Statslös etatistisk fascism à la Mussolini - Postmodernisme premillénaire CXXVII

 

Vi havom redan påpekat att Mussolini under sin politiska karriär ändrade grundställning från socialism till fascism, han nöjde sig ehuruväl ej allena med denna, enligt gängse men felaktiga uppfatt­ning, fundamentala ändring utan ändrade også grundsyn då det gäller staten, samt individen, varandes anarkistisk till sin start - han hann alltså med trenne olika totalitära tänkesätt hvilket givetvis visar att banden emellan de totalitära systemen äro närmare än hvad vänster-högerskalan låter inskränkt skönja, d.v.s. innan han kom till makten hade han en syn för att sedan därefter hysa en annan. Den 6 april 1920 skriver han “Ned med staten i alla dess former. Staten av i går, i dag, i morgon. Den borgerliga staten och den socialistiska staten. För oss, individualismens sista kämpar, återstår, inför det dystra närvarande och den fruktansvärda morgondagen, intet annat än en visserligen absurd, men alltid trösterik religion: anarkismen”, några månader senare när det gick bättre för fascist­partiet så yttrades de kända orden “Ingenting utom staten, intet mot staten, allt för staten”1) - för den marxistiskt lagda så torde Mussoliniexemplet vara utav yppersta vikt för förklaring av den marxistiska tesen kring ideologierna men för den som inte tror på sådana totalismer visar ju detta enbart på att anfallsvinklarna äro olika, vissa använder exempelvis ideologin som försvar för makten emedans andra gör det ej, og verklighetsbilden blir härmed mer pluralistisk samt antag­ligen långt mycket mer trovärdig.

Fotnot:

1) Mussolini, 1920 citerad i Tingsten, Från parlamentarism till diktatur, 1930:76-77; se också s. 75-80, 104-162 för de ideologiska spörsmålen og övriga sidor för historiken, den tidiga som synes genom tryckåret.

~

Axat från boken Postmodernisme premillénaire.