Siberia to Sarawak - Tribal peoples of Asia

Denna lilla boklett, utgiven utav Survival International år 2002, om bart strax under femtio paginor, går på ett såleda kortsamt men informativt rikt igenom några utav de fåtaliga stamfolken som finnes kvar i Asien, samt mappandes ut de övriga sådana. Man definierar vad som karaktäriseras som stamfolk, hvilka hot de allmänt står inför, hvilket ofta är flera samtidigt, man pekar bland annat särledes ut de såkallade negritosarna som finns i Malaysia, Indien, Thailand, Filippinerna samt på Andamanöarna. Negritofolken bedöms ofta som varandes rester utav de allra första utvandrarna från Afrika, liknandes bushmänen samt pygméerna i södra et centrala Afrika, likväl besläktade med främst papuaner samt australier, men klart avskiljda från övriga generella asiater, og fastän dessa äro markant svarta og korta - därav namnet - så står de genetiskt sätt allra längst bort från alla övriga människor, inklusive svarta afrikaner såsom khoisaner og pygméer. Vita nordeuropéer äro närmare släkt med bushmännen än vad negritosarna är. Det finns dessutom betydande genetisk variation inom negritosarna, exempelvis kan nämnas att de andamaniska folken ej har denisovansk beblandning i sig såsom papuaner et melanesier har, på samma sätt som européer og övriga asiater har neanderthalsbeblandning i samma ratio.

Man gör vissa intressanta djupdykningar i förtäljningen, exempelvis om andamanerna som bor på Andamanerna, varandes de stora andamaneserna, onge, jarawa og de ännu helt okontaktade sentinelese. Dessa negritos tros ha bott här sedan de anlände från Afrika för över 60 000 år sedan, isolerade sedan dess og ännu äro sentineleserna helt okontaktade, samt okontaktsbara, varandes de jure et de facto en självständig entitet, då inga avtal eller andra kontakter tagits med dem, då de febrilt skjuter med pilar gentemot alla som närmar sig dem. Alltsomallt skriver man att öarna höll en befolkning om antagliga 8000 invånare innan kolonisationen, men nu är de nera på emellan 400-800 andamaneser, med viss oklarhet kring antalet för sentineleserna, där öarna har en total kolonial befolkning om 350 000. Den enda kvarvarande regnskogen som finns på öarna är den skog som finnes i reservaten för stamfolken.

Great andamaneserna äro de som fått utstå mest aktivt folkmord, varandes runt 5000 i antal när erövringen började, när bokletten skrevs uppgåendes till bart 41 personer. Lite bättre är det för ongefolket, som kallar sig en-iregale ‘perfekt person’, som bor på ön Lilla Andamanerna varandes nu 99 personer, deras antal har minskat med 85 % på hundra år.

Jarawaerna, som tros kalla sig själva ya-eng-nga talar ett för alla oförståeligt språk, ordet ‘jarawa’ betyder ‘främling, det andra folket’ på andamanesiska, har lyckats leva frivilligt isolerade under en längre period, när de ovan slavifierades eller utdagades, genom att visa sig vara hostila mot inträngande element. Man berättar att man år 1974 instiftade månatliga diplomatiska kontakter med jarawaerna men att man aldrig tilläts inträda dess territorium, de initierade heller aldrig själva några kontakter med den indiska civilisationen förrän helt plötsligt år 1998 när de började anträda de indiska bosättningarna utan att ta med sig sina vapen. Av vad man förstår, utan att förstå deras språk, så verkar det som om tjuvjägare trycker på deras områden från haven. Jarawaerna lider nu mycket stor risk för sjukdomar då de ej har vårt immunförsvar, varhän hela eller nästinpå hela, stammen kan ryka med inom loppet av någon månad om oturen sätter in. Det var deras rykte om hostilitet som skyddade dem, nu när det försvunnit så kommer antagligen kontakterna att öka, esomoftast ej positivit för stammens existens. Den indiska högsta domstolen har nu flertalet gånger domfört koloniala inträgen på jarawaiskt område, i skydd för dem, huruvida de lokala myndigheterna följer dessa är ännu oklart.

Så slutligen sentinelseserna som äro i antal av måhända 50-200 levandes på sin egen ö, Indien har försökt komma i kontakt med dem tidigare men närainpå alla möten har slutat med en skur av pilar, allena några få gånger har man lyckats lämna dem födogåvor utan att bemötas hostilt. För närvarande försegås inga kontaktförsök med dem, då de uppenbarligen vill ha det så.

Vidare så går bokletten in på Västpapua och Indonesiens illegitima ockupation utav det landet og dess folk som består utav 312 stammar, samt antagligen några fler ännu okända, om den aktiva planen om indonisering utav landet, samt om den fasansfulla Grasbergsgruvan. Runt 100 000 papuaner beräknas ha dödats av Indonesiens styrkor, ännu fler har dukat under på andra sätt, eller fått utstå tortyr, våldtäkter, misär, et dylikt.

Indonesien begår folkmord, ett papuacide.

Vidare behaver boken även separatavsnitt om de olika sarawakiska stamfolken, såsom penaner og dajaker, om jummastammarna i Chittagong Hill Tracts i Bangladesh, om Sibiriens många folk, alltsom allt en lättsam men informativt rik liten boklett som ger röst åt folk som väldigt sällan eljes höres.

Väl beläst, således.

~

Bokletten finns bl.a. på Bokus

Om de sibiriska folken läser man företrädesevis om i min egen bok, Europas tungomål.

+ Sentinelse, Sentinelse II, Lost language of the Bo

Taggar: Survival international, urbefolkningar, Asien, Indien, Indonesien, stamfolk, folk, etniciteter, minoriteter, Andamanerna, andamaneserna, jarawa, sentineleser, negritos, negritofolk, denisovan, svarta, kolonialism, utrotning, politik, Papua, Västpapua, folkmord, genocide, bok, bokrecension, recension, int
SvD

~~~Ett år sedan~~~

- Čáppa nieida

~