sabato 17 novembre 2012

Beslöjande utbildning


Även om det handlar om ett mycket litet antal kvinnor som vill bära heltäckande slöja i skolan är det ändå ett återkommande problem, enligt skolborgarrådet Lotta Edholm (FP).

De få kvinnor som utbildar sig för jobb inom skolan har dessutom mycket svårt att hitta praktikplatser, säger hon.

- Vad jag vet finns inga förskolor eller skolor som anställer de här kvinnorna. Ska man lura in en ung människa i en utbildning där man inte kan få jobb. Det finns ju mängder av andra yrken i samhället där man mycket väl kan använda burka eller niqab, säger hon.

~


skall man lura in unga kvinnor att utbilda sig - de får ju ändå inga kvalificerade jobb?
skall man lura in invandrare att utbilda sig - de får ju ändå inga kvalificerande jobb?

nu finns det ju förvisso friskolor och annat som mycket väl borde kunna fånga upp de här väldigt fåtaliga kvinnorna, men det är ju inte det som är problemet, problemet är heller ej att några enstaka kvinnor önskar bekläda hela sin kropp, problemet verkar istället vara att inskränkt xenofobi är allenarådande inom utbildningsväsendet, både hos de som utbildar, samt de som anställer, samt de som äskar besluta därom, det är betecknande för hela denna debatten

det är det som är problemet

för icke kan det väl vara så att ett helt skolväsen, med dess skolungdomar, hotas av några fåtaliga kvinnor med full beklädnad på sig, eller heller ej så att barn på något vis tager skada av att få lära känna någon enstaka sådan kvinna, att faktiskt möta mångfald og mångkultur, istället för att bara höra samt se de vuxnas ideliga förringning samt nedsättning utav kvinnor av denna sort

barn blir som vuxna är
skolan är en grogrund för rasism och exkludering

Gp, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD

citatet är från TT o Larsson, M. J., “FP vill se över lagstiftning för slöja”, i DN.se, 2010-12-01.

~¤~


solen skiner i skyn
vandrar längs vägen

endast ett moln häri















~


Taggar: haiku, sol, natur, livet, moln
DN, DN, DN, SvD

~~~Ett år sedan~~~

- Eders divinitet

~

venerdì 16 novembre 2012

Siberia to Sarawak - Tribal peoples of Asia




Denna lilla boklett, utgiven utav Survival International år 2002, om bart strax under femtio paginor, går på ett såleda kortsamt men informativt rikt igenom några utav de fåtaliga stamfolken som finnes kvar i Asien, samt mappandes ut de övriga sådana. Man definierar vad som karaktäriseras som stamfolk, hvilka hot de allmänt står inför, hvilket ofta är flera samtidigt, man pekar bland annat särledes ut de såkallade negritosarna som finns i Malaysia, Indien, Thailand, Filippinerna samt på Andamanöarna. Negritofolken bedöms ofta som varandes rester utav de allra första utvandrarna från Afrika, liknandes bushmänen samt pygméerna i södra et centrala Afrika, likväl besläktade med främst papuaner samt australier, men klart avskiljda från övriga generella asiater, og fastän dessa äro markant svarta og korta - därav namnet - så står de genetiskt sätt allra längst bort från alla övriga människor, inklusive svarta afrikaner såsom khoisaner og pygméer. Vita nordeuropéer äro närmare släkt med bushmännen än vad negritosarna är. Det finns dessutom betydande genetisk variation inom negritosarna, exempelvis kan nämnas att de andamaniska folken ej har denisovansk beblandning i sig såsom papuaner et melanesier har, på samma sätt som européer og övriga asiater har neanderthalsbeblandning i samma ratio.

Man gör vissa intressanta djupdykningar i förtäljningen, exempelvis om andamanerna som bor på Andamanerna, varandes de stora andamaneserna, onge, jarawa og de ännu helt okontaktade sentinelese. Dessa negritos tros ha bott här sedan de anlände från Afrika för över 60 000 år sedan, isolerade sedan dess og ännu äro sentineleserna helt okontaktade, samt okontaktsbara, varandes de jure et de facto en självständig entitet, då inga avtal eller andra kontakter tagits med dem, då de febrilt skjuter med pilar gentemot alla som närmar sig dem. Alltsomallt skriver man att öarna höll en befolkning om antagliga 8000 invånare innan kolonisationen, men nu är de nera på emellan 400-800 andamaneser, med viss oklarhet kring antalet för sentineleserna, där öarna har en total kolonial befolkning om 350 000. Den enda kvarvarande regnskogen som finns på öarna är den skog som finnes i reservaten för stamfolken.

Great andamaneserna äro de som fått utstå mest aktivt folkmord, varandes runt 5000 i antal när erövringen började, när bokletten skrevs uppgåendes till bart 41 personer. Lite bättre är det för ongefolket, som kallar sig en-iregale ‘perfekt person’, som bor på ön Lilla Andamanerna varandes nu 99 personer, deras antal har minskat med 85 % på hundra år.

Jarawaerna, som tros kalla sig själva ya-eng-nga talar ett för alla oförståeligt språk, ordet ‘jarawa’ betyder ‘främling, det andra folket’ på andamanesiska, har lyckats leva frivilligt isolerade under en längre period, när de ovan slavifierades eller utdagades, genom att visa sig vara hostila mot inträngande element. Man berättar att man år 1974 instiftade månatliga diplomatiska kontakter med jarawaerna men att man aldrig tilläts inträda dess territorium, de initierade heller aldrig själva några kontakter med den indiska civilisationen förrän helt plötsligt år 1998 när de började anträda de indiska bosättningarna utan att ta med sig sina vapen. Av vad man förstår, utan att förstå deras språk, så verkar det som om tjuvjägare trycker på deras områden från haven. Jarawaerna lider nu mycket stor risk för sjukdomar då de ej har vårt immunförsvar, varhän hela eller nästinpå hela, stammen kan ryka med inom loppet av någon månad om oturen sätter in. Det var deras rykte om hostilitet som skyddade dem, nu när det försvunnit så kommer antagligen kontakterna att öka, esomoftast ej positivit för stammens existens. Den indiska högsta domstolen har nu flertalet gånger domfört koloniala inträgen på jarawaiskt område, i skydd för dem, huruvida de lokala myndigheterna följer dessa är ännu oklart.

Så slutligen sentinelseserna som äro i antal av måhända 50-200 levandes på sin egen ö, Indien har försökt komma i kontakt med dem tidigare men närainpå alla möten har slutat med en skur av pilar, allena några få gånger har man lyckats lämna dem födogåvor utan att bemötas hostilt. För närvarande försegås inga kontaktförsök med dem, då de uppenbarligen vill ha det så.

Vidare så går bokletten in på Västpapua och Indonesiens illegitima ockupation utav det landet og dess folk som består utav 312 stammar, samt antagligen några fler ännu okända, om den aktiva planen om indonisering utav landet, samt om den fasansfulla Grasbergsgruvan. Runt 100 000 papuaner beräknas ha dödats av Indonesiens styrkor, ännu fler har dukat under på andra sätt, eller fått utstå tortyr, våldtäkter, misär, et dylikt.

Indonesien begår folkmord, ett papuacide.

Vidare behaver boken även separatavsnitt om de olika sarawakiska stamfolken, såsom penaner og dajaker, om jummastammarna i Chittagong Hill Tracts i Bangladesh, om Sibiriens många folk, alltsom allt en lättsam men informativt rik liten boklett som ger röst åt folk som väldigt sällan eljes höres.

Väl beläst, således.















~



Bokletten finns bl.a. på Bokus

Indoariskan i Europa - Europas tungomål CNII



Av den stora språkgruppen indoariska så är det bara en undergrupp som sedan länge talas i Europa och det är romanès eller zigenska. Indoariskan kommer således här att för Europa få en oproportionell stor genomgång, men ändock kortfattad för denna ofantliga språkgrupp med upptill 650 000 000 talare fördelade på flera hundra olika språk.














~

Axat från boken Europas tungomål.


mercoledì 14 novembre 2012

Blatte


det brukliga svenska ordet för invandrare är i vissa kretsar blatte, ofta i osmickrande kontexter.

Vad dessa ignoranta svenskofiler då gör är att själva använda ett romaniord, då termen blatte är ankommet från romani blāto ‘blå’, med betydelsenärhet till de äldre sätten att nyttja denna färg, såsom synbart även i benämningen blåman som sedan konkurrerades ut utav svartfärgsbetonade neger, hvilket ju är utav latinsk börd.

Romanins blato, blawato är ehuru ej ett ursprungligt ariskt ord utan i sig ett inlån från sydslaviskan, antagligen från plav ‘blå’.













~



SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Gp, Gp, Gp, int

Prins Charles og den Svarte prinsen



när kronprins Charles af England svorde eden som prins af Wales så svor han denna på kymriska som den förste sedan den legendariske Svarte prinsen på 1200-talet













~

Om kymriska / walesiska kan man läsa mer om i min bok Europas tungomål.

SvD, Aft, Gp

~~~Ett år sedan~~~

- Språk i Italien

~

lunedì 12 novembre 2012

Skönhet


lika vacker som en diamant,
lika fagersam är kvinnans entitet

beståendes utav samma sak
universums djupaste Allt

skapelsens primadonna

diamanter för Er gudinnor
ni passar så ihop

allt av värde
är Ert att få














~


DN, DN, SvD, SvD, Gp, HD

...



livet är underbart
säger vissa

livet är trist
anser jag

men då skulle jag ändå ej ha levt

















~


Taggar: livet, leva

domenica 11 novembre 2012

Balternas urhem - Europas tungomål CNI



Eftersom baltiskan är arkaisk, så antar man att den i likhet med sina slaviska naboer inte haver förflyttat sig över stora territorier för då hadde språken antagligen förändrats mera då de stödt på andra folkgrupper och kanske inkorporerat dessa i sin egen språkstruktur, hvilket torde haft en negativ effekt på arkaismen i tungomålen. Faktumet att det även finnes andra så kallade arkaiska språk en bra bit från de baltiska språkens område emotsäger ehuruväl ett sådant resonemang. Det finnes inga skriftliga belägg för baltiskan förrän preussiska handskrifter skrivna med det latinska alfabetet dyker upp på 1400-talet. Litauiskan finnes ej skriftligt belagd förrän 1515. Även om de skriftliga beläggen är sentida så vete man enligt texterna, till exempel skandinaviska samt anglosaxiska, källor att balterna havandes bebott området sedan åtminstone 600-talet och då hadde de redan förlorat områden i till exempel öster gentemot slaverna - även antika författare omnämner stammar som kan identifieras som baltiska. Man tror att baltiskan förut talades i ett större område än idag, men att det undanträngdes av annalkande slaver från söder samt germaner från väster, hvilket lett till att dagens baltisktalande område enbart äro en sjättedel av vad det var innan dessa anlände. Den norra gränsen haver ej ändrats mycket, men i väster finnes baltiska ortsnamn till väster om Vistula / Wisła, i syd gick gränsen antagligen vid floden Seim och österut antagligen vid floderna Volga, Moskva ock Oka.















~

Axat från boken Europas tungomål.


~~~Ett år sedan~~~


~

venerdì 9 novembre 2012

Baltoslaviskan - Europas tungomål CN



Man haver många lånord från de finsk-ugriska språken, då de forntida kontakterna hava varit täta och vissa antar även att det föreligger ett närmare släktskap emellan baltiskan og slaviskan - baltoslaviska. Men detta är inget man säkereligen vet och man vete icke om det bara är så att de många likheterna språkgrupperna emellan kan komma från den omfattande kontakten dem emellan eller om grupperna kan ha tillhört en gemensam protoindoeuropeisk subgruppering och därefter differentierat sig mer och mer tills olika tungomål varefter olika grupper uppstoddo. Förslag har lagts fram som menat att baltoslaviskan uppdelades i protobaltiska och protoslaviska ungefäreligen vid 1300 f.kr. då ett annat indoeuropeiskt folk skullo ha delat dem genom erövring, dessa skulu då ha tillhört den lusatiska kulturen. Baltiskan skulle då enligt denna förklaring ej hava råkat så illa ut av stäppens erövrare och därmed så skulle språken på intet vis utvecklats snabbt, hvilket visar sig genom baltiska språks arkaitet. Andra siffror talar för att det protobaltiska språket talades fram till runt 1800 f.kr. och att det därefter skett en långdragen utveckling till de olika grupperingarna. Att det föreligger en skillnad mellan öst- og västbaltiska kan man se i en ordjämförelse emellan preussiska et litauiska, exempelvis i ‘folk’ wupyan - debesis, ‘sädeskorn’ syrne - grūdas, ‘smör’ anctan - sviestas samt ‘stor’ debikan - didis.

De flesta antar dock att de tvenne baltiska och slaviska subgrupperna har existerat jämnsides under en väldigt lång tid, åtminstone från 500-talet, och kanske tidigare, och att likheterna härrör härifrån och ej genom att de skulle ha bildat en gemensam tidig undergrupp i familjen, men återigen så menar andra att det är odiskutabelt att en baltoslavisk subgrupp skulle ha existerat och pekar bland annat på en gemensam accentutveckling.














~

Axat, samt moddat, från boken Europas tungomål.


~~~Ett år sedan~~~


~

giovedì 8 novembre 2012

Svensk hospitabilitet



källarmosken i Herrgården, Malmö, där man med brutala medel slängde ut de huserande muslimerna ifrån under slutet av år 2008, efter att de brukat lokalen som gudshus sedan sexton långa år

menade Fastighetsägaren, samt kommunen, skulle användas som en boskola, där man paternalistiskt lär invandrare hur man bor på svenskt vis

man slänger ut dem















~

+ Postmodernisme premillénaire, om rasism, nationalism, tanke- och idésystem, samt annat matnyttigt.

Aft, SvD, SvD, SvD

De baltiska språkens arkaism - Europas tungomål CIN



De baltiska tungorna hava bevarat ett gammalt og indoeuropeiskt drag av ljud- samt formlära og i och med detta så göre det att dessa tungomål är ytterst viktiga för förståelsen av indoeuropeisk språkhistoria. Som exempel kan man komparera det nu levande litauiskan med de mycket gamla språken sanskrit och latin samt ändå se mycket klara arkaiska likheter, hvilket tydligt kan ses i nedanstående mening som betyder: “Gud gav tänder; Gud kommer att ge bröd”.

Litauiska:   Dievas dave dantis; Dievas duos duonos
Sanskrit:     Devas adadat datas; Devas dat dhanas
Latin:           Deus dedit dentes; Deus dabit panem













~

Axat från boken Europas tungomål.


~~~Ett år sedan~~~


~

mercoledì 7 novembre 2012

Chokladbrun bebis - att förklara otrohet



Madame de Sévigné, som var en passionerad chokladpimplerska, varnade sin dotter i ett brev år 1671 med förtäljningen kring marquise de Coëtlogon som hade druckit choklad varje dag under sin första graviditet, ty pågen som kom ut vart en negerpojke














~


“À Madame de Grignan, aux Rochers, dimanche 25e octobre 1671 (...) La marquise de Coëtlogon prit tant de chocolat, étant grosse l’année passée, qu’elle accoucha d’un petit garçon noir comme le diable qui mourut”



~


SvD, SvD, SvD, SvD

~~~Ett år sedan~~~


~

lunedì 5 novembre 2012

Grekernas invandring till Grekland



Hellenerna kommo antagligen till Hellas norrifrån under den senare delen utav den såkallade tidighelladiska tiden, oftast tidsplacerad till omkring 2500 f.kr., eller 2200/2100 f.kr., men man vet ehuru ingalunda detta med någon säkerhet. Detta kan illustreras med en relativt nyligen framlagd teori som går ut på att föregångarna till hellenerna samt till hela den europeiska delen av indoeuropéerna kom via Anatolien till Hellas så tidigt som ungefär år 6500 f.kr. - detta blev dock högst debatterat samt är icke heller speciellt troligt, speciellt inte om man ser till lingvistiska eller arkeologiska aspekter. Men självfallet, någon säkerhet i några påståenden kan man ju aldrig ha när man behandlar tider som är så avlägsna.

Man menar traditionellt sett ofta, men alltmera sällan, att det varit trenne invandringsfaser utav hellenska populationer till det som vi nu kallom Grekland; man är i det stora hela osäker på datumen för eventuella invandringar, hvilket påtalades ovan, men vanliga konklusioner röre sig emellan ungefärligen 2200-1600 f.kr. De trenne invandringsvågorna kan även ha varit en allena, med senareförekommen etnisk uppsplittring, men även om de var flera så kunno de hava skett mycket tätt efter varandra.

Det traditionella synen är ehuru att den första vågen utav invandring skulu ha skett utav jonerna, bland annat då det finns flertalet refereringar i antik litteratur till att joner bebodde Centralhellas samt Peloponnesos, dessa blev efterhand ersatta på de flesta ställen av den andra immigrantvågen beståendes av akaener. Akaenerna delades senare upp i tvenne olika fraktioner där sydakaenerna blevo de som bosatte sig i Arkadien samt på Cypern emedans nordakaenerna äro anfäderna till aiolierna, dorerna varde de som anlände sist tagandes över stora delar utav akaenernas Peloponnesos.

Den etniska beteckningen på dorerna härrör antagligen ifrån att omgivande grupper namngett dem efter de områden som de först bebodde - just angående dorerna så ihågkoms denna invandring i historisk tid. Ett av de tidiga etniska namnen hos grekerna är danaanerna, hvilket av vissa anses vara bevis för en knytning till grekernas protohem norr om Svarta havet då namnet lingvistiskt samt historiskmytologiskt kan knytas dit. Ett av Homeros namn på grekerna var för övrigt Danaoi hvilket det finns anledning att tro fördes över till de egyptiska källorna, äldsta av cirka 1450 f.kr., som tj-n3-jj-w, vanligtvis vokaliserat som Tanaju og probabilt en efterapning af grekiskans Άθα̃ναι.

Dessa invandringar förintade givetvis oftast inte den bestående befolkningen utan den inhalerade den och lingvistiska spår kan ibland skönjas från deras existens, exempelvis så finnes det i vissa västhellasiska varianter klara, men distinkta, östhellasiska spår, på Kreta har nominativ plural maskulin samt feminin av artiklen en östhellasisk klang istället för en västhellasisk o.s.v. - den mellersta invandringen, eller migrationen om man menar att det ej är frågan om en invandring utan enbart en regional förflyttning, och att den faktiska invandringen skedde i protohellasisk tid, är den som tvivlas mest på. Någon klarhet i frågan ifråga har ännu inte nåtts - och kommer antagligen heller aldrig att nås.












~

Om Greklands alla folk, språk, samt minoriteter, i förhistorisk, historisk, och nutida tid, står mycket mer att finna i boken Europas tungomål.



Zemgaller, Selonier, Galindier - et goliader, Moskvas urbefolkning - Europas tungomål CIIN



Zemgallerna levde och verkade söder om Rīgābukten, men assimilerades med letterna under den sena medeltiden. Selonierna levde öster om zemgallerna och deras språk försvann under den första hälften av 1300-talet, den södra delen lituaniserades, emedan den norra lettifierades. De ovan galindaiska folket hade en namne i öster, det östgalindiska folket som omnämns i tidiga ryska källor, bland annat att den ryska staden Moskva grundades i galindiernas land 1147, samma år som man företog sig en militär kampanj gentemot dem. Man höre aldrig av dessa igen men det är sig troligt att alla inte blivit assimilerade in i rysk etnicitet förrän under 1400- till 1500-talet och ännu in på 1800-talet fanns det människor i Moskvaregionen som identifierade sig som goliader.















~

Axat från boken Europas tungomål.


~~~Ett år sedan~~~


~

domenica 4 novembre 2012

Språk i Nagorno-Karabakh, i Europas tungomål - Info



Boken Europas tungomål har ambitionen att erkänna verkligheten som den ser ut, inte som politiker önskar att den ser ut, därför är även icke-erkända statsområden separat genomgångna i boken, för Nagorno-Karabakh förtäljs historien mer extensivt än vad brukligt äro, men vad avser språk och etniciteter finnes östarmenisktalandes armenier, azerer, kurmandjitalandes kurder, ryssar, greker, assyrier samt jiddischtalande judar.
















~