~
genom livets älv
flyter man
hopp
mål
utom nåbarhet
låter mig
av stormen föras
forsen igenom
vattnet slår hårt
mot min nakna kropp
blåslagheten framträder
mina blåa läppar
suktar
suktar efter luft
vattnet inflyter
fyller min själ
botten nås
~
Läs även andras om: livet, mörker, frustration, uppgivenhet
fin skrivelse om den starka smärtan
RispondiEliminablåfrusen skär genom märg och ben
fin poesi
/aftermath
"vattnet slår hårt
RispondiEliminamot min nakna kropp
blåslagheten framträder"...
...är målande, bildrika rader som verkligen tydliggör ett skeende. Vacker poesi, om än också bärande på en viss smärta.
det var ett blåmärksfyllt men mycket vackert flyt, och en stillsam och fridfull avslutning. livets flöde, så stiligt målat.
RispondiEliminaMagnus
starkt och vemodigt skrivet, ja ett mörker som fyller lungerna intill dödens ände, mot ljuset ...
RispondiEliminaEn otäck bild dyker upp när jag läser, samtidigt väldigt vackert skrivet.
RispondiEliminaHa en fin fredagskväll:)
den här är otroligt vacker steve..underbart dramatisk och känslofylld!!!
RispondiEliminaBodil
Otroligt! texten börjar lugnt, för att sedan trappas upp och utplånas och sista frasen sitter kvar i oändlighet. Jag älskar verkligen den här typen av poesi. den griper tag i mig!
RispondiEliminaSedan måste jag bara säga att den här sidan gör mycket mer för dina texter. Den skapar ett fint sammanhang till dina verk =)
Verkligen roligt att du bytt upp dig!
Ha det fint! =)
/ Vacant
aj denna gör ont. man vill blåsa mera liv och färger i det blåa
RispondiEliminaen typisk digdikt, som jag tycker om