Marxismens totalism - Postmodernisme premillénaire LXXXI

 

För att ej allena behandla marxism som tillhörande totalismen så kunne man exempelvis taga i beaktande följande. För det första så är marxism som fenomen ett väldigt pluralistiskt fenomen där många olika varianter står att finna och alla är inte lika totalistiska som här framställs, men grundtemat kvarstår likaså då marxism delar in samhället i olika totala grupperingar og man vill även finna olika totala lösningar till dessa grupperingar - i grund samt botten är marxism ett totalistiskt fenomen. För det andra, så skall man ta i beaktande att vissa idéer kan tolkas som icke-totalistiska og i vissa fall även som rent liberala, eller även nyliberala, liberta­rianska, till exempel idéen om mervärdet där man anser att arbetaren, individen, inte får ut sin fulla lön för sitt arbete då ett mervärde påläggs dess produkt, eller tjänst, och att någon annan som inte gjort arbetet får del av kakan, enbart arbete skapar värde, och det är enbart arbetaren som har rättmäktig del av sitt arbete då denna äger sin arbetskraft - självägarskapet är centralt. I nylib­eralismen är självägarskapet lika centralt menandes likaså att staten ej har någon rätt att ta ut exempelvis mervärdeskatter på produkter samt tjänster ock skatt på arbete antingen i form av inkomstskatt eller arbetsgivaravgifter som ju påläggs lönen som ett mer­värde og därmed rakt går emot självägarskapstanken hos marxism et libertarianism skapandes ett till dessa delar rent slavarbete. Exempelvis hemmavarande ensamma mödrar, arbetslösa, sjuka, åldringar, eller andra som inte utför arbete skapar inget ekonomiskt värde och har absolut ingen rätt att pålägga den som skapar värdet ett mervärde för egen nyttjning men den förres exploatering - social intervenering är en omöjlighet om man skulle följa denna marxska tanke kring mer­värde. Marxismen kan heller ej överge tanken kring självägarskapet för i så fall faller hela tanken om exploatering.1) - Man får givetvis taga i beaktande att nyliberalismen enbart angriper staten menandes att annan interaktion äro frivillig emedan marxismen främst går emot kapital­isterna som exploaterar arbetaren med sitt handlande - eller icke-handlande - men detta bör man icke lägga allt för stor vikt vid då marxismen lägger den största vikten just vid exploateringshandlingen samt att sådan icke bör, eller snarare får, ske gentemot arbetaren - vem som genomför den då torde givetvis havandes mindre betydelse og därmed så skulle ej heller en stat eller andra kollektiv hava en sådan rätt, de har ingen rätt till att exploatera arbetaren, lika lite rätt som kapitalisten - för utifrån båda synvinklarna röre det sig om ett mervärde som pålägges eller avdrages og som sådant är det, enligt marxismen, en exploateringshandling. Det bör også tilläggas att själva den libertarianska, samt således även marxistiska, tanken kring självägarskap mycket riktigt også kan inlämmas i ett totalistiskt system. De meno ju att självägarskapstanken skall genomsyra statens handlande, eller icke-handlande, gentemot individerna och som sådan så är det en helomfattande rättelinje, men denna helomfat­tande rättelinje är något komplext då den i sin natur gör så att fullständig pluralism tillåts råda i samhället då varje individ i egentlig mening har rätt att göra vad denna vill, så länge det ej direkt skadar någon annan, og därmed blir det direkt lite oklarare var man skall inlämma denna tanke, förvisso är det ett totalistiskt förhållningssätt men den tillåter in extenso pluralism samt varandes neutral gentemot dessa pluralistiska förhållningssätt - detta är måhända ett bra exempel på hur en modernistisk totalistisk tanke ändock är postmodernistisk om man med detta menar att den är pluralistisk, neutral og anser samhället vara för komplext för politiska handlingar, här skiljer sig även den marxistiska från den libertarianska självägarskapstanken då den marxistiska förespråkar ett socialitisk-totalistiskt skräckvälde emedans libertarianerna hellre ser en politisk avveckling för begynning av de många, men även av de få.

Fotnot:

1) se, Kymlicka, 1995:179-181, Nozick, Anarchy, state, and utopia, 1974:169, Blomgren, Nyliberal politisk filosofi, 1997:138-139.

~

= Postmodernisme premillénaire