Berberspråken - Europas tungomål IXB

Berberspråk hava funnits i skrift lite då og då under de senaste 2000 åren, man skriver då numera ibland främst med latinska, ofta det arabiska, eller det egna alfabetet tifinagh, detta havandes även kommit att nyttjas i vissa primärskolors undervisning i Algeriet och Marocko, det är bara nyligen som berberspråk fått viss upprättelse samt erkännelse, detta speciellt i Marocko. Tifinaghalfabetet är det autenciska berberalfabetet och nyttjades allmänt i Berberland emellan 300-talet f.kr. till 300-talet e.kr. samt därefter nästan allena utav tuaregherna intill denna dag, nu i modern tid haver det ånyo spridit sig till de övriga berbiska språken og folken som eljes skrivit med arabisk eller främst latinska alfabetet, tifinagh har under 2000-talet anammats samt fått rojal sanktion i Marocko där man under 1980-1990-talen arresterade folk som nyttjade det, ännu är det helförbjudet i Libyen. Genom Marockos tvärvändning har böcker börjat utkomma med tifinagh, hvilket tidigare ej skedde alls, och det är främst arabiska alfabetet som tappar grund emedans det latinska ävenledes är välnyttjat, från januari 2010 finnes även en berbisk TV-kanal i Marocko. Berberspråken utgöre således en annan gren än de semitiska tungomålen inom de afroasiatiska språken och avskiljer både i basord samt i grammatik från exempelvis arabiskan men haver genom den lingvistiska situationen som inträtt efter islams expansion erhuldit en stor mängd arabiska inlån, man hava självt även utlånat en del till nordafrikansk arabiska / darija. Berbiska heter egentligen tamazight /  ‘de frias tunga’, talarna imazighen, singular amazigh, samt uppdelas i de lingvistiskt näraliggande subgrupperna guanche, zenaga, östberbiska, nordberbiska og tamasheqgruppen. Man skulle kunna vara troendes att etnonymen ‘berber’ ankommit genom romarna og grekernas förkärlek för att benämna folk som talar icke-latinska/grekiska språk för barbarer men så är ej fallet utan de benämnde berberna som libyer, numidier, maurier, mazyes, mazaces og egyptierna kallade dem mashewsh, utan namnet berber har ankommit via arabernas benämning utav dem al-barbar, av oklar anledning men ej nyttjat derogativt. Guanchen är således utdöd og talades tidigare på Kanarieöarna, varhän vi senare kommom nämna den, emedans zenagan / tuđđungiyya snart är borta då den endast har runt 200 talare kvar i Mauretanien, år 1940 var dess talare uppemot 13 000 och talades över hela landet framtills man förlorade gentemot araber under 1600-talet, varhänefter assimilering skett. Zenaga är troligtvis det berbiska språk som avskiljer mest från de övriga, samt är internt divergent. De östberbiska målen talas i Libyen og Egyptien, emedans tamasheq är de välkända tuaregerna som ju då även talar tuaregiska i det inre av Sahara i delar utav Mali, Niger, Algeriet, Libyen, Burkina Faso samt i Tchad utav runt 1,2 miljoner människor, tuaregerna totalt äro dogh över 5 miljoner. Tuaregiskan är uppdelad i tudalt og tadraq och behaver färre arabiska inlån än övrig berbiska men avskiljer inte extremt mycket från denne ändå. Tuaregerna bleve ej underkuvade medels massakrar utav de europeiska kolonialmakterna förrän under de första decennierna utav 1900-talet och man har sedan de afrikanska staterna vunnit självständighet fortsatt sin egna kamp mot de olika staterna som man ej direkt erkänner som legitima, speciellt i Niger og Mali. Innan man underkuvades så varo de i det stora hela matrilinjära tuaregerna fria levandes i ett klansamhälle vars stammar bildade olika konfederationer som styrdes av varsin valda kung, amenokal, eller ibland drottning. Till skillnad från stereotyperna som florerar bland ignoranter i Europa så äro det här männen som sedan de uppnått vuxen ålder havandes en ansiktsdöljande slöja endast visandes ögona og nästippen. Hursomhelst, det är egentligen nordberbiskan som är främst relevant för Europas del även om den här likväl allenast sabelhugget omnämnes. Nordberbiskan utgöre ett naturligt språkkontinuum i Maghreb / Tamazgha men vars kontinuerlighet har brutits utav arabisk expansion. Nordberbiskan uppdelas vanligtvis i trenne grupperingar, atlasmålen innehållandes bland annat tachelhitspråken, judeoberbiska, tamazight som utläres i vissa skolor i ett alltmer berbertolerant Marocko nyttjandes tifinaghalfabetet och skall även talas utav runt 150 000 i Frankrike, og senhaja de srairspråket, samt zenatimålen med ghomaraspråket, tarifit som beräknas hava 4-5 miljoner riffianska / rifkabylska / irifyen talare varav runt 800 000 i Europa og då särledes i Nederländerna, Belgien, Frankrike, Tyskland samt Spanien, sydoranais, centralmaghrebmålen, varav tre utav fyra äro utdöda, chaouia, nordsaharanska, uppdelat på fyra varianter, tidikelt, sened, djerbi og zuara, samt gruppen kabyliska / taqbaylit som då talas utav kabylierna i Kabylien som ligger österom Algier, kabyliska har emellan 3-7 miljoner talare totalt, varav en del i Frankrike, uppskattat till runt 537 000. En wikipediaversion finnes för kabyliska nyttjandes den latinska skriften, att beskåda. Vissa inräknar även de österliggandes nafusi samt ghadames inom de nordberbiska tungomålen men om detta råder oklarhet ännu.

~

Axat, minus vissa tecken, från boken Europas tungomål.


~~~Fem år sedan~~~

- Matriarkatet

~