Jag anser att denna ungefärliga graduering som illustrerats här är långt mycket riktigare än vänster-högerskalan som oftast används, men för självkritikens sak så menar jag nog att en än mer flytande ansats behövs för att ännu mer försöka fånga in systemen i dess mer ‘rätteliga’ befattning. Vi havom redan sett att flertalet idéer äro lika i exempelvis de totalistiska systemen samt att idémässiguella rörelser eller kontakter kan försegås extensivt men man behöver icke gå till extremerna, till exempel fascism og nationalsocialism, för att se komplexiviteten i systemtillhörigheten och att vänster-höger icke behöver utgöra något hinder för varken eller. Även andra mindre extrema frågor är icke karaktäriserande för varken eller, før exempel sociala spörsmål som oftast placeras på vänstersidan utav den politiska halvan utav väldigt oklara anledningar, ty alltjämt så kunne exempelvis socialister, reformertsocialister, socialliberaler, nationalister, nationalsocialister, fascister, socialkonservativa, värdekonservativa, med flera, mycket väl omfattas av omfattande sociala hjälpsystem - samma sak men törhända i olika sammansättningar kan gälla många andra frågor, till exempel miljö - som politisk stor rörelse så är ju ekologismen ingen gammal företeelse även om tänkesätten har milleniala år på nacken, även nationalister kan vurma för sin nations natur, og så vidare.
Nessun commento:
Posta un commento