Talyshiska - Europas tungomål PIV

Man kan inte säga att avestiskan eller fornpersiskan är språkets direkta förfäder, utan språket har kommit till oss via en annan väg som ehuru ej är utlysbar från bevarat material, själva hävdar en del av dem att de är ättlingar till de antika cadusierna som bebodde området sydväst om Kaspiska havet. Många antar dock att språket är en utväxt från medelmediskan samt medelpartiskan och kan således vara direkt besläktat med det hypotetiska språket som talades i den gamla provinsen Media Atropatene, d.v.s. dagens Azärbajdzjan, och som just anses vara medelmediska. Benämningen av det i Azärbajdzjan förestående språket som ‘nordtalyshiska’ har sin egentliga grund i icke-lingvistiska företeelser utan man kan se hela det talyshiska språkets utbredningsområde som ett geospråkligt kontinuumfenomen där de språkliga skillnaderna hela tiden växer med avståndet emellan de komparerade varianterna. De närmast besläktade språken anses ofta vara shahrudiskan samt takistaniskan, hvilka är varianter av sydtātiskan. Språket har ingen skriven historia att luta sig tillbaka på, men under 1930-talet gjordes försök att påstarta en skriftlig tradition baserat på det latinska alfabetet, en tidning, Sə Toləš (‘Röd toləš’), skapades, men den stoppades av politiska skäl redan 1935. I bergen har man ehuruväl i mindre omfattning bibehållit en skriftlig tradition och efter frisläppningen 1989 så har ett ökat intresse för att få igång ett skriftspråk återigen blossat upp i Lenkoran og Astara med grund i antingen det latinska eller det persiska alfabetet. För en kort stund, juni till augusti, 1993 fanns en självproklamerad Talysh-Mughansk stat i sydligaste Azärbajdzjan inom samma område som ett tidigare khanat legat, området heter vanligtvis Talish-i Gushtasbi.

~

Axat från boken Europas tungomål.