mercoledì 16 gennaio 2013

Den vita rasismen



som sydlänning förstår jag ej mig på nordgermanernas besatthet vid att hävdesefullt visa sig ofärgsamma, i både sitt tänkande, beteende, som språkbruk, varför inga sprudliga spraksamma virila färger får finnas, varför allt skall vara vitt, precis som deras färglösa, men ibland grishudstonade, hud, og hem

personligen gillar jag sprudlig extasisk passion, frifräsande tankar, känslor og beteenden, olivfärgshudade sensuella kvinnor samt sagolika negrinnor

det finnes inget negativt i färgsättning
bara hos dem som vill hålla allt vitt ock smutsigt rent



















~



2 commenti:

färglig ha detto...

vitt är ingen färg............. dömt att misslyckas ifrån början.

Färg är vackert.

Anonimo ha detto...

Färgpalletsgeografiskt befinner sig vitt i mitten, ingenstans och överallt. Jämför: Skådespelaren som kan anta olika roller med "den vite" som kan gestalta allt, kontrollera allt. Önskan att bevara en odelbar mitt är en del av en försvarsmenkanism stridligheter format i generationer. Det som bevaras: Den egna identiteten, kulturen, ursprunget. Vitt rymmer alla dessa ting. Svart innebär det motsatta, resignation och fördärv.

Häng inte upp dig på färgen. Den är endast en språklig representation. Den är sprungen ur idéer vars existens kan avslöjas för var människa kapabel till betraktelse med slutna ögon.