Bajerska språket i Bayern - språkhistoria ock dialekter

 

Boarisch / bayerska / bajerska / austro-bavariska är det sydösterliggande högtyska språket i Tyskland som sedan sträcker sig in i Österrike samt ner i Tyrolen behavandes inalles runt 12 miljoner talare utspridda på 150 000 kvadratkilometer i god talad vigör, ehuru ej särledes oftliga i skriven form. Inom många rurala områden talas språket extensivt og aldrig standardtyska som bara då figurerar i skrift, samt i skolväsendet, emedans språket många gånger tappat grund i städerna. Grammatikor og lexikon samt variös litteratur finnes på språket som har minst en 1500-årig historia, inklusive biblen, som inte är kodifierat, men i de allra flesta fallen så är det ändå standardtyskan som nyttjas, samt alltid i officiella sammanhang.

Den etniska härstamningen härrör från bavarerna som togo över eller replacerade den etniska benämningen som var i området förutvarande, rugierna, og förde det från de galliska bojerna som anlänt Bajuwaren / Bayern omkring 200 f.kr., de galliska og senare germanska befolkningarna haver antagligen bitvis assimilerats samt så har stambeteckningen fastnat i geografin ock vadän folk som bebott området havandes fått dylik beteckning, det latinska talet som var här sedan Romarriket försvann likväl efter att den germanska kulturen ankommit, även om vissa få latinska influenser kvarstår i morfologi samt vokabulär. I speciellt Salzburg og Tyrolen överlevde ehuru alpromanska språk framtills modern tid som haft stor påverkan på de bajerska tal som talas här, på samma vis som slaviska språk haft stor påverkan på bajerskan i Kärnten. Rugierna bodde i nuvarande Österrike och dess kungadöme Rugiland var tidvis vasalliserade gentemot hunnerna innan de gingo upp i det ostrogotiska väldet under slutet av 400-talet. Området kom senare inom domänen för Karl den store. Anledningen till att landet numera heter Bayern med ett y är då den hellenofila 1800-talskungen Ludwig I föredrog det grekiska y-et framför det ursprungliga i-et.

Skriftliga källor för språket finnes i mängd sedan 750-900-talen i en massa historiskt viktiga dokument, många alstrade inom de många klostrens murar, den första perioden härav emellan åren 700-1100 benämnes ofta som åidboarisch / oldbajerska, som då talades till väster om Pannoniens langobardiska, som sedermera flyttade ner till Padanien. De altbajerska källorna äro de äldsta högtyska som åtfinnes. Språkexempel från åttahundratalets Freisingermanuskriptet / Fraisinga Paternoster.

Fater unser, du pist in himilum.
Kauuihit si namo din.
Piqhueme rihhi din,
Uuesa din uuillo,
sama so in himile est, sama in erdu.
Pilipi unsraz emizzigaz kip uns eogauuanna.
Enti flaz uns unsro sculdi,
sama so uuir flazzames unsrem scolom.
Enti ni princ unsih in chorunka.
Uzzan kaneri unsih fona allem sunton.

Även från nästkommande bajerska epok, 1100-1400-talen, finnes mycket material i skrift samt likväl från boktryckeriets begynnelsetid i Europa då tvenne utav dess center kommo att hamna i bajerskt territorium, Wean / Wien og Inglståd / Ingelstadt, samt tidigt på plan Såizbuag / Salzburg. Det var sedan först under barocktidens 1600-1700-tal som bajerskt skriftspråk ånyo vann prestige med återigen centrum i Såizbuag og under denna tid skrevs även den viktiga Glossarium Bavaricum år 1689 av Johann Ludwig Prasch, förvisso ej den första glossariumet. Under 1700-talet började även det kejsarunderstödda österrikiska bajerskinfluerade högtyska skriftspråket tas vid som sedermera fortsatt utvecklats samt nyttjats i Österrike som officiellt skriftspråk, emedans ren skriftspråkshögtyska slagit ut alla former av bajerska officiella skriftdomäner i Bayern, Österrike og Sydtyrolen, särledes efter Tysklands skapelse och man började se bajerska som en dialekt. Idag skrivs bajerska främst inom poesi, lyrik, prosa, reklam og andra litterära medium, det finns ack en wikipediaversion på språket.

I Tyskland är det nordbajerska / nordboarisch samt centralbajerska som talas, en ytterligare macrovariant finnes och det är sydbajerska som då talas i Österrike samt Sydtyrolen, med relativt stora skillnader inom sig. Nordboarisch talas främst i Oberpfälz / Owerpfålz, Oberfranken / Obafrankn samt i vissa delar utav Oberbayern / Obabayern og Niederbayern / Niedabayern, i dessa södra delarna utav nordbajerskans språkraum så haver centralbajerskan vanligtvis högre prestige. Centralbajerskan talas längs Isar og Donau norröver Alperna og dåledes i Obabayern, Niedabayern, södra Owerpfålz, i Minga / München, samt i Österrike, med stora interna variationer fördelade längs en väst-östlig axel, varvid mingamålet avskiljer en hel del från weanariskan i Wien. En fonologisk karaktäristika för centralbajerskan är att man som i sydhalländskan vokaliserar l og r under vissa omständigheter, samt att p, t, k blifid b, d, g.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.