Nationalismen i fascismen - Postmodernisme premillénaire CXXVIII

 

Fascismen var starkt antidemokratisk, antiliberal og antikommunistisk, men var i likhet med nationalsocialismen icke på något sätt främmande för socialismen bara den icke var av internationalistisk art.1) Nazismen såg helst till rasen emedan fascismen hade nationen, etnici­teten eller kulturen som bärande entitet men var ehuru ej rasistiska såsom termen vanligtvis definieras - d.v.s. nationen stod i centrum för fascisternas tankesystem men igge utav biologiska utan av historiska skäl. Om nationalismens et etnicismens vara eller icke vara har diskuterats i det oändliga. Termen och innebörden av termen etnicitet är en intressant historia som hitintills ej blivit fullständigt klarlagd, och kommer troligtvis aldrig att bli det heller, eller för den delen ordentligt definierad utan är ganska diffus.2) Om man tror på Gellners propåer kring det inne­bundna sambandet emellan industrialism samt nationalism, hvilket många verkar göra,3) og även om man tar i beaktande det han klargör (på p. 138) så är detta en klar simplifiering av historien hvilket flertalet av de ovan anförda referenserna visar men för att ytterligare trycka på missvisandet hos Gellner så bör man bekanta sig med McNeill, Finley samt i medeltida europeiska sammanhang Bartlett,4) regelrätt nationalistisk politik har givetvis även genomförts i Kina i historisk tid, till exempel den systematiska ‘sinifieringen’ som skedde under kejsar Hsiao Wen Ti, 471-499, eller kulturnatio­nalismen decennierna runt år 800.5) För den som vill ha en kort svensk introduktion kring problematiken så kan Nordin kanske avhjälpa detta6) han har förövrigt också kommentarer kring att Gellners teori icke är hållbar då nationella idéer “haft ett avgörande inflytande ... långt före den industriella revolutionen, som ju nådde de flesta länder en god tid efter att den franska revolutionens idémässiga inflytande gjort sig gällande” (s. 197), jämför detta med Dahlstedt og Liedmans propåer (Dahlstedt skriver detta) där det, helt osant som vi sett, skrivs “[a]lla tycks i dag ... eniga om att nationalismen är en modern föreetelse, absolut inte äldre än franska revolutionen”7) - illusionerna lever vidare, ignoranter kunne vara eniga om mycket. Det lustiga äro att likartade politiska idéer eller handlande från pre1789 et post1789 behandlas helt olika, till exempel nationalistiska idéer eller handlande som inträffar post1789 karaktäriseras som nationalism emedans likartade som inträf­fat pre1789 karaktäriseras som något annat - jag karaktäriserar detta som tidsmässiguell in­skränkthet. Gellner kanske ändock har rätt i att nationalistiska åsikter kanske mer frekvent kom fram under den nämnda epoken, samt att de även fick större genomslagskraft i denna relativt moderna, i vanlig bemärkelse, tid finge de på köpet - detta gör dock icke idéerna speciella eller unika bara att deras medel samt metoder var mer effektiva tack vare hur stat, samhälle ock teknik var anordnat, om ens detta.

Fotnoter:

1) Dahlberg ø Tingsten, 1937:118-119 påpekar att det var internationalismen inom socialismen som gjorde att fascismen utmålade dessa som huvudmotståndare.

2) För termen etnicitet samt dess innebördsliga ursprung, d.v.s. försök till etnicitetens ursprung, se för flertalet olika teorier  Hutchinson & Smith, “Introduction”, i Idem, (eds.), 1996:V-VI, 3-14, 15-16, 32-34, 105-106; og här i något förkortad form (se litteraturlista för komplett), Schermerhorn, Comparative Ethnic Relations, 1970:12-14; Tonkin, et al, History and Ethnicity, 1989:11-17; Nash, The Cauldron of Ethicity in the Modern World, 1989:10-15; Eriksen, Ethnicity and Nationalism, 1993:3-7; Weber, “Ethnic groups”, i Roth and Wittich, (eds.), Economy and Society, Vol I, 1978:389-395; Geertz, “The intergrative revolution”, i idem (ed.), Old Societies and New States, 1963:108-113; Eller and Coughlan, “The poverty of primordialism: the demystification of ethnic attachments”, i Ethnic and Racial Studies, 16: 2:187-192, 199-201; Grosby, “The verdict of history”, i Ethnic and Racial Studies, 17: 2:164-171; Van den Berghe, I: 3:359-368; Fishman, “Social theory and ethnography”, i Sugar (ed.), Ethnic Diversity and Conflict in Eastern Europe, 1980:84-97; Connor, Ethno-nationalism, 1994:196-198, 202-206; Barth, Ethnic Groups and Boundaries, 1969:10-19; Brass, Ethnicity and Nationalism, 1991:18-20, 22-26; Hechter, “A rational choice approach to race and ethnic relations”, i Mason and Rex, (eds.), Theories of Race and Ethnic Relations, 1986:268-277; Banton, “Modelling ethnic and national relations”, i Ethnic and Racial Studies, 17: 1:2-7, 9-10 – alla, i nämnd ordning, plus många fler intressanta, åtfinnes kort og gott eftertryckta i Hutchinson & Smith, (eds.), 1996.

3) Gellner, Nations and Nationalism, 1996.

4) McNeill, Polyethnicity and National Unity in World History, 1986:14-22; Finley, The Use and Abuse of Ancient History, 1986:121-127, 233-235; Bartlett, The Making of Europe, 1994:197-199, 201-204 – även dessa i Hutchinson & Smith, (eds.), 1996.

5) Se t.ex. Gernet, 1997:192-193, 291-294 - även under det mongoliska styret, p. 368, som även nyttjade nationalitetskvotering, se även p. 467-468 för senare under 1600-talets manchustyre. Se även, Lodén, 1998:127-128.

6) Nordin, “I broderlig samdräkt?”, Scandia häfte 2 band 64:196-199.

7) Dahlstedt och Liedman, Nationalismens logik, 1996:13.

~

Från boken Postmodernisme premillénaire.