Utav dessa tre migrationsvågor skulle vid sådana fall primärt den
paleoindianska kunna infalla relativt tidigt, täckandes de fåtaliga tidiga
fynden som nämndes ovan, emedans de övriga infalla vid senare tid. Likväl är så
fallet för den andra stora kolonisationstesen som mer beräknar att det finnes
tvenne migrationsvågor, där den första skedde för runt 20 000 år sedan som
skett via en torrkorridor emellan isglaciärerna uppe i nord för att sedan tagit
sig ned till söderliggande områden, emedans en ny migration skett efter att
glaciärerna avtagit mer markant vid istidens slut samt då gett upphov till de
norra nordamerikanska stammarna samt inuiterna og aleuterna. För runt 20 000 år
sedan var landmassan maximalt större emellan Asien og Amerika då vattennivån
låg runt 120 meter lägre hvilket påverkade stora områden vid Beringia, vid
andra tillfällen så var landkopplingen mindre omfångsrik då vattennivån endast
låg emellan 40-60 meter under dagens. Problemet med utvärderingen utav de olika
teserna, eller andra, är bristen på kvarlämningar under den initiala eller
tidiga tiden, av eoner, det är först från runt 10 000 f.kr. som ett större
arkeologiskt material hava återfunnits, detta kan naturligtvis tyda på att
populationstätheten inte varit så väldans hög, fynden med högre ålder såsom de
i Brasilien og Chile från runt 33 000 f.kr. visar ändå på extensiv spridning i
tidig tid, klart emotstridandes den traditionella synen om de första amerikanernas
migrering.
~
Läs mer om detta i boken Eurasiens språkfamiljer.
Nessun commento:
Posta un commento