~
Germanskan innehåller en stor del substratord som man inte vet var de kommer ifrån, men ett antagligt ursprung till dessa står givetvis att finna i en förutvarande autokton befolkning i de områden germanerna, eller deras språk, tagit i besittning. Vissa beräknar antalet icke-indoeuropeiska substratord varandes upptill 30 % av den germanska vokabulären, då detta är en ganska hög andel som tyder på viss kreolisering så har vissa även framfört att germanskan ursprungligen inte är indoeuropeisk utan att den indoeuropeiserats. Som nämns under uraliskan så menar nu vissa att orden främst härrör från ett uraliskt substratspråk, en tes som har lite bevis att vila på. Det intressanta med en del av substratorden är att de kan kopplas till sjöfarande, samhällsstratifiering, krigsföring och, speciellt maritima, djur samt växter. Om detta är stämmande, så stämmer det illa med ett substrat baserat på skogslevande uralier eller andra jägare- och samlarkulturer, men kan, enligt vissa, istället passa in på kontakter med sjöfarande folk som lånat ut orden. Vissa vill således ha det till att det är kontakter med den megalitiska kulturen som var en hegemonisk kultur i stora delar av Västeuropa från norra Tyskland og Brittiska öarna ner till den Pyreneiska halvön och Nordafrika samt öarna i västra Medelhavet och som anses ha ett internt samband tillhörande en sjöfartskultur. De äldsta av dessa megaliter härrör från 4000-talet f.kr. och eventuella kopplingar till orden i germanskan måste ses som svårkonfirmerande.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Taggar: Europas tungomål, germaner, germanska, substratspråk, språk, uralier, megalitisk kultur, int
Nessun commento:
Posta un commento