~
Ön haver en distinkt historia utanför det svenska väldet, men var redan under medeltiden knytet till svearnas välde, om än väldigt tunt och nästan nonexistent. Det är osså väl värt att påpeka att den gotländska historien, ur statssynvinkel, inte påbörjades genom Hansan och Visbys grundläggning, som så många verkar tro, då det redan innan dess fanns en bonderepublik som tog aktiv del i Östersjöhandeln. Det finns flere belägg för detta, bland annat så hade Gutland en egen handelsgård i Novogorod, ett internationellt handelsavtal slutos anno 1161 emellan Gotland og Henrik Lejonet af Sachsen angående handlen i Holstein samt på Gotland - härjämte böro tilläggas att ön Gotland äre fulld av landsbygdskyrkor som tillkommo under 1100-1300-talen, hvilke i sig själve äre klare påvisningar om gotlänningarnas internationella handelskontakter samt hvilka inkomstnivåer dessa ågivit dem.
När ringmuren byggdes så var det köpmännen i Visbys, främst tyskar men även gutar, sätt att skydda sig mot det övriga Gotlands hostila inställning. Efter ett borgarkrig 1288 fingo gotlandsbönnerna ge med sig og Visby finge en friare ställning ifråga om handelspörsmålen. En annan effekt av fredsuppgörelsen var att hela Gotland likväl genom den knötes starkare till det svenska riket. Ytterligare dråpslag för det gotländska riket med bas utanför Visby var när Valdemar Atterdag invaderade 1361 och bondehären förintades under ett slag, precis utanför ringmuren - i denna samt andra liknande strider så räknar man med att runt hälften av den manliga befolkningen försvunno.
Visbys ställning stärktes och resterande Gotland förlorade sin handelsposition. Gotland bleve sedan hotspoten i Östersjön, 1394 erövrade vitaliebröderna från Mecklenburg landet, bedrivandes därifrån mindre pacifistisk handel, 1398 var det Tyska ordens tur att behärska området och som også sedan lämnade över landet till unionsdrottningen Margareta jeran 1408 och man påbörjade då byggandet av Visborgs slott, hvilket krävde böndernas arbetskraft samt ledde till att handeln i Visby nästan gick om intet. När Erik af Pommern fördrevs från Sverige så valde han att residera på Gotland 1436.
Gotland förblev ett trätoämne emellan de danska unionskungarna och de svenska regenterna under hela århundradet, men Gotland bleve under långa perioder ‘självständigt’ under danska länsherrar som hade gjort sig självständiga. Søren Norby residerade før exempel ännu under 1520-talet og ön är att betrakta som delvis suveränt styrd, ehuru ej utav gutar, inom det danska hägnet. Sverige erkände även Gotlands danskhet 1570 och två år senare överginge stiftstillhörigheten från Linköping till ett danskt dito. Danmark styrde ön fram till 1645 genom kungen samt dennes kansli i Köpenhamn medels de länsherrar, med underställda fogdar og uppbördsmän, från Visborgs slott - Gotlands befolkning, både från landa bygd samt urb Visby, var starkt missnöjt med styret och dess hårda knipor.
År 1645 så bleve Gotland svenskt, försvenskningen tog dock aldrig riktigt fart vid denna tidpunkt, men efter det att Danmark ånyo återtagit greppet om landet 1676-79 under det skånska kriget så genomdreves en storskalig försvenskning av ön. Ön har sedan dess varit inom ett svenskt hägn, förutöver några veckor under 1808 då ön var en rysk provins.
Redan i Gutasagan finnes ehuruväl angivet att Guti al Gutland aigha.
~
Om Gotland, gotländskan, gutniskan, samt övrigt intressant, står att finna mer om i boken Europas tungomål.
+ Goterna, Goternas urhem auk Gotiska språket, Fyllèbŗooslaage i Søŗhállàn
DN, SvD, Aft
Taggar: Gotland, Sverige, Danmark, kolonier, politik, int
Nessun commento:
Posta un commento