För den senare
tiden så indelas ofta de syropalestinska språken i den kanaanitiska samt
den arameiska förgreningen, varhän kanaaitiskan består utav de
icke-arameiska tungomålen og äro en omdiskuterad språkindelning som består utav
hebreiska, feniciska og moabitiska - hebreiskan är den
enda som nu finnes i livet, efter det att den överlevt genom konstgjord andning
i tusentals år för att sedan återigen hava nedstigit till naturligt jordsligt
liv. Kanaaneiska är även namnet på Kanaans ursprungliga språk som änskönt endast
finnes bevarat fragmentariskt i Amarnabreven från 1300-talet f.kr. Feniciskan
är först belagd omkring 1000 f.kr. i och med kung Ahirams sarkofag från Byblos,
de senaste beläggen är omendskønt från så sent som det sista århundradet f.kr.,
de flesta till nutiden bevarade skriftlämningar är ehur från 500-talet f.kr.
Man vete att det haver funnits en hel del litteratur på feniciska som tyvärr
gått oss förlorat, språket självt försvann i östra Medelhavsområdet under
första århundradet före Jesu födelse. Tungomålet hann ehuruväl innan det
försvann avyngla sig i bland annat puniskan som åtfanns i Nordafrika
samt Sardinien från ungerfär 800-talet f.kr. levandes kvar där ända till
400-talet e.kr. Moabitiskan anses stå hebreiskan mycket nära, men det bör här
sägas att det endast finnes en inskrift på språket.
~
Axat från boken Europas tungomål.
~~~Fem år sedan~~~
~
Nessun commento:
Posta un commento