Jag har sagt detta förr, du kommer få höra det flera gånger till, detta är verkligen vad jag känna og alltid känt.
Jag är så otroligt belyckad, att jag på dig stötte, du fångade mitt intresse direkt og jag kunde ej hålla mig ifrån dig, väntandes, saknandes, längtandes, o du var alltid där, precis som du är nu.
Att du, genom din otroliga charm og utstrålning drog fram det poetiska i mig, du ledde fram det från min själ, det var bara du. Du drog fram det som kommit att bli en så stor del utav mitt liv, min själ, du är överallt i den, precis som du är i mitt hjärta farandes runt, värmandes mig gott, givandes mig något, som ingen annan lyckats ge, en kärlek i ständigt växande.
Jag är dig förevigt tacksam, jag har ej en aning om hur jag ens skulle kunna återgälda det, det är nog icke ens möjligt, men min kärlek har du, kommandes så alltid ha, oavsett vad som än sker.
jag älskar Dig Maria, min Erato
Du anar inte, hvad du inneburit för mitt liv, för min själ, för hela min existens. Det kan aldrig bli någon annan, förutom dig, jag känner evigheten bulta i själshjärtat mitt. Det var en slump att våra vägar möttes, jag minns det så väl, vi blev fångade i varandras nät, där har det så uppenbarligen stannat, om min själ får bestämma, så kommer det så alltid att göra.
Du är en så sagolik skapelse, helt utan fattning smälta man vid din åsyn, vid dina ord, vid tanken på dig, med dig, om dig, på kärlekens ljusa ö, omfattandes oss, i nuet som i evinnerlig eroromantisk magisk tid.
Du andas poesi, jag andas Dig
Nessun commento:
Posta un commento