Comines-Mouscron et Voerstreek - belgiska språkundantag - Europas tungomål CDXXIII

Området Comines-Mouscron med omkring 75 000 invånare i Västflandern är dessutom i huvudsak franskspråkigt, men inte i kontakt med övriga franskspråkiga Belgien, problemet löstes genom att man låter området administriellt lyda under det franska Hainaut, istället för det geografiskt riktiga Västflandern. Samma sak är gällande för Voerstreek med 4400 invånare, som ligger strax söder om det Nederländska Limburg, och som av språkskäl överfördes till den belgiska provinsen Limburg, istället för till Liège som det geografiskt tillhör. I båda dessa fall fanns givetvis lingvistiska minoriteter bestående utav ‘det andra språket’ som ehuru fått speciellt minoritetsskydd med anledning utav det prekära geoläget.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Kort Upplysning om Bartholomaes lag og Buddha

Bartholomaes lag är en fonologisk lag som skedde tidigt i det indoeuropeiska språkhavet  påverkandes den samstämda indo-iranska språkfamiljen, men med anledning utav tillbakafallandet utav de enkla beljudade ock aspirerade klusilerna i iranska så är det något oklart huru den fonologiska historien gått till i den familjeenheten.

Hursomhaver, lagen säger så att vid kluster utaf tu eller fler obstruenter, d.v.s. klusiler eller det siblianta s, där endera av dem äro aspiranta någonstans i sekvensen, så kommer hela klustret att bliva aspirerat insieme.

MA+T  → M+MA

exempelvis:

dh+t → ddh

bh+t → bdh

Så den protoindoeuropeiska roten *b^hwvd^h- ‘lära, upplysa’ bliver partikelsatt *b^hud^h-to ‘upplyst’ efter Grassmans lag förminskad av aspireringen vid första klusilen oc sedan med hjälp av Bartholomaes lag samt övriga reguljära fonemändringar så blir kontentan sanskritens buddha ‘upplyst’.

så nu är du det

~

Belgisk språkpolitik - med Bryssel mitt emellan - Europas tungomål CDXXII

Språksituationen i Belgien är speciell och nederländskan blev inte erkänt som ett statsspråk förrän 1923 - grundlagen översattes inte för publicering förrän 1967. Men nu är politiken att varje kommun eller provins skall ha ett av de två språken som officiella, valet står emellan nederländskan eller franskan, emedan tyskan allena får företrädas i ett område, emedans Bryssel är tudelat og därmed ett undantag. Det var 1962-63 som gränserna emellan Vallonien og Flandern fastställdes. När man skulle fastställa språktillhörigheten och ha detta som grund för geopolitisk tillhörighet så stötte man ehuru på vissa problem. Brussel lät man bli det enda bilinguella området i det språkligt splittrade Belgien, just i Bryssel så spelar ehuruväl franskan ofta rollen som cultuurtaal även för flamländare. Det bilinguella Bryssel sträcker sig över ett område av 19 kommuner, men franskspråkiga barn kan i ytterligare 6 kommuner i det vlaamstaliga Brabant åtnjuta privilegiet i att få gå i franskspråkiga skolor, hvilket inte är fallet i övriga Belgien, där språkrättigheten ej följer individen, utan är fast i marken, Sprach und Boden. Så fast att husgrunder nästintill fått flyttats. Den brysselska byggnationen som är i ständigt växande är även den ett igånghållande problem, då staden kommit att bli en fransk språkö i ett brabantiskt hav, en språkö som snart kan bli en halvö då det språkligt sätt håller på att växa ihop med Vallonien och dess franskspråkiga Brabant. Det franska katolska universitet i Louvain som är det äldsta universitetet i Lågländerna och grundat 1425 var franskspråkigt då det sköttes av den katolska kyrkan, problemen började ehuru när språkgränserna drogs upp 15 kilometer söder om Louvain - med universitetet på fel sida. Till en början fick man dispens, men efter stort missnöje och en vilja till vervlaamsing av universitetet tog man 1969 beslutet att flytta de franskspråkiga fakulteterna till Wavre som ligger söderöver, på rätt sida språkgränsen. Detta är minst sagt, ridikulöst.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Europeiska judar

många utav de israeler med europeisk bakgrund överväger att flytta tillbaka till Europa, de med mellanöstrig hava ej samma valmöjligheter

deras broar har bränts ner

~

+ Europas folk, Postmodernisme premillénaire

DN

Beautiful Chinese Actresses in Ancient Costumes

~

+ Tu est Divina

Flamländska, brabantska og limburgska i Belgien - Europas tungomål CDXXI

Nederländskan i Belgien är dessutom inbordes indelad i tre olika tungomål, flamländska, brabantska samt limburgska och speciellt limburgska har på senare år återigen vunnit erkännelse som ett distinkt språk, en status som alla dessa tre tungomål är berättigade till. Flamländskan brukas sedemera även indelas i västflamländska och östflamländsk, där östflamländskan är ett gränsspråk og därmed ett mixat övergångsspråk emellan flamländska samt brabantiska. Västflamländska har ungefär en miljon talare i Belgien, samt 40 000 i Frankrike och 70 000 i Holland, östflamländska når upp i 1,4 miljoner talare. I östflamländskan avviker ghentiskan även markant. Som nämns under Nederländerna så kan det vara aktuellt att inte förhålla sig till limburgiskan som ett lingvoancestralt lågtyskt språk, varvid man kan påstå att det limburgiska språket inte alls hör till det ‘nederländska’, det råder ehuru diffushet i detta spörsmål. Limburgiska haver idag omkring 1,6 miljoner talare uppdelat på ett antal varianter. Det limburgiska språket platduutsj, eller thiois, benämns även som francique carolingien då det bedöms vara Karl den Stores födslomål. Brabantiska talas främst i flamländska Brabant, men tidigare även i Wallonska Brabant, eller Roman Payis som det heter på vallonska, men har blivit utdödt där med anledning av franskt språktryck. Brabantiska talas i ett ganska stort belgiskt område och kan med fördel delas in i väst-, öst- og sydbrabantiska. Brabantiska är relativt näraliggande officiell nederländska, då detta tagit mycket därifrån, men i Belgien har man lyckats bibehålla ett virilt lingvistikt liv för sin mundart, detta även i det annars alltmer og mer frankofona Bryssel. Ett annat oförståeligt språk, säges det, var det brysselsförda språket marols / marollien, hvilket likväl var grundat på brabantiska med många franska, men även kastiljanska, inlån som talades av folk kommandes från brysselkvarteret Marollen – både Hergés syldaviska og bordurianska sägs ha vissa inflytelser härifrån.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Patric - Occitània

~

+ Europas tungomål

Flandländarnas flamländska samt holländskans nederländska i Belgien - Europas tungomål CDXX

Det majoritetsbefolkningen, cirka 60 %, talar, är sydnederländska varianter, hvilka hör till de indoeuropeisk-germansk-västgermansk-lågfrankisk-nederländsk-sydneder-ländska tungomålen. Innan vi ginge närmare in på detta så måste klargöras vissa brister i vad man skall kalla det sydnederländska språket, hvilka även vidare genomgås under Nederländerna. Man har numera kommit överens i Nederländerna samt Belgien att målet skall kallas nederländska, men förut var fallet så att den allmänna språk-benämningen var uppdelad på olika namn. Holländska kallas de nordnederländska varianterna som talas i Nord- og Sydholland bland annat med anledning av att de själva vill så, emedan man i andra delar av Nederländerna ville kalla tungomålet nederländska. Det nederländska språket som talas i Belgien kallas annars flamländska, men består egentligen av trenne olika språk. Men på något mystiskt sätt har man nu kommit överens om att språket skall kallas ‘nederländska’ och de andra varianterna, alltså flamländska og holländska, är bara dialekter av detta språk - flandländarna i Belgien gingo så långt att de år 1973 ändrade ordet flamländska till nederländska i alla lagtexter og andra officiella texter i en önskan att ingå i en nederländsk identitet. Det var redan vid Wienkongressen som man unierade Syd- og Nordnederländerna och tillsatte en holländsk kung, William I. Denne kung framförde tanken att eftersom större delen av hans undersåtar talade liknande språg, så skulle ett nationellt tungomål utstakas - holländska. Man började även att ta bort lagar som stödde franskan i dagens Belgien till fördel för lagar som istället stod på holländskans sida. Bland annat infördes lagar som bestämde att alla officiella göromål i Flandern skulle ske på holländska, men även att holländskan blev arbetsspråket vid allt nationellt görande där även nord var involverat - man gav således holländskan juridisk hegemoni. Rörelsen för detta gick igång explosivt när den södra delen av Belgien gjorde uppror 1830 och franskan blev enda faktiska regeringsspråk, även om konstitutionen inte gjorde en sådan språkprioritering. Franskan kom att dominera totalt inom alla högre områden, såsom högre utbildning, statsaffärer, rättsväsende samt även i armén. Flamländarna skapade givetvis direkt motorganisationer för att motverka en förfranskning av sitt folk og tungomål. Man drogo sig språkligt sätt allt mer og mer till de norra grannarna av rädsla för att förtryckas helt av franskan och man valde då att anpassa sitt språk till de nordligare varianterna för att på detta sätt illustrera sina geospråkliga knytningar, men det bör givetvis påkallas att det fanns samt finnes de som inte gillat denna utveckling, utan som istället velat ha ett skriftspråk som legat närmare det verkliga språket i Flandern. Det talade språket har givetvis inte i samma grad efterhärmat nordligare varianter, utan har fortsatt sitt naturliga liv. 1849 hade man en gemensam språkkongress med Nederländerna, 1882 utkom första delen av det gemensamma ordboksprojektet, motsvarandes det svenska SAOB, 1886 inrättades den flamländska akademien som 1971 omdöptes till den nederländska diton, 1930 finge man sitt första flamländska universitet, 1947 kom en lag om gemensamma stavningsregler för de båda länderna, 1980 ingicks en språkunion och till sist 1984 skrev man en gemensam grammatikbok. Man har osså ändrat namnen på ärevördiga officiella institutioner såsom de Koninklijke Vlaamse Akademie voor Taal- en Letterkunde i Gent som icke fingo heta så mer utan i den politiska korrekthetens namn så är namnet numera istället de Koninklijke Nederlandse Akademie voor Taal- en Letterkunde. Men fast man har gjort alla dessa politiska försök för homogenisering, så har man ej ännu lyckats fullt, ut då vissa fortfarande menar att det är olika mål, och vissa vill således att det skriftliga språket mer skall återspegla det riktiga språket, som ehuru tyvärr blir mer och mer nordiserat.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Guds utvalda folkinnor

~

+ Tu est Divina

Anledningen till språkuppdelningen i Belgien - Europas tungomål CDIXX

Keuninkriek Belsj, som det heter på ett av Belgiens tungor, är tungomålstaligt uppdelat på främst tvenne större grupperingar samt några mindre. Den språkliga uppdelningen kan man beskylla frankerna för. Århundradet f.kr. erövrade romarna hela Beneluxområdet och områdena söder om Rhen fick då namnet Belgica efter det galliska folkslag som bebodde området - i vanlig ordning så homogeniserades samt assimilerades gallerna som härmed fick överta romarnas språg og kultur. Under 400-talet kom frankerna och lade beslag på området, de bosatte sig tätast i norra delen där deras språk i sinom tid tog över och utvecklades till nederländska, emedan folket i söder fortsatte att parlera latin, hvilket i sin tur utvecklades till den vallonska som talas där naturligt, men som med tiden ersatts av franskan; kulturen kom att i denna södra del att bli en romansk sådan. All politik i landet är i nutid inflammerad av språklig-etnisk konfrontation och man kan sätta klara bindestreck emellan termen språkpolitik samt Belgien och landet kan antagligen enbart behålla sin enhet genom en federation, hvilket de även själva har insett samt genomfört - man brukar säga att den belgiska monarken är den enda sanna belgaren. Riket må måhänt snart delas.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Ditt omdöme

hade jag följt dina ord

hade jag ej gjort någonting utav det jag gör

ditt destruktiva as

~

Armenier i Nakhichevan samt Azerbajdzjan - Europas tungomål CDXVIII

I enklaven Nakhichevan som ligger emellan Armenien samt Iran, men som formellt hör till Azärbajdzjan, har till viss del även en –armensk-armensk befolkning. När Sovjetunionen skapades uppskattades dessa till ungefär hälften utav befolkningen, men efter att en antiarmenisk politik förts under den förtryckande kommunistiska samt postkommunistiska eran består endast runt två procent utav befolkningen av armenier. I Karabagh har man bättre bibehållit det östarmeniska både vad gäller språk och identitet och en majoritet av befolkningen i detta område tillhör den etniciteten och vill tillhöra den staten. För närvarande de facto självständigt. Utanför Karabagh tror man nu att det finns omkring 8000 armenier, de som valt att stanna är i huvudsak ingifta parter, og behandlas icke väl.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Sårad

sårad av kärlekens bittra törn

ej precis i enlighet med min bön

stillsamt framförd i mitt hörn
gör jag dig avbön

~

Romer, Domer et Qaracier i Azerbajdzjan - Europas tungomål CDXVII

I Azärbajdzjan beräknades det även finnas runt 2000 stycken romer, eller domer, men huruvida de bibehållit något -indoariskt språk, eller annat, är oklart. De går under den etniska beteckningen Qaraçı, likväl stavat garachi / karachi, mycket litet vets om dessa och den mesta kunskap som finns om dem baseras på adertonshundratalskällor. Namnet qaraci är en exonym och betyder ‘svartingarna’ och är den vanligt brukade färggeografiska konnoteringen man nyttjar, de kallar sig själva för dom, men man tror ej att de har samma ursprung som domerna (se Turkiet) utan enligt uppgifter så bör de komma från de nomadiska romerna från Centralasien. Under 1800-talet konkluderade man att språket de talade var av indoarisk stam men att det ej var nära besläktat men någon utav de befintliga romani- eller domarivarianterna i Balkan, Mellanöstern eller Ryssland. Många av dem kunde även azeriska og tat.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Ett slag

ett slag

som mitt liv förstörde

ett slag
som mitt liv skapade

~

Kaukasustyskarna i Azerbajdzjan - Europas tungomål CDXVI

I Azärbajdzjan finns även kaukasustyskar, de första 194 personer som anlände under 1810-talet var -alemannisktalande schwäbischer, och de anlände i grupper som grundade egna små byar allteftersom och man beräknar att deras antal år 1918 var uppe i omkring 6000 personer. Relationerna med azerierna var goda framtills Sovjets övertagande då man redan tidigt under 1930-talet avgermaniserade ortsnamn og dylikt, vid tiden för deportationen 1941 fanns det omkring 23 000 kaukasustyskar i Azerernas land, de få som finns kvar idag bebor främst Baku.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Veritas femina

aperte mala cum est mulier

tum demum est bona

~

+ Tu est Divina, Erotica

Ashkenaziska judar i Azerbajdzjan - Europas tungomål CDXV

Det bor även ungefär 5000 ashkenazijudar i landet men det finns inga uppgifter på huruvida de talar det -germanska jiddisch, i övrigt är de i de flesta fallen russifierade. De flesta är boendes i Baku och den tyskättade Lev Lando är nog den kändaste utav dem då han var i det stora hela den som låg bakom att Sovjetunionen kunde få utvecklat kärnvapen, samt för nobelpriset han erhöll, ehuru ej för det. De ashkenazijudiska befolkningslagren anlände med start från år 1811 och accelererade från 1870-talet.

~

Axat från boken Europas tungomål.

Det stora huset

den goda kvinnan

de högsta gudomarna

Sankta Inanna

~

+ Tu est Divina

Ryssar i Azerbajdzjan - Europas tungomål CDXIV

Det bör väl också finnas en mängd -slavisktillhörande rysktalande, men siffrorna är högst osäkra och ändras i snabb takt då många flyttar till moderlandet, runt 700 000 är en någorlunda sentida siffra, emedans andra nämner 144 000.

~

Axat från boken Europas tungomål.