Arvanitiskan talat af arvanitikerna - Europas tungomål DCCCVII

 

Emellan 20 000-150 000 talar också det -albansk-toskiska språket arvanitiska / αρbερίστ / arbërisht, på speciellt norra Peleponnesos, på ön Évvoia samt i staden Ioánnina i nordvästra Hellas. Tungomålet, som även är gåendes under benämningen grecoalbanska, kan enligt vissa inte riktigt karaktäriseras som ett eget mål då det kan förstås av moderspråkets toskiska talare, men å andra sidan så räknas ju svenska og danska som olika språk fastän det inte brukar inbegripa några större svårigheter för människorna att förstå varandra, å andra sidan så menar de flesta arvanitikerna att de är greker oc gjorde så även under hela den ottomanska perioden, kanske mest med anledning utav deras grekortodoxa trosriktning, nu tillhörandes främst den sanna delen, Παλαιοημερολογίτες. Arvanitiskan betecknas eljest som det mest arkaiska albanska språket, närmast besläktat med arbëreshen i Italien, men mycket litet finnes skrivet på språket, i ovannämnda kyrka nyttjas arvanitiska bara i undantagsfall men icke-religiösa kulturyttringar har kommit i dager sedan 1980-talet, i formen utav olika kulturföreningar og lite poesi, samt så finns några böcker om arvanitisk kultur på arvanitiska. Tungomålet är dessutom uppdelat på många olika varianter men inga försök har gjorts i syfte att kodifiera arvanitiskan, rikheten i språket är härvid bevarad. Arvanitiskan skrivs med det arvanitiska alfabetet hvilket är ett grekbaserat alfabet med vissa modifikationer, relativt snarlikt äldre albanska alfabet som även de nyttjades det grekiska alfabetet, men det är som sagt väldigt ovanligt att någonting alls skrivs på språket. Arvanitikerna härstammar från bosättningar som skett från omkring 1000-talet framtills 1500-talet och framtills 1800-talets slut så var de i majoritet i vissa delar utav Sydgrekland. Man vet inte riktigt varför de emigrerade og anledningarna är säkerligen mångfaldiga, på en del håll vet man ehuru att de blivit inviterade utav de byzantiska eller latinska härskarna för att repopularisera områden som drabbats av stora befolkningsminskningar med anledning utav krig, farsoter, eller annat människoont, ibland även lejda som soldater. Som nämndes då definierar de sig ganska markant som just greker havandes aktivt tagit avstånd från att bli kallade exempelvis grecoalbaner, de haver även varit väldigt aktiva i de nationalistiska strävandena samt patriotiska i formerandet utav den grekiska staten, många gånger har olika arvaniter blivit kallade nationalhjältar hvilket ehuru ej hvarit dem behjälpliga gällande språket då staten Grekland i sin tur ideligen propsat för att de skall övergå till det grekiska tungomålet, hvilket många således gjort. Denna albanska diasporabefolkning minskar i antal framförallt med anledning utav att många unga har övergått till helleniskan i sitt vardagliga umgänge och att nästan inga barn lär sig språket längre, detta tillsammans gör antagligen att antalet reella talare troligtvis är mycket lägre än de ovanstående siffrorna - eller blir det inom en snar framtid. Som nästan en självklarhet så kan ju nämnas att till skillnad från toskiskan så har arvanitiskan fått ta emot en hel del helleniska lånord. Språket har ingen legal eller officiell status överhuvudtaget, hvilket givetvis inte hjälper språkets överlevnad och kan ses som ett förtryck av språkets talare. Arvanitiskan är på väg till sitt ödes ände.

~

Axat från boken Europas tungomål.