Skrivsättet man använde var ej baserat på iriskan utan på engelskan, det finns en del, men inte mycket, skrivet på språket. De första skrivna efterlämningarna är en del ballader som skrevs ner på 1500-talet, den första längre skriften på manxiska är en översättning anno 1611 av biskop John Phillips av bönboken Book of Common Prayer, denna biskop tog språkfrågan seriöst og förde mässan på tungomålet, hvilket annars vare ovanligt. Biblen trycktes 1748 ock katekismen redan 1707, även lexikala listor skapades vid denna tid. De som skreve dessa böcker, eller översättningar, skrev även ut sin aversi mot språket i marginalerna, de tyckte helt sonika att de gott kunde gå över till att prata engelska, men biskopen för tiden insåg att skullo man få ut kristendomen till de icke-urbana områdena, som var monolingua i manx, så är det bäst att man språkligt anpassar sig till dem, og inte tvärtom. Det första riktiga lexikonet till engelska skrevs ej förrän runt år 1835. Efter Biblen publicerades även en hymnbok, samt viss religiös vers, på manx av methodisterna hvilke fick stort genomslag för öns religiositet.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento