Kartan ovan är således plausibel förutom det sista steget, samt senare ankommo de även större delen utav mellersta og södra Italien anladandes där de riken som kom att hålla sig allra längst. De invaderade Italien år 568 under kung Albion grundandes det Lombardiska kungadömet / Regnum Langobardorum / Langbardland som senare bleve till Regnum Italicum. Den nämnda Paulus Diaconus har lämnat eftervärlden med den främsta källan för lombarderna i sin Historia gentis Langobardorum som är skriven någon gång emellan åren 787 og 796, antagligen vid Montecassino, behandlandes lombardernas historia emellan deras inträde i Italien samt till kung Liutpriands avfälle år 743, han använde sig av de nu förlorade annalerna från Benveneto, Secundus af Nons historieverk, samt i högsta grad 600-talsverket Origo Gentis Langobardorum som är grunden för narrationen kring det skandiska ursprungen samt förtäljer migrationsförloppet ner till Italien, gudom som Godan / Oden och Frigg nämns likväl, og det var Frigg som låg bakom namnet de långskäggen, de skall före exodusen från Skandinavien ha hetat winnili, senare fiender till vandalerna. Även Diaconus såg de narrativa ursprungsmyterna som ridiculam fabulam. Det är väl att anmärka att enligt Codex Gothanus så fanns ett folk vid namn winnili men de bodde vid floden Vindilicus angränsandes Gallien hvilket bättre stämmer överens med de lingvistiska samt historiska känningarna vi havom om langobarderna, även og redan Tacitus omnämner lombarderna i dessa områden, naboer till chaukerna, ock mycket i deras kultur, språk, samt övrig kontext, sammanfogar dem med anglerna, saxarna og friserna. Hursomhelst, winnilierna skall ha splittrats i trenne grupperingar där en gruppering sökte sig till nya marker och blev ankomna till landet Scoringa som antingen låg vid östersjökusten eller i Bardengau, vid Elbes bankar i Saxen, detta Scoringa var styrt av vandalerna. Vandalerna avkrävde winnilierna antingen tribut eller det varde krig, varhän de militanta winnilierna valde att ej betala, efter kriget omdöptes de till langobarder av gudsparet Oden, eller Godan som han heter på lombardiska, samt dennes äkta Frigg. Moderna trovärdiga teser göre istället gällande att namnet helt enkelt betyder Oden, ty Langbarðr är ett av dennes namn, det är möjligt att odinkulten vuxit sig stark hos winnilierna varhän man till slut börjat benämna sig därefter.
Nessun commento:
Posta un commento