Σέλας

selene

selanna

θάλασσα

~

+ Tu est Divina

++ Ljus, Mångudinna, Sjö

+++ Hellenism

DN

Europa - K-Unit - Landologica EXXVII

~

+ Europas tungomål, Postmodernisme premillénaire
++ Kurdiskan och kurderna i turkiska Kurdistan

SvD

Vegetarisk lasagne med zucchini

200 gram färska lasagneplattor, delas i lagom bitar för formen

sätt ugnen på 225 grader

blanda i en skål 600-700 gram krossade tomater, tjugo hackade oliver, 2 dl krämfräsch, en massa basilika eller provençalska kryddor, salt o peppar, vitlök, lök, delade kvadratiska zucchinidelar

lägg lite av såsen i formen för att täcka botten, lägg på ett lager av lasagneplattor, varva med sås o plattor, avsluta med sås og därpå 150 gram mozarellaskivor

in i ugnen i runt tjugo minuter

serveras med lite grönsaker

~

+ Spaghetti con olio e aglio

++ Recept

~~~Fem år sedan~~~

- Yin och Yang

~

Ättegudar - Landologica EXXVI

min judiska ätt har Yahweh, Ashtoret et Asherah

min etruskisk-romerska ätt har Bacchus et Diana

min langobardiska ätt har Gaut, Oden og Freja

min kristna ätt har Jesus et Maria

min muhammedanska ätt har Allah, Fatimah et Maria

~

+ Tu est Divina

++ Sacra impëriâla casata Lando, Gens Cornelia, Salomons sigill, Lando langobardi

Kvinnlig diamant

lika vacker som en diamant är,

lika fagersam är kvinnans entitet

beståendes utav samma sak,

universums djupaste Allt

~

+ Tu est Divina

~~~Fem år sedan~~~

- Eg

~
DN, SvD, SvD

Nutida engelsk-engelska språk

Engelskan har under hela den sena perioden varit väldigt centraliserat og många genuina språk har gått förlorade, precis som gällande i Sverige, men en del jämbördiga tungomål finnes ännu kvar på ön även om de ej behavo en stat, eller allmän tyckning, bakom sig.

Engelskengelskan delas ofteliga in i sydengelska med den elitistiska sloanies og arbetarklassens cockeny men även senare utvecklingar som jafaikan; Midlandsengelska uppdelas på väst og öst innehavandes stort nordiskt inflytande; samt, Nordengelska med sitt likväl stora vikingatida inflytande och stora uppdelning i exempelvis det liverpoolska scouse, pitmaciska, mak’emska, teesidska, tyke i Yorkshire, manc i Manchesterregionen, cumbriska samt lancashire.

Alla varianter finns i skrift i olika grad, och det kan föreligga ganska omfattande skillnader i främst det talade, men även det skrivna, tungomålet varvid oförståelse blir resultatet om man är utan känning av språket.

~

Om de engelska språken står att läsa om i boken Europas tungomål.

DN

Spaghetti med olja och vitlök

- Augusti mest lästa

1) Spaghetti con olio e aglio

2) Toppslätsskivling

3) Demokratins dödgrävare

4) Solskenet Du

5) Ditt hår

6) Korporativ apartheid

7) Isländska språkets kortdragna historia - Från och till Europa

8) Europas språk, Europas folk - Europas tungomål

9) Turkisk språkkarta -Europas tungomål CCLX

10) Erotiska dikter - Erotica

100) Sveriges segregationsproblem

~

Ouled Naïl - Europas tungomål IIXB

~

= Europas tungomål

S∞S

 

S

sakral • söt

solig • smäcker • själselig

samhörigt • animus∞anima • sagolikt

sinnelig • själsfull • sensitiv

snäll • salig

S

~

+ Tu est Divina, Erotica

++ Diamante

~~~Fem år sedan~~~

- Fler sexbloggar

~
SvD

Berberspråken - Europas tungomål IXB

Berberspråk hava funnits i skrift lite då og då under de senaste 2000 åren, man skriver då numera ibland främst med latinska, ofta det arabiska, eller det egna alfabetet tifinagh, detta havandes även kommit att nyttjas i vissa primärskolors undervisning i Algeriet och Marocko, det är bara nyligen som berberspråk fått viss upprättelse samt erkännelse, detta speciellt i Marocko. Tifinaghalfabetet är det autenciska berberalfabetet och nyttjades allmänt i Berberland emellan 300-talet f.kr. till 300-talet e.kr. samt därefter nästan allena utav tuaregherna intill denna dag, nu i modern tid haver det ånyo spridit sig till de övriga berbiska språken og folken som eljes skrivit med arabisk eller främst latinska alfabetet, tifinagh har under 2000-talet anammats samt fått rojal sanktion i Marocko där man under 1980-1990-talen arresterade folk som nyttjade det, ännu är det helförbjudet i Libyen. Genom Marockos tvärvändning har böcker börjat utkomma med tifinagh, hvilket tidigare ej skedde alls, och det är främst arabiska alfabetet som tappar grund emedans det latinska ävenledes är välnyttjat, från januari 2010 finnes även en berbisk TV-kanal i Marocko. Berberspråken utgöre således en annan gren än de semitiska tungomålen inom de afroasiatiska språken och avskiljer både i basord samt i grammatik från exempelvis arabiskan men haver genom den lingvistiska situationen som inträtt efter islams expansion erhuldit en stor mängd arabiska inlån, man hava självt även utlånat en del till nordafrikansk arabiska / darija. Berbiska heter egentligen tamazight /  ‘de frias tunga’, talarna imazighen, singular amazigh, samt uppdelas i de lingvistiskt näraliggande subgrupperna guanche, zenaga, östberbiska, nordberbiska og tamasheqgruppen. Man skulle kunna vara troendes att etnonymen ‘berber’ ankommit genom romarna og grekernas förkärlek för att benämna folk som talar icke-latinska/grekiska språk för barbarer men så är ej fallet utan de benämnde berberna som libyer, numidier, maurier, mazyes, mazaces og egyptierna kallade dem mashewsh, utan namnet berber har ankommit via arabernas benämning utav dem al-barbar, av oklar anledning men ej nyttjat derogativt. Guanchen är således utdöd og talades tidigare på Kanarieöarna, varhän vi senare kommom nämna den, emedans zenagan / tuđđungiyya snart är borta då den endast har runt 200 talare kvar i Mauretanien, år 1940 var dess talare uppemot 13 000 och talades över hela landet framtills man förlorade gentemot araber under 1600-talet, varhänefter assimilering skett. Zenaga är troligtvis det berbiska språk som avskiljer mest från de övriga, samt är internt divergent. De östberbiska målen talas i Libyen og Egyptien, emedans tamasheq är de välkända tuaregerna som ju då även talar tuaregiska i det inre av Sahara i delar utav Mali, Niger, Algeriet, Libyen, Burkina Faso samt i Tchad utav runt 1,2 miljoner människor, tuaregerna totalt äro dogh över 5 miljoner. Tuaregiskan är uppdelad i tudalt og tadraq och behaver färre arabiska inlån än övrig berbiska men avskiljer inte extremt mycket från denne ändå. Tuaregerna bleve ej underkuvade medels massakrar utav de europeiska kolonialmakterna förrän under de första decennierna utav 1900-talet och man har sedan de afrikanska staterna vunnit självständighet fortsatt sin egna kamp mot de olika staterna som man ej direkt erkänner som legitima, speciellt i Niger og Mali. Innan man underkuvades så varo de i det stora hela matrilinjära tuaregerna fria levandes i ett klansamhälle vars stammar bildade olika konfederationer som styrdes av varsin valda kung, amenokal, eller ibland drottning. Till skillnad från stereotyperna som florerar bland ignoranter i Europa så äro det här männen som sedan de uppnått vuxen ålder havandes en ansiktsdöljande slöja endast visandes ögona og nästippen. Hursomhelst, det är egentligen nordberbiskan som är främst relevant för Europas del även om den här likväl allenast sabelhugget omnämnes. Nordberbiskan utgöre ett naturligt språkkontinuum i Maghreb / Tamazgha men vars kontinuerlighet har brutits utav arabisk expansion. Nordberbiskan uppdelas vanligtvis i trenne grupperingar, atlasmålen innehållandes bland annat tachelhitspråken, judeoberbiska, tamazight som utläres i vissa skolor i ett alltmer berbertolerant Marocko nyttjandes tifinaghalfabetet och skall även talas utav runt 150 000 i Frankrike, og senhaja de srairspråket, samt zenatimålen med ghomaraspråket, tarifit som beräknas hava 4-5 miljoner riffianska / rifkabylska / irifyen talare varav runt 800 000 i Europa og då särledes i Nederländerna, Belgien, Frankrike, Tyskland samt Spanien, sydoranais, centralmaghrebmålen, varav tre utav fyra äro utdöda, chaouia, nordsaharanska, uppdelat på fyra varianter, tidikelt, sened, djerbi og zuara, samt gruppen kabyliska / taqbaylit som då talas utav kabylierna i Kabylien som ligger österom Algier, kabyliska har emellan 3-7 miljoner talare totalt, varav en del i Frankrike, uppskattat till runt 537 000. En wikipediaversion finnes för kabyliska nyttjandes den latinska skriften, att beskåda. Vissa inräknar även de österliggandes nafusi samt ghadames inom de nordberbiska tungomålen men om detta råder oklarhet ännu.

~

Axat, minus vissa tecken, från boken Europas tungomål.


~~~Fem år sedan~~~

- Matriarkatet

~

Livshotade konsekvenser

tre gånger har jag blivit våldförd på de senaste åren

två av dessa gånger av polisen

tre gånger har jag blivit våldförd på de senaste åren

två av dessa av rang livshotande

~

+ Polisen, Polisvåld, Rättssamhälle

~~~Fem år sedan~~~

- I Gudinnans himlavärld

~

DN

Berber et Berbiskan i Europa - Europas tungomål XB

Inför denna skriften så förbehållom vi oss till de tvenne grupperingar som finnes i Europa därhän även koncentrationen sker på semitiskan då den har större grund i Europa än den andra, berbiska, som ehur tittas kort enpå först. Just för Europas del så haver berbiskan aktualitet dymedels att det varit huvudspråket på Kanarieöarna och att det även håller på att ske en viss revitalisering utav språket samt kulturen där som utraderades sedan Spanien koloniserat öarna, samt att det genom den arabiska expansionen togos över till Sicilien og Iberiska halvön, särledes Andalusien, under medeltiden, längre bak i tiden finnes vissa misstankar kring en koppling emellan de berbiska språken samt vissa utav de forndomsdagsliga tungorna som funnes på Iberiska halvön före Romartiden. Vad gäller dagens politiska konstellation Europa så är det således primärt aktuellt gällandes Kanarieöarna, som ju ehuru rent geografiskt alltjämt är afrikanskt, samt ännu mer för de alla inflyttare som äro komna från Nordafrika som många gånger ej äro araber utan just berber av olika slag, en del ännu talandes dessa hävdansspunna språk som numera kan beräknas varandes ursprungsbefolkningen i Nordafrika väster om Nildalen, berberna tros överlag hava bott här sedan tiden före Sahara bleve en öken, Sahara heter förövrigt Tinariwen ‘Öknarna’ på tuareg. En ung mitokondrie-DNA-koppling finnes emellan berberna og samerna hvilket säges visa på den ursprungligare befolkningen i Västeuropa och huru den expanderat efter senaste istiden, man skall då förnimma att samerna tidigare ej talat finskugriskt språk. Stora genetiska kopplingar finnes även emellan berberna og Sicilien, samt övriga Syditalien, samt överlagsamma Iberien. Genom historiens förlopp, samt ibland olikt för deras ursprungligen stora geografiska utbredning, har berberna haft hostil eller pacifistisk kontakt med externt ankomna element såsom fenicier, greker, romare, vandaler, alaner, byzantier, sudaneser, subsahariska folk, araber, ottomaner, fransmän og spanjorer ; berbernas intressanta historia får ehuru sökas i annan skrift, men vi kommom återkomma till dem under länderna då huvuddelen utav den muslimska expansionen in till Iberien under 700-talet föregingos utav berber, og de funnos där redan tidigare, den allmäna arabiseringen utav Nordvästafrika skedde först efter 1000-talet. Arabiska var dock det heliga språket sedan islam ankommit. Här kan bara nämnas mycket kort om dessa tungor som haver det mycket osäkra talet talare satt till emellanliggandes 15-30 miljoner totalt.

~

Axat från boken Europas tungomål.


~~~Fem år sedan~~~

- Själens bevärmning

~

Pussy Power

Power to the Flower

life’s ænigma is in You

Power to the Girls

life’s ænigma is in You

Power to the Pussy

life’s ænigma is in You

~

+ Tu est Divina
++ Pussy Riot

DN

Berberspråkens utbredning - Europas tungomål CCLXXXIX

~

Axat från boken Europas tungomål.

~~~Fem år sedan~~~

- En alfa-bet-or-isk sabel

~

GIŠ.ĤUR.gul-za-at-ta-ra. Festschrift for Folke Josephson

editerad af Gerd Carling

Meijerbergs arkiv för svensk ordforskning 32

2006

den här boken är för dig som är intresserad utav Orkneysagans / Jarlasögur Ragna inför Rögnvald, om paliska ordet dattu, om tokharisk syntax, teologiska spörsmål kring gudars boning, om variös indoeuropeisk etymologi, om svenskans suffix -is, om relativ tempus i latin, om presens utav perfektiva verb i bulgariska, om be ō i medelpersiska, om etymologin kring medelbretonskans an gueouny, om fonologisk iterativism i Rigvedan, om sekundärt avljud i baltiska, om verbala smileys i iriskan, om forngrekiskans κάγκανος, om persisk poesi utav turkiska poeter, om forniriska dryckesordet ól (óol), om hettitiskans š sprunget från h₃, om ablativens morfologi i tokhariskan, om etymologin för luviskans nū(t), samt sist men verkligen inte minst, om grekiskan som ett femvokaliskt tungomål.

många intressanta samt givande godbitar

i ärad av ärevördige professor emeritus Josephson

~

+ Europas tungomål

Judarna i Grekland

Judarna i Grekland består i princip utav trenne olika delar, en antik ursprunglig judisk befolkning som anlänt redan före Templets destruktion år 70, samt en inflyttad judisk befolkning från Venedig till de områden som legat under Venedigs domvälde under en väldigt lång tid, samt de judeospanska befolkningselementen som i slutet utav 1400-talet blev utslängda från den iberiska halvön där en hel del valde att bosätta sig i det Osmanska riket som tog emot dem med öppna armar, en hel del utav dessa hamnade i rikets balkanska delar, därav ävenleda i Grekland.

Det älsta elementet kallas de yevaniska eller romaniotiska judarna og talar det judeohellenska språket varandes en judeobyzantisk efterlämning som enligt vår kunskap för första gången hamnade i skrift år 1263. De venetianska og osmanska iberojudarna beröres ej särledes utav detta språk då de talar främst sefardiska eller judeovenetianska, utan yevanerna äro de för området ursprunliga byzantiska judarna, som ehuru allteftersom assimilerades in i främst ladinot intill Förintelsen.

Det föreligger egentligen inga större skillnader emellan yevaniska samt hellasiska, men judeohellenska talades utav den judiska befolkningen som bott i Grekland sedan antiken, till skillnad från senare ankomna, främst sefardiska, judeelement. Stora populationskluster fanns i Thebes, Ioánnina, Chalkis, Korfu, Arta, Korinth samt på öarna Lesbos, Chios, Samos, Rhodos. De första skriftliga spåren utav judar i Hellas är från omkring 300-250 f.kr. i Ωρωπός, Oropos, som ligger emellan Athen og Boiotien, men det är fullt möjligt att judar bott här sedan den babylonska exilen. En muntlig romaniotisk tradition säger att de första judarna anlände till staden Ioánnina strax efter destruktionen av det andra templet år 70 och det är väl känt att man under Romarrikets tid särskiljde emellan judarna i Palestina samt de som bodde i Grekland, bland annat deltog inte judeogrekerna i de olika judiska krigen i Palestina, ävenså hade judeohellenerna i exempelvis Thessaloniki extensiv autonomi.

Benjamin af Tudela nämner under 1100-talet att det funnos judar i Korfu, Arta, Aphilon, Patras, Korinth, Thebes, Chalkis, Thessaloniki samt Drama, de största populationerna sades vara i Thebes där över 2000 stycken levde. Den första bosättningen utav askhenaziska judar anlände till Hellas år 1376 från Ungern og Tyskland, även judar från Frankrige samt Venedig ankom härefter och formerade egna samhällen i Thessaloniki. De sefardiska judarna anlände inte förrän efter Spanien kört ut dem år 1492 og de beblandade sig ej direkt med de judeohellenska och uppbor helt olika traditioner, samt språk, men över tidens gång så assimilerades många romaniotiska samhällen in i de långt starkare sefardiska samhällena, med större romaniotiska kvarlevelser i Ioánnina samt den ännu aktiva synagogan Kehila Kedosha Janina i Chinatown, New York.

Judeohellenerna tenderade att följa Talmud jerushalmi istället för den babyloniska, samt utvecklade sin egna Minhag. 1600-talets Sabbatai Zevi härstammade från romanioterna i Patras men skapade i Smyrna den sabbateanska rörelsen, ofta i Turkiet benämnd dönmeh, där Zevi utnämns som Messias och rörelsen fortlever än idag og tros ha flera hundratusen undergroundföljare i Turkiet, samt främst i Kalifornien, ofta nämnes dessa som kryptojudar men erkänns inte utav judiska auktoriteter som judiska.

Hursomhelst, i början utav 1900-talet var antalet romanioter i just Ioánnina i antalet ungefär 4000 boendes i det fortifikerade centrumet, Kastro, av staden där de bott i århundraden, och när andra världskriget började så var de omkring 1950 judar, av dessa deporterades 1860 till Auschwitz-Birkenau i april 1944. Idag bor där kanske högst 50 judar, nästan alla åldringar. De flesta romanioter blevo dödade av nazisterna, 86 % av det totala antalet grekiska judarna fick sätta livet till, främst ladinotalande, och de kanske högst tiotal kvarvarande yevanerna lever i Israel eller USA og där assimileras de kvickt - Israel har ju likväl som outtalad ambition att alla judar skall tala hebreiska, hvilket inte är positivt för den mycket intressanta språkutveckling judar har genomgått under sin tid i Europa samt annorstädes.

Språket är bedömt som utdött, men det är ännu möjligt att det finns yevanisktalande judar kvar i Hellas, bland annat på Korfu. Enligt vissa uppgifter finns det 50 talare av språket, varav 35 i Israel, måhänt några i Ioánnina. Hoppen så.

De venetianska et salentinska judarna

Lika, eller om möjligt ännu värre, ställt står det till med dagens judeovenetianer som kanske främst benämnes som judeokorfiotvenetianer som talade judeovenetianska som ehuruväl snart efter inflytten utvecklades till ett eget distinkt språk, judeokorfiotvenetianska.

Redan på 1100-talet anlände italienare till Korfu, men då inte venetianare utan napolitanare var de första att mer samlat ankomma med hjälp av Kungadömet Napoli som sände dit några familjer att styra ön. Från och med fjärde korståget 1204 og framåt så har ön ehuru legat i Venedigs intressesfär med påföljande venetiansk invandring samt härskning, og i Venedig fanns en relativt stor judisk befolkning, varav vissa familjer varit influensrika. Under tiden som Venedig styrde Korfu og de joniska öarna under renässansen samt framtills sista åren under 1700-talet så talade överklassen venetianska emedans den vanliga och övriga befolkningen fortsatte tala sin grekiska, speciellt även i städerna övergick även den grekiska befolkningen till att tala venetianska og spåket var majoritetsspråket i bland annat staden Korfu.

Som ovan nämndes så talades även judeovenetianska utav de judeovenetianare som flyttade till ön under dess venetianska styrelseperiod och skapade ett judiskt kvarter i kapitalstaden, de fortsatte här att prata sitt distinkta språk samt utvecklade en ytterligare variant av det genom att man fick in en hel del grekiska inlån tillikt, judeokorfiotvenetianska kanske man kan kalla det, något missvisande kallas det ibland ett italkianskt språk, judeovenetianska går även under beteckningen ghettaiolo med anledning utav att det var i Venedig Ghettot föddes, eller namnet i alla fall.

Det har även funnits några talare utav judeoapulianska / judeosalentino på Korfu och vissa få sånger samt poems finns alstrad på språket, även detta språket utvecklades till ett eget språk og en korfiotisk jude som talade judeoapulianska skulle antagligen inte förstå särledes mycket av apulianskan om denne visiterade Apulien, detta även om grammatiken på språken varit oförändrad då lexikalian samt fonologin utvecklats dramatiskt, enligt vissa degenerativt, på Korfu.

Hursom, efter den napolitanska eran så antände lågan av grekisk nationalism og Korfu inkorporerades med Grekland 1864 og en helleniseringsprocess satte igång, år 1941 hamnade öarna ehuru under Mussolinis sfär men denna ockupation var relativt smärtfri för Korfu samt dess judar. 1943 attackerade tyskarna ehuru ön med kraftiga bombanfall samt slutgiltig invasion. De dåmera hela 5000 judeokorfiotvenetianska talarna deporterades till dödslägrerna i Tyskland, omkring 200 lyckades fly bödlarna innan avresa och fick skydd av övrig befolkning. Än idag heter judekvarteret i gamla staden i Korfu stad Εβραική, som en historisk kvarlämning.

Man skall heller ej förglömma att nämna judarna på den gamla venetiansk-joniska ön Zakynthos som när borgmästaren Carrer erhöll den tyska ordern om listning av judarna fick totalt skydd utav hela befolkningen, på listan man överlämnade stod bara borgmästarns samt biskopens egna namn, de 275 judarna där undslapp der Endlösung. Idag finnes några ytterst få individer kvar som talar judeokorfiotvenetianska, av den judiska befolkningen på 65 individer, emedans venetianska i sig självt talades på Korfu framtills den sista talaren dog under 1980-talet. Så vitt man vet så kom judeokorfiotvenetianska aldrig i skrift.

Sefardiska ladinotalare i Grekland

Ett annat lite udda romanskt språk finns ehuru ännu kvar, men i extremt, om någon, liten grad. Det -iberoromanska språket ladino / judeokastiljanska måhänt talas av några få individer, dessa sefarder hade bott i Hellas sedan man utslängts från Iberiska halvön anno 1492 och sedan fått tillåtelse att bo i de Osmanska områdena, gällande dagens Grekland främst då i regionerna Makedonien og Thrakien och ladino var exempelvis ett av de större folkspråken i Saloniki / Thessaloniki där judar utgjorde en majoritetsbefolkning från anno 1519 framtills slutet utav 1800-talet. Sefarderna hade anlänt till den då osmanska staden efter 1430, men endast en spillra finnes kvar efter nazisternas deportations- og mördarhysteri.

Thessaloniki bleve även hem för Sabbatai Zevi under 1650-talet, en kabbalistisk jude som betraktade sig själv som messias och efter forcerad konvertering till islam så utgör de än till denna dag kryptojudar vid den turkiska benämningen donmeh. Deras antal är höljt i dunkel men kan vara uppemot flera hundratusen och bor numera i Turkiet.

Trycket mot judarna, både judeohellener, venetianska samt ladiner, startade ehuruväl tidigare än nazismens härjningar och den hellasiska nationalismen samt dess kulturella enhetssträvanden blev politiskt accepterade i och med revolten emot turkarna 1821. Under seklet som kom så massakrerades, utvisades och migrationsuppmuntrades judarna av den anledningen att de inte hörde hemma i den grekiska kulturen, det var ehuru inte frågan om någon distinkt antisemitism, utan ‘bara’ kulturnationalism och därmed mer samstämmigt med fascistidéer än med nazistditon, detta fastän judar utgjorde den huvudsakliga befolkningen i Thessaloniki og ladino var språket för staden varhän det ju logiskt sätt borde vara grekerna som skulle assimilera sig in i de sefardiska sfärerna.

Antalet judar i Hellas var generellt sett ehuru ringa fram tills Balkankriget 1912-13, då den grekiska staten även erfick Makedonien där Saloniki ligger och det judiska antalet ökade härmed till att varandes över 100 000. Hellenerna påbörjade direkt en hellenisering utav staden, ett sätt att göra detta var genom att se till att de hundra tusen greker som blev transfererade från de turkiska områdena främst fick bosätta sig i Saloniki, men man var samtidigt relativt tolerant i trosspörsmål och tillät till exempel judisk lag att härska inom äktenskapet och man tillät även existensen utav judiska samhällen med rätt att uppbära intern skatt, med mera. De fick även föra bokföring på önskat språk, utföra handel på söndagen, men ta hänsyn till sabbaten, hava valfritt språk som undervisningsspråk inom de samhällsägda skolorna så länge även grekiska utlärdes samt nyttjades som undervisningsspråk inom ämnena historia, geografi og naturvetenskaperna.

1917 så brann dock större delen utav det judiska kvarteret mystiskt ner tillsammans med en stor del utav den historiska delen utav staden och runt 72 000 befanns nu hemlösa, emedans fastighetsägarna, varav trefjärdedelar judar, blev barskrapade. Regeringen köpte upp marken för en spottstyver och slängde i princip ut judarna som fick bosätta sig i mer perifiera områden, emedans nyinflyttade greker uppmuntrades att bosätta sig i centrala Saloniki och därmed har stadens iberojudiska karaktär för alltid försvunnit. Man undrar ännu hur branden startade. Över 40 000 judar lämnade Saloniki under den närmsta tiden, emedans staden istället fick ett stort influx från anländande greker från Mindre Asien. Den juridiska toleransen höll inte heller den i sig speciellt länge och 1923 försvann rätten att föra sin bokföring på valfritt språk, 1924 lagstadgades att söndagarna var vilodagen för alla, oavsett hvilken religion man hänförde sig till, hvilket ledde till att mindre företag var tvungna att ta bort sabbatledigheten för att överleva ekonomiskt. 1930 kom ett eduktionellt dråpslag när man förbjöd utlärandet av utländska språk upptill femte årskursen.

När andra Europakriget kom så fanns det ungefär 77 000 judar i Hellas och de flesta bodde då just i Saloniki, av vissa kallat ‘Israels moder’. Staden borde kunnat fungera som en självständig ladinsk stadstatsö på Balkan. Hursomhelst, judarna gjorde en stor insats i den hellasiska armén kämpandes emot de italienska ock tyska invasionsarmérna, hvilket fick den positiva effekten att den hellasiska attityden gentemot dem många gånger ändrades till att vara mer positiv. Dessvärre så hjälpte inte ansträngningarna då den tyska ockupationen blev de facto och alla hellasiska judar som kunde fångas sändes iväg till dödslägerna varhän det salonikiska judesamhället förstördes totalt, nu brändes ej allena byggnaderna utan även människorna som hvart däri.

1941 gick även den sista judeokastiljanska tidningen, El Mesagero som nyttjade den traditionella rashiskriften, i graven. De judiska biblioteken samt arkiven, innehållande en mängd viktiga historiska dokument, beslagtogs og ivägskickades till Frankfurt med dess Institut für Judenforschung, men försvann i slutet av kriget. Bara emellan mars og augusti 1943 sändes hela 46 000 judar iväg.

Däremot så finge den attiska judepopulationen respit genom att de blev varnade i tid av sina hellasiska grannar som lyckades gömma undan över trefjärdedelar utav dem. Till detta skall även läggas att de italienskockuperade områdena undgick deportation då italienarna vägrade följa de dekret som kom från det allierade Tyskland och en hel del judar flydde till denna zon. En del bleve tillfångatagna när Italien föll, men judar som befann sig i områden som hölls av partisanerna klarade sig. Det italienska beskyddet utav judarna i Athen ledde även till att judesamhället där kunde fortleva i lugn og ro samt även växa till sig en del. De grekiska fascistorganisationerna varo ehuru mer antisemitiska samt samarbetade gladeligen med nazisterna, men tack vare italiensk påverkan kunde en del judar som tagits i förvar av tyskarna släppas. Efter Italiens fall i september 1943 var ehuru tyskarna snabba på att övertaga sina allierades områden och då införa samma antisemitiska lagstiftning som varit i bruk i de nordligare delarna utav landet. Framtills slutet av sommaren 1944 hade emellan 60 000-68 000 grekiska judar blivit transporterade till Auschwitz, bland dem fanns även 1800 judar från Korfu samt 1700 från Rhodos. Officiella siffror pekar på att nästan 87 % av den förkrigiska judiska populationen dödats som följd av kriget, hvilket betyder att det grekiska judesamhället var bland de som drabbades värst utav alla judiska samhällen.

Efter befrielsen så funnos ungefär 10 000 judar i Hellas, men över hälften valde att emigrera till Israel eller väst under det närmaste decenniet. De 5000 judar som finns kvar fördelar sig så att omkring 60 % finns i Athen samt 20 % i Saloniki, och några på Rhodos, och det är nu Athen som är det judiska centret i Hellas, även om Saloniki är det historiska, Greklands Jerusalem.

Huru många utav dessa som pratar antingen ladino eller judeohellenska är oklart då den officiella linjen i Hellas är att alla talar hellasiska, hvilket troligen tyvärr även snart är fallet, judeokorfiotvenetianskan kommer antagligen gå hädan först.

~

Om judar, eller andra, i Grekland, samt i övrigt på Balkan eller i Europa, står mer att finna om i min bok Europas tungomål, om politiken samt strukturerna som ligger bakom antisemitismen se ehuru även min bok Postmodernisme premillénaire.

~~~Fem år sedan~~~

- Att skriva ett juridiskt bindande kontrakt före man har sex

~

Censurerad utav Dagens Nyheter

Lampedusa

ön omringad av vattengrav

omringad av de döda

liggandes i det fagra azurblåa vattnet

vid bad, man blod isimmar

~

+ Lampedusa

DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD

Sagotung

vill du göra saga tillsammans med mig?


















~

~~~Fem år sedan~~~

- Lyckan, i sinnet

~

Urhemmet för afroasiatiskan - Europas tungomål CCLXXXVIII

Det är mycket oklart var Urheimat låge för de afroasiatiska språken och allt från Levanten till Kenya har föreslagits om og om igen, men den dominerande synen är nog att språkhemmet ligger i Etiopien hvilket man bland annat baserar på att gruppdiversiteten är som mest däri. Andra förslag är däri närheten. De få som förespråkar ett ursprung i Levanten är främst vissa semitologer og egyptologer som menar att språket spridit sig med jordbrukskulturen därifrån, vissa menar att hemmet går att spåra ända bort till den Natufiska kulturen som sträcker sig 14 000 år bak i tiden. Genetiskt verkar det finnas stöd för en Östafrikansk tes gällande befolkningen.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Händer runkar

googlesökningar äro så roliga

igår hade jag en som letade febrilt efter tips ock kunnande kring att

runka med 2 händer?

denne person kom till min *Runka händer*

inga händer där inte.

~

+ Runka

Den afroasiatiska språkfamiljen - Europas tungomål CCLXXXVII

Den afroasiatiska familjen har följande undergrupper; den semitiska; den egyptiska, hvilken omfattar bland annat koptiska, de kushitiska målen som äro en stor diversat och osäker grupp som talas i Kenya, Somalia samt Etiopien, den omotiska som ibland räknas som ytterligare en undergrupp till den kushitiska gruppen och som tales i Etiopien, där beståendes utav ungefär 40 olika tungomål, berbermålen som talas av berberna i norra Afrika og som tidigare även haver talats i södra Europa, exempelvis Sicilien og Andalusien, samt på Kanarieöarna, samt till sist tchadmålen som äro en grupp som består utav över 130 olika tungomål i västra Afrika och som först sammanfördes med den afroasiatiska familjen genom ett förslag av Francis Newman 1844, men idén fick vänta i strax över hundra år innan den vann allmän acceptans. Samma år, 1844, framförde Theodor Benfrey idéen om en språkfamilj beståendes utav kushitiska, berbiska samt semitiska. Idéen var ej ny utan Judah ibn Kuraish, som var en judisk grammatiker från Nordafrika under 800-talet, eller närmare bestämt den algero-berbiska staden  / Tihert, eller kanske mer känt som Tiaret, en förre detta romersk station Tingurtia, skrev Risāla, ett brev, som betraktas som den äldsta semitologiska behandlingen och hans bidrag till komparativ filologi är stora. Han kände den semitiska familjen beståendes utav hebreiska, arabiska og arameiska, men förde även ihop semitiskan med berbiskan, samt lade således grunden för afroasiatiskan.

~

Axat, med viss ordförlust, från boken Europas tungomål.

~~~Fem år sedan~~~

- Vill du va min KKK

~