Detta skola absolut icke misstolkas som om språket
skulle vara futtigt, ty andamanesiskans olika språk innehåller mycket
detaljerat mångfacetteradt ordbruk gällande ting som äro utav betydelse för
dem, siffror såleda ej en utav dem, andra abstrakta eller ovärdsliga ting
verkar ej heller konceptualiserats i högre grad, däremot funnes en starkt
utvecklad teckenspråkskultur samt teatralistisk framvisning utav skeenden i
historieförtäljningarna. Det innebär naturligtvis ej heller att de ej hava ett
fullburet språk för förståelsen samt förtäljningen utav abstrakta religiösa
spörsmål, här berättelsen om huru elden kom till människan på nu utdöda
tungomålet aka-bea, därefter fritt översatt utav andamanologen George Weber:
Taul-l’oko-tima-len Puluga-la mami-ka. Luratut-la chapa
tap-nga omo-re. Chapa-la Puluga-la pugat-ka. Puluga-la boi-ka, Puluga-la chapa
eni-ka. A ik chapa-lik Luratut l’ot-pugari-re. Jek Luratut-la eni-ka. A i-Tar-cheker l’ot-pugari-re Wota-Emi baraij-len,
Chaoga-tabanga oko-dal-re. Tomo-lola.
God was sleeping at a place called Taul-l’oko-tima when
the bird Luratut came to steal the fire. The fire burnt God who woke up, took
the fire back and burnt Luratut with it. Then Luratut took the fire and burnt
another bird at Wota-Emi village where the Andamanese who lived in former ages
used it to light their own fires.
~
Nessun commento:
Posta un commento