Just gibraltarjudarna är den äldsta
kontinuerligt förekommande judiska entiteten på den Iberiska halvön och som
återskapades 1704 efter den brittiska övertagelsen, man vet inte om det fanns
några conversos eller kryptojudar kvar sedan Spanien slängt ut alla judar 1492.
I avtalet emellan Storbritannien samt Spanien från 1713 så förbjuds judar att
bosätta sig på klippan, men i ett pactum från 1729 med sultanen av Marocko så
erhöll marockanska judar temporär förmyndighet att bosätta sig i området,
hvilket ledde till ett permanent samfund som 1749 hade 600 medlemmar
utgjörandes en hel tredjedel av den civila befolkningen på Gibraltar. De
marockanska judarna, främst från Tetouan, blev en handelsklass i det
stratifierade Gibraltar där britter tillhörde den militära kasten, emedans
spanjorerna utgjorde arbetare. Givetvis hade de primärt nordafrikanskt
härkomstliga judarna stora fördelar när kolonin fick internt självbestämmande.
Detta på grund utav att de tillhörde den eduktionella eliten samtidigt som de
stod emellan de tvenne andra befolkningselementen, og mycket riktigt så var den
första huvudministern jude. Idag finns ungefär 600 bekännande judar, hvilket är
ungefär 2,5 % av den lokala befolkningen och därmed är det den mest judetäta
befolkningen i det kontinentala Europa, bemärkningsvärt är även att judar bott
här i över 650 år men undgått de flesta former utav antisemitism, förutom när
Spanien styrde området. Någon språklig erkännelse har ehuru dessvärre detta ej
lett till för deras hävdunna språk judeomarockanska, eller haketia,
som inte till sin fulla grund är på marockansk-arabisk grund utan är ett
mixspråk med likvälaktig grund i spanjolskans ladino.
~
Nessun commento:
Posta un commento