S.A.I. Dux et Princeps S.D.M. Lando: Språkförmågan hos Homo sapiens - en talad tankeförmåga

martedì 12 marzo 2013

Språkförmågan hos Homo sapiens - en talad tankeförmåga - Postmodernisme premillénaire XIV

Det är viktigt att hålla i minnet att det bara är våran externa kultur som förändras og modifieras genom tiderna, människan har i sig själv ej ändrats märkvärt sedan arten uppkom, våran kropp og - viktigast härför - våran hjärna är densamma sedan mutationen gjordes som gav oss språkförmågan. Vägen från ett rudimentärt pidginliknande ogrammatiskt protospråk som talades utav exempelvis antagningsvis Homo erectus till modern språkförmåga vid upprinnelsen utav Homo sapiens art havandes gått via en genetisk mutation, en naturlig evolution som för övrig natur, en mindre biologisk förändring, samt måhända även för oss så småningom, maladaptiv evolutionslinje som destruerar det mesta i sin väg. Det kan mycket väl bli så att människan utrotar sig själva, det är den intellektualiserande språkförmågan som möjliggör denna väg.

Talet i sig bygger eljes i huvudsak på ett utvecklat samspel emellan främst struphuvud, tunga samt läppar men den mänskliga språkförmågan är ingalunda bunden till denna talapparat, detta framgår klarast genom personer som äro dövfödda og som såtillvida aldrig hört talat tungomål ändå kan lära sig att språka med hjälp utav det till talat språk fullt kompatibla samt likvärdiga teckenspråket, språkförmågan sitter i hjärnan. Vissa har även menat att teckenspråk varo det första språket innan muntligt tal utvecklades, men detta avfärdas utav de allra flesta paleolingvister.¹⁾ Att vi signalerat med tecken från start är ehuruväl inget underligt, andra apor göra likaså, i olika grad.

Genom dessa unika drag äro det för människan möjligt att med hög skärpa - i symbolform - tolka samt bevara i minnet de intryck man erfår från den externa världen. Det verkar sedan som att det sker genom pannlobernas försorg en analys utav sinnesintryckens samt minnenas tidsrelationer, utur detta behandlande kan kausaliteter klarläggas, dessa klarlägganden kunne sedan ligga till grund för framtida handlande og därmed bilda språk med meningsfulla satser. När hjärnan håller på att planera vad som skall uttryckas så väljer den samtidigt ut hvilka ord detta skall förmedlas genom för att förhoppningsvis nå eftersökt resultat, orden ordnas inbördes og impulser skickas till talapparatens muskler varigenom orden produceras samt därefter sänds ut. Skillnaden emellan de döva, eller stummas, teckenspråk ligger enbart i det sista ickeintellektuella steget, d.v.s. själva det faktiska genomförandet, de som för sig med talat språk med hjälp av ljud för hjärnan impulserna till talapparaten för vidarebefodring emedans de teckenspråkiga får sina impulser tillskickade till händerna istället, på samma sätt gäller uppfångandet av annans förmedling då talande människor med normal hörsel fångar upp samt analyserar via öronen emedans synintrycken äro de viktigaste för teckenspråkiga, ungefär som det är synintrycken som äro de viktigaste för att kunna läsa denna skrivning, som skrivits med hjälp av händerna. Att det är hjärnan som är centrat för språkförmågan visar även vissa huvudskador som påverkar språkförmågan mycket, eller totalt, även om talapparaturen är intakt. Det är även intressant att anmärka kopplingen emellan tanke og tungomål där man kunne undra om mänsklig tankeförmåga överhuvudtaget är funktionabel utan språkförmågan, det är i sammanhanget väl att anmärka att exempelvis Einstein framförde att han främst tänkte i bilder, ej i ord, men det är likväl här då, ett bildspråk.²⁾ För att förstå hjärnans tungomålsförmåga måste man gå bortom talspråk, teckenspråk, et bildspråk. Att språkförmågan är kopplad till tankeförmågan kan även enkelt illustreras genom att bevista sig på hög mount-everestisk höjd där syret är uttunnat hvilket försämrar tankeförmågan hos människan, på 7300 meters höjd ovan havet behöver människan hela 50 % mer tid på sig för att komprehenda meningar som äro på en generell sexårings nivå. Höghöjdsklättrares beslutsfattandeförmåga försvagas likväl, samt kontrollen över språkmotoriken, tiden för uttalet, og syntaxförmågan.³⁾ Afasi, neurodegenerativa sjukdomar samt efterblivenhet visar likväl att manuell motorik likväl är kopplat till tal samt syntax.⁴⁾

Fotnoter: