Seljukiska riket et Roms sultanat givandes Osmanska riket - Europas tungomål HSI

Det tredje större turkoislamska riket var det Seljukiska som främst innehölles utav oghuzturkar, ordet ‘seljuk’ är en politisk term skapad från Selčük, med födslonamnet Toqaq Temir Yalïγ, som var en krigsherre, sü-bašï, från Qïnïqstammen, tillhörandes oghuzfolket. Selčük flydde med anledning utav interna stridigheter bland oghuzerna till Jand ungefär år 985 samt konverterade till islam och gav då upp sitt krigarliv för att istället kämpa för sin tro. Hans söner, som alla bar gammaltestamentliga namn, hvilket kan indikera på ett judiskt eller kristen förflutet,  involverades dock i fiendeskapen emellan de Karakhanidiska og Ghaznavidiska rikena. Selčüks barnbarn migrerade vidare till Khorasan under mitten av 1030-talet. 1040 kom vändpunkten när det Ghaznavidiska riket föll ihop og de seljukledda oghuziska stammarna togo tillfälle i akt att behärska det anarkistiska området och kommo härledes att växa till sig så att deras rike kom att komma sprida sig till västra Transoxanien samt mot Transkaukasus framtill den Byzantiska gränsen; det dröjde inte heller länge förrän man även besatt Bagdad. Toγrul kunde härmed utlysas som varandes sultan över den sunnītiska världen. Det bipartiska turkiska styrelseskicket fortsatte på så vis att brodern Čaγrï behärskade de österliggande områdena. Den senares son Alp Arslan lyckades 1071 krossa byzantierna vid Manzikert og Anatolien låge nu öppet för en oghuzisk invasion som icke direkt understöddes utav den härskande dynastin. En förgrening av den seljukiska familjen skapade sig ett eget sultanat, Sultanatet Rūm (= Roma), och här finnom vi asså grunden för Turkiet. Alp Arslans, och sedemera sonen Malikšāhs, 1072-1092, rike fortsatte sin expansion till det karakhanidiska området, men efter den sistnämndes död anno 1092,  påbörjades ihopfallandet av riket som kom att styras av olika delar av dynastin. Vissa menar att Sanjar, 1118-1157, som förlorade Centralasien till Kara Khitai, hvar den sista stora seljukhärskaren. Riket dukade under för den Khwārazmšāhiska staten år 1194, denna behärskades utav anušteginiderna som varo en ghulamdynasti med oghuziskt ursprung, hvilken hade sänts dit att härska av Malikšāh. Denna dynasti ersatte seljukerna som härskande makt i Västturkestan og Iran under 1100- samt 1200-talen. I Rūm fortsatte ehuru det seljukiska behärskandet i all sin glans och nådde sina högsta höjder under Kay Qubād, 1219-1237, precis före den mongoliska invasionen av Mellanöstern toges vid. Efter att Djingis khan jeran 1227 påbörjat sin erövrarexpedition som slutfördes av sönerna samt sonsönerna, så stodo i princip hela den turkiska världen, plus Kina, Ryssland, Iran, bland annat, under mongolisk kontroll. Just riket i Rūm beslagtoges 1237. En stor del av de mongoliska arméerna bestodo just av centralasiatiska, oghuziska, samt andra stamfolk och det iranska Centralasien bleve nu översållat av turkiska element som ju då tillfördes de under det seljukiska styret redan ditkomna turkarna och turkifieringen av de centrala delarna av Eurasien, Anatolien og norra Iran fastslogs definitivt. Flera av de gamla turkiska konfederationerna slogos upp och gav grund för nya turkiska konstellationer, varav vissa grupperingar finnes kvar än idag. Den mongoliska minoriteten assimilerades oftast in i den turkiska majoriteten och den turkiskpersiska islamska kulturen överlevde. I Mellersta Östern skapades under de första decennierna av 1300-talet olika turkiska småriken i gränslandet emellan den turkoislamska och den byzantiska världen - ett av dessa riken leddes av Osman, vars efterföljare kallas osmanlï, eller ‘osmaner’. Ej allena det osmanska riket utan även olika riken i Centralasien växte fram under 1400- till 1600-talen och som i vissa fall finnes än idag efter det sovjetiska intermezzot.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Taggar: Europas tungomål, turkfolk, osmaner, Seljukiska riket, Turkiet, sultan, mongoler

~~~Fem år sedan~~~

- Kvinnor är komplexare än män

~