sabato 24 novembre 2012

Nuristanspråken i Nuristan - en indoiransk gruppering? - Europas tungomål CNIV



Det är möjligt att det funnos en trenne indoiransk grupp och det skulle i så fall vara nūristanspråken men dessa har vissa karaktäristiska drag som kan tyda på att de ej höra till varken indoariska eller iranska, men ändock till den indoiranska gruppen, och då måste de hava kommit direkt ifrån protoindoiranskan utan att taga omvägen genom någondera av de övriga. Dessa bildar alltså antagligen en egen språkgrupp och skulle med fördel kunna hamna under en egen underrubrik, men märk väl under den gemensamma beteckningen indoiranska, för det finnes en icke speciellt trovärdig fantasiteori som helt slätt menar att nūristanskan inte alls hör till indoiranskan utan äro en egen undergruppering till indoeuropeiskan. Väl bemärke äro att nūristanspråken även haver bevarat en del arkaiska drag som gått förlorat annorstädes. Nuristaniernas språksituation samt dess geografiska utbredning kan även illustrera hur indoiranierna förflyttat sig, bland annat då nuristanskan absolut är arkaisk. Det är mest troligt att indoiranierna migrerade på den östra kanten av Kaspiska havet via dagens Turkmenistan, och att de därefter splittrades upp i de olika grenarna som ovan illustrerades, iranier, nuristanier og arier - men exakt huru detta gått till är som så ofta höljt i dunkel. Många av nuristanierna uppvisar nära europeiska utseendedrag och haver härav ibland trotts vara rester utav Alexander den Stores armé som faktiskt varo i området ett tag, likväl var Djingis Khan, men stammar nog från mer alte drag. Nuristanierna är även kända som mycket hårdföra krigare och har stått emot de flesta förtryckare som anlänt, allt från Alexander den store till sovjeter, eller nuvarande nykolonialister från väst.

Påtalan böre även ske att det finnes en teori som ej konkluderar att det är en självständig gren av indoiranskan, utan att det skulle vara en tidig, prevedisk, utveckling från protoindoariskan. Om vi skolom gå in på rena språkliga aspekter så kan man konstatera att nuristanskan hava bibehållit den indoeuropeiska distinktionen emellan *g' / *gw före initialvokaler, i nuristanska dz / j emot indoariska j, och den arkaiska *k’, i nuristanska ts emot indoariska ś - man haver således ej omfattats av indoariska ljudförändringar, hvilket kan visa på att nuristanskan äro en egen subgrupp till indoiranskan - men ytterligare igen så kan det enbart röra sig om en tidig distinktsering från den prevediska indoariskan med påföljande bosättning i de isolerade nuristanska områdena som därför icke påverkats av senare språkliga förändringar. Det hela blir en fråga om bedömning och utifrån ovanstående så äro bägge teserna likväl logiskt möjliga.

Nūristānī kallas även kāfirīspråk, men det är ingen beteckning man böre nyttja då den har den klassiska hedniska betydelsen, förövrigt är nuvarande beteckning likväl imperalistisk samt extern. Deras huvudsakliga talområde finns i östra Afghanistan og då speciellt i Nuristan, språket taltas utav törhända 100 000 individer; vissa av språken äro ehuru snart borta genom främst assimilering med större språkgrupperingar såsom pashto. De största av målen är bland annat katiska, ashkunska, kala·a-alāiska / vaigaliska, samt prasunska / wasiska, men det är ehuru enbart katiskan som i väldigt ringa grad blivit nedskriven havandes då använt sig av den arabiska skriften. Nuristanernas område bleve ej erövrat av afghanerna förrän så sent som år 1896 då de bleve våldsamt islamiserade, härav upplysta, nūr, från tidigare hedendom, kāfir, från en tidigare shamanistisk og månggudad tillvaro utav indoeuropeisk hävd, vissa traditioner finnes fortfarande kvar i kultursfären. Några av de häri nämnda språken äro relativt enhetliga emedans andra, exempelvis katiska, är geospråkligt splittrat i ganska högeliga grad.












~

Axat, og moddat, från boken Europas tungomål.


~~~Ett år sedan~~~


~

Nessun commento: