Det totalitära handlingssättet socialism - Postmodernisme premillénaire LXXXV

 

Det väsentliga att få fram om man vill klassifiera in socialism någonstans är ändock att det ej röre sig om en ideologi utan enbart ett totalitärt handlingssätt för att nå det utopiska kommunistsamhället som är en ideologi eller åtminstone ett utopiskt framtidsscenario. Att beteckna det som ideologi, som man kan, är att gå emot deras egna tankar kring detta, då normer og ideologier enbart “serve to justify the power position of ruling groups”1) - detta kan man dock i marxistisk ton applicera på dem själva. Det som är absolut de mest karaktäristiska för socialism är att staten eller offentligheten skall äga allt, staten kontrollerar samt styr allt, staten erkänner bara sin egen maktbefogenhet og inga avarta rörelser får överhuvudtaget existera - allt detta för att utplåna klasskillnader samt för att så småningom nå den kommunistiska utopin - om vi bortseom från den kommunistiska utopin så åtfinnes det socialistiska skräckväldet redan till exempel under Songdynastins Wang Anshi i Kina2) ~ ett bra tag före Marx. Man är sanner­ligen en totalitär rörelse förespråkandes totala lösningar som skall implement­e­ras fullständigt i hela samhället för att nå målet, die Endlösung - ändamålet helgar medlen.3) En av de social­istiska grenarna, som här utelämnas, är leninismen som om möjligt klart förespråkar en ännu mer odemokrat­isk samt ännu mer totalitär rörelse.4)

 

Fotnoter:

1) Layder, 1995:39, men se även p. 38 för Marxs syn på ideologi.

2) Fairbank, 1994:96-97.

3) Ordspråk som den tyska filosofen J. B. Buhle felaktigt tillskrev jesuiterna.

4) För denna se t.ex. Larsson, 1994:56-72; för den som är intresserad av kort historik, lång historik finns i otalighet, även kort men rekommendationer kan dock ändock nämnas, bakom, från marx- till socialism, kommunism samt sedan reformert socialism, socialdemokrati, se exempelvis, Liedman, “socialism“, i Nationalencyklopedin, 1995:28; eller den något ålderstigna men fortfarande rekommenderbara Dahlberg ø Tingsten, Svensk politisk uppslagsbok, 1937:315-320. I denna text belyses också i viss mån begreppsförvirringen. Marxism är Marx historielagar samt det han förutspådde, i detta ligger också socialism som kommer efter kapitalismen, kommunismen skall komma efter denna. Till detta skall läggas leninism som är en ytterligare förstärkning av socialism med viss kommunistisk utveckling, maoism, titoism, med flera modifikationer utefter ledargestalterna. Anarkism förespråkar det kommunistiska samhället direkt utan socialistiskt mellanspel, syndikalism är en annan riktning o.s.v. - socialism äro egentligen en grupp av idéer og handlingsplaner. Även om marxismen här sätts under totalistiska system så finns det mindre extrema grupperingar också (Layder, 1995:34) - men detta gäller som redan nämnts för många. Karaktäristiskt för många av de marxistrelaterade systemen, marxism, titoism, maoism, stalinism m.fl., är att de äro personfixerade hvilket belyser leninismens tes kring partiledningens elitism - personfixering är dock vanligt bland totalistiska rörelser, även t.ex. monoteistiska religioner är fixerade kring en, ehuruväl gudspersonlighet, såsom exempelvis Jesus, istället för person, og även ‘nytillkomna’ sekter har ofta detta unitaristiska förhållningssätt.

~

= Postmodernisme premillénaire