domenica 9 luglio 2023

Liguriskans uppgång og fall – Europas tungomål DCCVC

  

Redan 958 fick Genova, av kung Berengar II, en fri författning. Utvecklingen tog fart när man valde att involvera sig i korstågen under 1100-talet og man blev härefter jämte Venedig, som ju ligger på den adriatiska sidan av Italien, ledande inom handeln i och omkring Medelhavet. Man konkurrerade med Venedig om handeln med Orienten samt grundlade under 1200-talet flera handelskontor i såväl östra Medelhavsområdet som vid Svarta havets kuster. Starka centra blev Konstantinopel, Kaffa / Feodosija på Krim, Smyrna / Izmir i västra Turkiet og Famagusta / Ammókhostos på Cypern och efter besegringen av Pisa 1284 erhöllo man dessutom Korsika och Sardinien. I slutet av medeltiden hamnade man ehuru under först milanesiskt styre för att sedan övergå till fransk underkuvning, dessutom så försvann den ekonomiska basen, i likhet med Venedig, i handeln genom att Atlanten öppnades upp och turkarna finge hegemoni i östra Medelhavet. Till detta skall givetvis nämnas att det var en genovesare som upptäckte Amerika, även om han själv aldrig förstod det, och därmed förtidiglade nedgången för födelsestaden. Cristoforo Colombo skrev själv på latin ock toskanska, men i synnerhet på kastilianska - vissa genovesismer är ehuru förestående. Sjöfarare som honom haver gjort så att genovesiskan blivit relativt vida spridt i Medelhavsvärlden samt dessutom gett lexikaliska efterlämningar i en hel del språk, og då främst inom det marina området. Italiens erövrare samt därvidalag enare, Garibaldi, parlerade likväl på liguriska. Ur språklig synvinkel så finge toscanskan hegemoni redan vid Dantes tid, hvilket ledde till en accelererande toskanisering av genovesiskan, speciellt den i skrift, men genuin genovesiska finns ändock i skrift genom hela historien samt nyttjades även officiellt efter att latinets högtid passerat, ett utvecklat kanslimål var i bruk i slutet av 1400-talet. Liguriskan haver förutom toscaniseringen självfallet även erhållit en del inlån från piemontesiskan oc occitanskans provencalska, men även det hegemoniska oïlmålet har haft stort inflytande, förutom de innan genomgångna mer externa tungomålens inflytelser. Latinets historia började med att latinare efter 117 f.kr. flyttade in i området, men de kommo bara att utgöra en liten minoritet av befolkningen. I städerna kom dock latinet att dominera då den lokala befolkningen som flyttade in i städerna snabbt övergick till härskarspråket, men på landet levde de autoktona språken kvar i flera århundraden. Så här såg det ju ut på de flesta ställena som romarna lade under sig och bildade statscivilisationer av och detta är givetvis en av anledningarna till att distinkta vulgärlatinska språk utvecklades, så ock i Ligurien där både fonologiska fenomen såsom lexikaliska element anses härröra från preromerskt tal, men därom kunnom vi sällan veta.

 














~

 Europas tungomål


Nessun commento: