Alsaciska är en tysk variant som är hemmahörande dels, språkligt i -germansk-västgermansk-högtyskan samt dels geografiskt i Alsace-Lorraine i Frankrike. 700 000 till en og en halv miljon äro talare av detta mål som inte finns i någon standardiserad form utan bara i olika byvarianter - talarna själva skulle nog kalla det elsässerditsch og elsässiska kan då bli en svensk term. Alsace samt Lorraine är två franska historiska provinser som har fått utstå många gränsförskjutningar över historiens gång, men de har överlag ursprungligt en tysk befolkning och heter på tyska Elsaß-Lothringen. Dessa regioner är de enda i Frankrike som under en stor del av historien har fått sitt eget språk tillkännagivet av den franska staten med bland annat skolundervisning som följd. Men lokalbefolkningen är ehuru inte allt för nöjd då de anser med visst befog att det är en skenhelig politik som har förts, fransmännen vill egentligen förfranska området även om man gör det på ett gentilt og långsiktigt sätt och under de tyska perioderna så har den tyska staten försökt förtyska området, bland annat genom att utrota elsässerditsch, med ibland bryska metoder och lösningen på misstankarna, paranoian och konfliken torde vara att lösgöra sig och bilda en mindre autonom region av blandkulturell art med alla tre språken eller inget som officiellt.
Områdets etatistiska historia kan sägas ha påbörjats med Caesar som 58 f.kr. lät bygga ett fort vid namnet Argentoratum, ‘staden vid Silverfloden’, vid platsen av sammanflytningen utav floden Ill med andra bifloder till Rhen. Området som beboddes utav en mixad population utav främst galliska men även germanska inslag införlivades i den romerska provinsen Germania superior. Alemannerna anstormade området under 300-talet samt raserade Argentoratum. Alemannernas brödrarfolk som kvarstannade på östsidan av Rhen benämnde alemannerna just för aliazas och vips hette även det geografiska området Aliaza. Under slutet av nästa århundrade hade frankerna fångat in området och Argentoratum bytte nu namn till Stratisburgo. Det frankiska riket delades ehuru anno 843 i Verdum varvid Aliaza tilldelades Lothars rike men genom Mersenfördraget 870 hamnade området under det östfranska riket, d.v.s. Tysklands statliga föregångare, tillhörande Schwabens hertigdöme.
Området har varit nyskapande i den tyska kulturen, den äldsta bevarade dikten på tyska, Evangelieboken, skrevs här anno 868, Tristan og Isolde har sitt ursprung i denna region, många av ledarna i de kända tyska bondeupproren 1525 kom härifrån, de elsassiska städerna var bland de första att deklarera tyskan som officiellt tungomål när latinets epok var över, Strassbourg var den första staden att framföra mässan på tyska og Biblen på tyska kom ut redan 1466, alltså 68 år före Luthers kända översättning. Frankrike tog över området 1648, till mindre städers förtret, men elsassarna finge behålla både religion, skola, juridik samt språk i denna självstyrande del av Frankrike ända fram tills att den franska revolutionen satte stopp för detta då man ansåg att samma system och lagar skall gälla partout i det franska riket. Några år före revolutionen framförde André Ulrich att det fanns tre hundra medborgare i Alsace som inte kunde franska, för varje som kunde.
När revolutionens etatistiska stereotyp var igång bleve det dock andra bullar än Antoinettes. Nu skulle även den folkliga målförningen utrotas, 1793 meddelades att alla som inte talade franska skulle skjutas - rakt av - hvilket också till viss del gjordes men många lokaliserades om till de centrala delarna av Frankrike där man menade att den elsassiska kulturen skulle självdö samt assimileras in i den franska majoritetskulturen - en hel del, cirka 30 000, flydde även till Tyskland. Efter kejsardömets återinrättande så blev förhållandena lite bättre, men bara en aning - de sköts inte längre utan fick tillbaka viss karaktäristisk juridik m.m. Under hela artonhundratalet spred sig franskan med hjälp av statliga ingripande in i det tyska området och in hos den tyska befolkningen som allt mer och mer blev franskspråkig. 1853 blev även franska det officiella undervisningsspråket i folkskolan, i Strasbourgs universitet hade detta redan skett, men man undervisade minst en timme i tyska varenda dag hvilket knappast är andelen hemspråksundervisning i svensk allmogeskola. Efter Bismarcks maktövertagande så finge regionen behålla viss autonomi och franska fick till og med undervisas i skolan, men före första världskriget så sattes tusentals elsassare i fängelse för misstänkt profranska sympatier - inte helt obefogad kan man tänka. 1914 så blev 250 000 elsassare inkallade till den tyska kejserliga armén emedans 220 000 flydde till Frankrike och blev där frivilliga soldater - här kunde verkligen familjer splittras samt bokstavligt talat mötas i skyttegravarna. Efter kriget så bleve området franskt och nu ansåg den franska regeringen att det skulle vara slut med toleransen och hela området skulle förfranskas, tyska språket ansågs tillhöra en fientlig makt, och som alltid i sådana här situationer så uppkommer motståndsrörelser - i Alsaces fall så blev det bara en rörelse för en autonom ställning inom Frankrike, men man gjorde klart att man ville höra till det franska landet. Detta stod ännu mer klarare när Hitler förenade de tyska brödrafolken i en enda stor gemenskap och nu blevo elsassarna mer profranska än hvad de någonsin tidigare hade hvaro. Tyskarna försökte genomföra en snabb tyskifiering av området, man brände böcker, bytte skyltar, förbjöd franskan, förbjöd elsassiskan och givetvis så förbjöd man baskrerna som man tyckte förstörde det vackra ariska ansiktet. Det gick ju som det gick med det tyska storprojektet och efter att de allierade hade krossat det tyska projektet övergick regionen återigen till det franska riket. De nya riksherrarna var ehuru frankofilt förblindade utav elsassarnas tyskhet og inom några månader hade man utfrågat 45 000 elsassare om deras samröre med tyskarna. Tyskundervisningen förbjöds 1945 i de elsassiska skolorna och barn som snagat elsassiska på skolgården fick skriva åtföljande mening hundra gånger: ‘Ett väluppfostrat barn talar franska’. Inställningen till elsassiskan ändrades ehuruväl så sakterligen og redan, ur franska mått mätt, 1982 gavs språket betraktelsen av att vara ett regionalt inhemskt språk istället för den tidigare benämningen som ett främmande tungomål, många lider dock fortfarande utav lingvistiskt Minderwertigkeitskomplex. Regionalister ville då att det tyska standardspråket skulle bli obligatoriskt ämne i skolan från tidig ålder upptill universitetsålder men här satt den franska emanicaptionen stopp, men man tillgav områdets elever frivilligheten att läsa ‘regionalt språk och kultur’ istället.
Efter kriget har franskan gjort stora insteg på praktiskt taget alla nivåer og hur många som egentligen talar elsassiska nu är svårt att säga och även om de ovan nämnda siffrorna är relativt höga så är det nästan inga som talar det med barnen hvilket snabbt förtär ett språk, det finns även anspelningar på att detta tungomål håller på att gå över till att bliva ett kreolspråk där ingen kan varken franska eller tyska / elsassiska fullständigt utan bara en blandning - men som tur är så har intresset ökat för språket hvilket inger hopp och antalet talare är tillräckligt stort för att en långsiktig överlevnad kan ske bara intresse finns. Enligt de alsaciska aktivisterna så var Paris första reaktion på detta nyvaknade intresse ‘Ät din surkål et håll käften’ - även om detta är påhittat av elsassarna själva så illustrerar detta ganska bra den franska inställningen till inhemska minoriteter och den franska politiken kanske lyckas, enbart cirka 10 procent av den elsassiska ungdomen använder sitt eget hävdavunna språk vid umgänge. Kunskapen i det högtyska standarsspråket är dock i många fall avsevärt bättre än vad förhållandena är för elsassiskan. 1994 fick Strasbourg till råga på allt en borgmästare vars tyska, eller elsässerditschka, kunskaper var obefintliga hvilket tidigare aldrig skett.
En av de mest prominenta
figurerna som trätt fram från regionen är givevis Robert Schuman som ville få slut
på maktkampen i Europa samt i detta medverkade till att skapa det nutida EU -
och man får väl hoppas att hans vision går i uppfyllelse, ett regionernas Europa,
det är enda sättet att se till så att små områden varaktigt har en chans att
överleva, utan att deras större fädrar eller mödrar runt omkring lägger sig i
alltför mycket i antisubsidaritetsprincipial anda. En exceptionell
internationell, men regional utveckling har även Alsace genomlevt under de senaste
decennierna när ‘Regio Basiliensis’ formaliserats, hvilket betyder att runt 70
000 elsassare dagligdags pendlar till det tyska Baden eller det schweiziska
Oberrhein där de kan tala på sina språk med sina språknaboer.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento