Turkarna i Grekland, Thrakien, Rhodos samt Kos - Europas tungomål DCCCX

 

Hellas – eller Yunanistan - har även en ganska stor turkisktalande befolkning beståendes av de osäkra siffrorna mellan 30 000 samt 130 000 och som därmed är tillhörande den enda icke-indoeuropeiska språkfamilj som finns representerad i detta land, d.v.s. den altaiska, i speciellt västra Thrakien samt i den Egeiska havsregionen - men det är inte bara det enda icke-indoeuropeiska språket, utan också det enda som fått visst officiellt erkänande i Hellas. Av turkarna kallas de ofta Batı Trakyalı, västthrakierna. Det är ju positivt att man förstått att man icke till fullo kan kränka vissa individers rättigheter, men det skulle ju vara ännu positivare om man gjort dessa lagar universiella omfattandes alla folk samt språk, og ej enbart de som haver en regional stormakt, med medföljande maktkamp, bakom knuten. Enligt vissa demografer finnes givetvis inga minoriteter överhuvudtaget i Grekland, förutöver en liten muslimsk spillra. Muslimerna i Hellas har sina egna skolor och utbildningen i dessa bedrivs på turkiska, arabiska og grekiska. Det finnes dessutom tidningar samt radiostationer som nyttjar turkiska som basspråk. Turkiskan hade givetvis varit ett långt mycket större språk i Hellas om det inte var för den befolkningsutväxling som togs vid under 1920-talet efter det att Grekland varit i Turkiet och krigat och även tagit en del områden från ärkefienden, nästan 400 000 muslimer och över en miljon kristna påverkades utav ‘religionsrensningen’, hvilken ehuru ej berörde turkarna i Thrakien eller grekerna i Istanbul. De dodecanesiska turkarna på Rhodos och Kos omfattades lyckligtvis ej heller utav folkförflyttningsavtalet 1923 då öarna för den tiden hörde till konungariket Italien og ej bleve grekiska förrän 1947 då dessa turkar blev medborgare i den staten. Idag utgör de ungefärligen ett antal om 5500 individer, 2000 på Kos samt 3500 på Rhodos. I samklang med detta kan även nämnas att det fanns en italiensk bosättningspolicy på Dodecanese emellan 1910-talet och 1940-talet där de flesta utav de omkring 40 000 italienarna hamnade på Rhodos, efter att Grekland tagit över öarna försvann nästintill alla italienare hemåt, några få dussintalet rapporterats ha stannat kvar.

~

Axat från boken Europas tungomål.