venerdì 29 novembre 2013

Tjejens beslut


om tjejen icke vill
så är det våldtäkt

så enkelt är det

det behövs inga ytterligare bevis
hennes vilja, eller ovilja, är beslutet


















~



~~~Fem år sedan~~~


~

giovedì 28 novembre 2013

Katt o hund


en katta ogillar instinktivt
sina kattsliga jämlikor

gillar så bara sina
undersåteliga hundar




















~



Språkförmåga visavi Tankeförmåga - Postmodernisme premillénaire XV


Det är även intressant att anmärka kopplingen emellan tanke og tungomål där man kunne undra om mänsklig tankeförmåga överhuvudtaget är funktionabel utan språkförmågan, det är i sammanhanget väl att anmärka att exempelvis Einstein framförde att han främst tänkte i bilder, ej i ord, men det är likväl här då, ett bildspråk.1 För att förstå hjärnans tungomålsförmåga måste man gå bortom talspråk, teckenspråk, et bildspråk. Att språkförmågan är kopplad till tankeförmågan kan även enkelt illustreras genom att bevista sig på hög mount-everestisk höjd där syret är uttunnat hvilket försämrar tankeförmågan hos människan, på 7300 meters höjd ovan havet behöver människan hela 50 % mer tid på sig för att komprehenda meningar som äro på en generell sexårings nivå. Höghöjdsklättrares beslutsfattandeförmåga försvagas likväl, samt kontrollen över språkmotoriken, tiden för uttalet, og syntaxförmågan.2 Afasi, neurodegenerativa sjukdomar samt efterblivenhet visar likväl att manuell motorik likväl är kopplat till tal samt syntax.3
















Fotnoter:
1) Ibid:199-200.
2) Lieberman, Eve spoke. Human language and human evolution, 1998:3, 116-118.
3) Ibid:145.


~



Provokativ konst


det som pöbeln bedömer vara grotesk konst og därmed önskar censurera, bär oftast på djupsinta, eller åtminstone viktiga, andemeningar

men upplyst sinnelag, är inget de behar, ofta så ej även, de som har


















~


~~~Fem år sedan~~~


~

Modern arabiska - Högarabiska - Nyarabiska - Europas tungomål CCCXII


Modern arabiska är uppdelat på tvenne olika sorters varianter, högarabiska, vanligtvis kallad fushā, samt nyarabiska, det vill säga de talade språken ofta kallade āmmiyya eller i Nordafrika dāriğa. Högarabiska är det litterära samt massmediala målet i alla arabländer emedans nyarabiskan är det talade språket i arabländerna, det är bara i ett land som detta inte stämmer, och det är i det land som vi senare skall bekanta oss med - alltså den europeiska statsön Malta där nyarabiskan, rättare sagt dess lokala variant maltesiskan, användes i alla situationer såväl i tal som skrift, og numera även är ett EU-språk. Som alla förstår så är nyarabiskan inget enhetligt språk, utan en samlingsterm för alla nutida arabiska talade språk, exklusive högarabiskan. Skillnaden emellan de nyarabiska språken äro stora och talare av marockanska visavi irakiska hava extrema svårigheter att förstå varandra, om de överhuvudtaget så göre - skillnaderna är antagligen större än vad som är fallet emellan de inbördes språken inom andra jämförbara språkkluster, før exempel germanska eller romanska. Även högarabiskan som ju i grunden är väldigt homogen har fått undergå en diversifieringsprocess genom att olika arabiska språkområden behandlat nyorden på olikt vis, exempelvis så läre det finnas tjugotre olika ord för ‘lingvistik’ och även mer allmänt spridda ord i den delen av världen haver olika benämningar, till exempel finnes elva ord för ‘mineralogi’, aderton för ‘metallurgi’ og tjugotre för ‘geologi’.





















~

Axat, men teckenaltererat, från boken Europas tungomål.

martedì 26 novembre 2013

lunedì 25 novembre 2013

Arabiskans språkerövring - Europas tungomål CCCXI


I och med arabiskans gudomliga status så var attityden mot alla andra språk likgiltig, hvilket förklarar andra språks marginalisering inom de arabiska rikena, rörande par example koptiska, hellasiska, syriska, arameiska, berbiska, og så vidare, men ej exempelvis berörandes iranska eller turkiska under det mamlukiska styret i Egypten. Inte heller de arabiska lingvistikerna funno något större intresse i de andra språken, ja ej ens de som hade ett annat modersmål fann något större intresse i sitt av hävd talade språk, till exempel så nämndes ju ovan att den första linguistiska skriften om arabiska skreves utav en perser som inte verkar ha intresserat sig det minsta för persiska. Persiskan har ehuruväl tagit tillbaka sin position som kulturellt bevingat språk, den arabiska kultursfären hann aldrig ha så stor påverkan på Östpersien och under 900-talet så fick det officiell status. När Bagdad föll 657 e.al-h. som följd av den mongoliska invasionen så övertog persiskan arabiskans roll som prestigespråk inom alla kulturella sfärer, förutom inom den religiösa där arabiskan var skötebarnet. När seljukerna erövrade Anatolien så bleve dessutom det turkiska språket officiellt, jämte persiskan som fick litterär status, men även arabiskan innehavde en stark position. Förutöver dessa bakslag så har arabiskan blivit det hegemoniska språket inom den muslimska världen emellan Persien i öster og Afrikas atlantkust, eller emellan Sahara samt Anatolien, denna spridning gick dessutom fort. Erövringarna är ganska bra rekorderade genom arabiska historikers verk och började med de militära erövringarna av de arabisktalande inom halvön, för att fortsätta med att även plocka in områden utanför halvön, exempelvis områden i Syrien ock Irak där arabisktalande beduiner härskat öknarna. Angående huru fort de erövrade områdena blivit arabiserade råder det viss oklarhet, men man tror att arabiseringen gått snabbare än islamiseringen. Islams tolerans mot judar og kristna påverkade islamiseringsprocessen negativt, emedans inga sådana hämningar var förestående gällande språkassimilieringen. Språkassimileringen haver ehuru ej varit total, inte ens på den arabiska halvön där ju sydarabiska till viss del talas i Jemen samt Oman, språk som är oförståeliga för en arabisktalande. I Irak talte de flesta arameiska, emedan pahlaviska användes som administrativt språk under det sasaniska styret og nomaderna talade främst arabiska, några ex-nomader hade även urbaniserats och de flesta av dessa hade dessutom kristendomen som religion. I Syrien finnes ju syriska kvar i sin litenhet, emedans grekiskan utbyttes mot arabiskan under slutet av det första århundradet, både väst- samt östarameiska finnes inom landets gränser - östarameiska främst genom kristen immigration från Irak. Eliten i Egypten talade hellasiska, hvilket även var det administrativa språket, enär befolkningen talade ock skrev koptiska, det forntida Egyptens språkliga ättling. Arabiseringen av Egypten ginge väldigt snabbt och började anno 640 med invasionen av en styrka om 4000 soldater, som ehuru påfylldes med ytterligare 12 000 inom kort. Under 900-talet klagade den koptiska biskopen Severus att kopterna icke längre förstodo varken hellasiska eller koptiska. I Övre Egypten höll ehuruväl koptiskan sin position ett lite längre tag, men vid 1300-talet så hade koptiskan blivit förminskat så till den grad att den enbart fanns kvar på några få mindre platser. Några få byar var koptisktalande ända fram till 1500-talet, men annars så är det numera bara ett liturgiskt språk i den allt mindre koptiska kyrkan, man skulle kunna hoppas på en revitalisering. Bilingualismen i Nedre Egypten varade således bara i två århundraden, hvilket är en förhållandevis kort period, speciellt många koptiska lånord haver heller ej tagit sig in i egyptisk arabiska. Arabiseringen av resterande delarna av Nordafrika gick i vägarna tu kan man säga då den första arabiska immigrationen förhöll sig till städerna där arabiskan toge över som språk relativt direkt, så sent som under 1100-talet rapporteras ehuru om existensen av nordafrikansk romanska, vissa menar att spår av denna även står att finna i västladino. De icke-urbana områdena i Nordafrika behöllo sin berbiska prägel och hava ju så gjort till relativt stor del än idag, men en andra arabisk immigration toges vid när beduinska stammar anlände, två från Syrien samt Nordarabien och en tredje från Sydarabien, denna tredje finnes fortfarande kvar i Mauretanien där deras språk talas. Hur många beduiner som anlände vetes ej, men de samtida antagligen kraftigt överdrivna källorna nämner en miljon individer, detta ledde oavsett reellt antal till en kraftig arabisering av även landsbygden då många berber gingo över till att tala arabiska, en process som ännu ej är avslutad och som förhoppningsvis kan förhindras så att situationen inte blir som för koptiskan, med den skillnaden att de olika berberspråken ej ens haver status som liturgiskt språk, hvilket ju ändock innebär ett visst artificiellt skydd för koptiskan precis som latinet härigenom lyckats överleva. Koptiskan har god grund att återuppstå, åtminstone så länge det finns aktiva eller historiskt medvetna kopter, språket är ju extremt ärovördigt med sin ancestrala grund i gammalegyptiskan. Det finnes fortfarande stora minoriteter berbertalande i Marocko, Algeriet samt Libyen, emedans Tunisien och Egypten endast haver få nutida talare, och berbiskan har haft relativt stort inflytande på de arabiska befolkningselementens tungomål och vi havom här i vissa områden egentligen en adstratisk situation. Både arabiska som berbiska är frekventa bland stora befolkningslager i Europa och bör skyddas i enlighet med deras språkliga rättigheter. Indikationer finnes även att berbiskan håller på att försöks revitaliseras på Kanarieöarna.




















~

Axat från boken Europas tungomål.

SvD, SvD


Jag får för få kommentarer


färre än vad jag förtjänar
så ock du




















domenica 24 novembre 2013

September mest lästa


7) Eni
8) Seniku













~

Judarna i Finland


De flesta judarna som finnes i Finland ingår i en rysk historik, även om de nu ej talar ryska specifikt, idag är de i antal av omkring 1300 och härstammo till stora delar från ryska militärer som stannade kvar i landet under 1800-talet.

Endast ytterst få judar fick lov att bosätta sig i Finland under det svenska styret och när området 1809 övergick till Rysk domhärj så kvarblev de svenska antijudiska reglerna för det finska storhertigdömet men det hindrade inte att antalet judar ökade i landet för tiden framtills 1917.

Nästan alla judar som anlände till Finland var ryska militärer som efter utlöpt kejserlig tjänst stannade kvar i Finland, de varo så kallade kantonister hvilket innebar att de varo intvingande i militärtjänstgörnig i unga dar samt hållna där i minst 25 år men efter detta finge de enligt rysk lag stanna i Finland oavsett det finska förbudet om judisk bosättning, en lag som de ryska militära myndigheterna stred för. När Finland sedan blev självständigt fingo de medborgarskap.

Under det finska fortsättningskriget, 1941-1944, där finska trupper slogos jämnsides med tyska nazister, gentemot sovjetiska kommunister, så inte bara tolererades finska judar utav även de mest högersamma finnarna utan de slogos till og med jämnsides med dem, tillsammans med nazisterna. Man uppbar en fältsynagoga. Finland lämnade ack över åtta judar för nazistisk destruering 1942, totalt dog 22 finska judar i shoah.


Judarna av idag talar finska eller svenska, en del behärskar även ryska, jiddisch og hebreiska.


















~

Om dessa, samt alla andra judiska befolkningar i Europa, eller minoriteter i Finland, står mer att läsa om i min bok Europas tungomål.

~~~Fem år sedan~~~


~
SvD

sabato 23 novembre 2013

Fornarabiskan et Arabiskan - Europas tungomål CCCX


Den arabiska skriften kommer likt den i denna skrift nyttjade skrift ifrån den feniciska skriften - men länkarna emellan språken eller skrivsystemen äro ännu ej klarlagda, hursomhelst så deriveras den nordarabiska skriften från den tidigare sydarabiska. Tidig nordarabiska står att finna ordvis i sydarabiska inskriptioner, men de första nordarabiska inskriptionerna nedtecknades, vid vår kunskap, under åren 512-513 e.kr. och lite mer än hundra år senare så nedskrivos den text som kommer att sprida detta alfabet med en väldig fart, d.v.s. Qur’ānen, precis som latinet och den latinska skriften spreds genom Biblen. Denna fornnordarabiska indelas ofteliga i fyra olika varianter, tamūdiskan som talades i norra och centrala delarna av Arabien, dessa tamūdier nämnes dessutom i Qoranen som ett folk som inte varo mottagliga för profeten Salihs ord og som därmed gick hädan. Tamudierna äro även nämnda i andra historiska källor, exempelvis i inskriptioner från den assyriska kungen Sargon II som säger att de befunne sig nära Samaria 715 f.kr., och även flera tiotusentals främst korta inskriptioner havandes hittats samt benämnts som tamūdiska, hvilka skrivits på en skrift härledd från den sydarabiska skriften, samt som hittats i en del oaser i västra og centrala Nordarabien, längs karavanrutten söderut - dessa hava daterats till att vara från sjätte till fjärde århundradet f.kr.. Lihyānitiska finnes bevarat från ungefäreligen 500-talet f.kr. från oasen Didān, dagens al-‘Ulā, 30 mil nordväst om Medina. Safāitiska hava erfått sitt namn från Safā’-området som ligger sydöst om Damaskus. Här ock i omkringliggande områden haver man hittat hela 15 000 inskriptioner som dateras till från första århundradet f.kr. till det andra efter, men de äro esomoftast väldigt korta innehållandes personnamn som oftast, men både religiösa samt politiska händelser hava nedtecknats. Hasā’itiskan, hvilken är den fjärde rekorderade varianten, haver bara hittats i ett fyrtiotal inskriptioner som påträffats i den saudiska provinsen med samma namn, varande från femte till andra århundradet f.kr. Inskriptionerna äro väldigt korta, hvilket göro att vi ej vetom särledes mycket om språket. Den klassiska arabiskan, ‘arabiyya, åtfinnes givetvis genom Korānen och haver härigenom spridits till ett stort område, men vi vetom også genom islamiska författares skrifter att det även funnos varianter av detta språk. I tidig islamisk terminologi så särdelade man emellan ‘arab og ’a‘rāb där den förstnämnda betecknar bofasta araber i till exempel Mekka samt Medina, emedans den sistnämnda istället står för beduinerna. Beduinerna fick en negativ konnotering genom Koranen som benämner dem som hädiska samt omoraliska, men efter att även de anammat profetens ord så sågo även de bofasta araberna mera positivt på sina nomadiska släktingar, då deras språk oftast varo mer arkaiskt bibehållandes arabiskans renhet från preislamsk tid - termen kalām -al-‘arab ‘arabernas språk’ anspelade på den puristiska arabiska som beduinerna talade. De flesta tror att man kan dela upp den preislamska arabiskan i talspråket samt i det poetiska skriftspråket, härtill skall sedan den quranska arabiskan, d.v.s. klassisk arabiska, läggas, hvilken ehuruväl ej överensstämmer med någon av de ovannämnda, allra minst med de talade språken. Entill detta skall läggas att den talade arabiskan med all sannolik ej varo särledes enhetlig, hvilket särdelningen emellan bofasta og beduiner kan illustrera, det fanns säkerligen även åtminstone i viss mån geografiska variationer. Även den poetiska arabiskan tillät stora variationer, men dessa hade kanske alltid ej geospråklig grund, utan snarare stilistisk. När det arabiska imperiet framväxte så ansågs det även finnas ett stort behov av ett kodifierat språk, kodifieringen av Koranen finge givetvis hög prioritet och det var främst den poetiska arabiskan man lät ligga till grund. Man har i islamisk tradition framhållit att Mohammed var en ’ummī, d.v.s. en analfabet, men det finnes klara indikationer på att skriftkunskapen var vida känd i de urbana centren på den arabiska halvön redan under 500-talet, men detta betyder givetvis ej att just Mohammed kunde skriva, dock att han hade god tillgång till skribenter, varav vi kännom namnen på en del. Det var efter profetens död under den tredje kalifaten ‘Utmāns regentskap som beordning kom om skapandet utav en auktoritativ version av de heliga skrifterna som sedan komme att bli den hegemoniska varianten. I kodifieringsarbetet förfinades även tillämpningen av det arabiska alfabetet, främst genomfört utav ’Abū l-’Aswad som senare även kom att arbeta med att standardisera samt kodifiera det arabiska språket, troligtvis under order från den fjärde kalifaten ‘Alī. Den första grammatikern som gav sig på att beskriva hela språket i bokform var persern Sībawayhi, både han og andra grammatiker använde sig av en tredelning av källor, där man främst lystrade till tungomålet i Koranen, i andra hand togo man till sig språkformer i preislamsk poesi och sist så hörsammade man beduinskt tal som man ju ofta såg som obefläckat mål. Språket i städerna ansågo man allt mer och mer bli befläckat genom de influenser man erhöll från andra kultursfärers tungomål, detta speciellt i de nyerövrade områdena. Under preislamsk tid och under det första århundradet av muslimsk tideräkning så hade man inga huvudkval för sådana influenser, men efter att kodifieringen kommit i kraft fick xenofobin fritt spelrum och man gjorde oftast allt för att hänföra de olika i Koranen befintliga oarabiska orden till en beduinsk etymologi. Det var alltså först efter att det statsstyrda homogeniseringen skett som aggen mot avvighet växte till sig. Denna xenofobiska syn finge stort genomslag från slutet av första århundradet och är till viss del fortfarande förhärskande. År 215 e.al-h. (efter al-hiğra, d.v.s. emigrationen från Mecka till Medina 622 e.kr.) skapdes till og med bayt al-Hikma ‘Visdomens hus’ som var en översättarakademie. Även beduinernas tal förflackades ehuru så småningom och redan efter tre århundrade skrev al-Hamdānī en skrift där han hierarkiskt satte upp de olika stammarna på halvön utefter deras språknyttjning, emedans en annan grammatiker framhävde att det ej gick att finna en beduin som talade genuin arabiska - än idag komma änsköna påståenden stundom om att det finnes beduiner som talar ‘ren’ arabiska. Denna skönmålning av ‘ursprungsbefolkningen’ gick sin vägs ände under det fjärde århundradet när man återigen la negativa konnotationer på beduinfolk. Refereringen av kalām al-‘arab fortsatte dock, ehuru ej till något talat språk.



















~

Axat, men teckenaltererat, från boken Europas tungomål.

venerdì 22 novembre 2013

Träleriets befästning


kontrollsamhällets paternalistiskt äckliga armar gör en megaomfattning genom Skatteverkets nya förslag, där förslaget går ut på att staten fångar in småföretagarnas löneutbetalningar, för att sedan pröjsa ut, med adekvata skatteavdrag, till den anställde

det finns andra vis att förstatliga arbetaren
o ta en ekonomisk totalkontroll av företagen

om man nu så vill


















~




“Skatteverket skall betala ut lönen”, i Sydsvenskan, 19 dec. 2007 s. A10.

~~~Fem år sedan~~~


~

mercoledì 20 novembre 2013

Internationella ortsnamn i Sverige



Brasilien, Mali, Grekland, Kina, Åland, Skottland, Grönland, Alaska, Tyskland, Luxemburg, Amerika, Frankrike, Korea, Turkiet, Indien, Singapore, Malta, Gibraltar, Kuba, Kanada, Schweiz, Vatikanen, Kongo, Italien, Egypten, Japan, Panama, Portugal, Ryssland, Sverige, Danmark, Finland, Libanon, Holland, Island, Arabien, Peru, Spanien, Polen, Andorra, Ungern, Sydamerika, England, Madagaskar, Norge, Nordpolen, Marocko, Sibirien, Palestina, Österrike.



















~





~~~Fem år sedan~~~


~

Padania Terra Libera



















~

+ Europas tungomål, Postmodernisme premillénaire

DN

martedì 19 novembre 2013

Kossans stig - Kossa XXIV


kossornas ängatid lida slut
för mört og gott, lida pin

de var ju så gosiga o söta, de dära
små kravlarna
heliga däri Hindistan

men nu så, de trivs så bra
där iväg på ängarna i det blåa

samt i disken på ICA
kravmärkta






















~

Nordarabiskan og araberna - Europas tungomål CCCIX


Nordarabiskan är vida spridt samt talas av uppemot 170 miljoner människor. Sydaraberna ovan benämnde sig själva ej som ‘araber’, men nämnde existensen utav nomader vid namnet ‘rb. Första gången ordet dyker upp är ehuruväl i en kilskriftstext som blivit daterat till år 853 f.kr. skrivet under den assyriska kungen Salmanassar III som nämner en av sina vederdelomänn vid namn Gindibu som kom från Arbi, eller Arbāya,-landet. Något senare så uppkommer även namnet ‘araber’ som ett populationsnamn, då det för första gången nämnes utav Tiglatpilesar III, 745-727 f.kr., samt sedan frekvent utav hans efterträdare. Men det assyriska og babyloniska nyttjandet av termen tyder på att de använde detta namn för att benämna alla möjliga nomadiska stammar som invaderade deras urbana civilisation. Även i den hebreiska Biblen nämnes araber, till exempel kungen över araberna. Etymologien för ‘arab’ är oklart, i Mariinskriptioner nämns apiru och enligt vissa så är dessa identiska med Aribi samt att detta namn skall kunnas konnoteras till sumeriskans gab-bīr ‘öken’. En annan tes göre gällande att ordet ‘araber’ kan relateras till roten ‘-b-r som betyder ‘att korsa (öknen)’, hvilket i så fall betyder att namnet arab härstammar från samma rot som namnet ‘hebréer’ deriveras ifrån. Roten ‘rb betyder även ‘vara ren’. Hursomhelst så tror man att arabernas framträdande i historien äro tätt sammanknutet med nyttjandet av kameler, huru det än ligger till med detta, så kan det ehuruväl stå klart att domesticeringen av kamelen innebar ett stort uppsving för de som hade dessa i sin hägn. Man tror att kameldomesticeringen först ägde rum i södra delarna av halvön och att denna innovation åtminstone blev känd i norr runt 1200 f.kr., detta är samma tid som vissa semitologer anser vara den tid då olika folk i ökenkanten i Syrien gav upp sitt bofasta liv till fördel för beduinisering. När den sydarabiska makten gick i ide, fick de nomadiska stammarna mer kontroll över den stora handel som sydaraberna hade fört landvägen. Under tredje århundradet vete man att konkurrensen var stenhård emellan Byzantium, Persien och Himyar, hvilket var det sista sydarabiska riket, och alla dessa hade olika nomadarabiska som allierade, Banu Lahm stödde perserna, Banu Gassan stödde byzantierna, emedans kungadömet Kinda istället stödde himyariterna. Det himyaritiska kungadömet föll ehuru efter en etiopisk invasion år 525 och det konstanta krigandet emellan de tvenne kvarvarande stormakterna gjorde dem svaga. Försvagningen hos stormakterna spredo sig även ner till deras allierade, hvilket gjorde så att ett nytt center kunde erövra makten. Mekka hade redan blivit ett kulturellt och religiöst center, men kom att härefter dominera världskartan på den arabiska halvön genom den dominerande stammen i Mekka, Banu Quruyš, som genom en av sina medlemmar kommit att bli en av de dominerande faktorerna i hela världen, speciellt då i Mellanöstern samt Nordafrika.




















~

Axat från boken Europas tungomål.




~~~Fem år sedan~~~


~


domenica 17 novembre 2013

I find life extremely boring


do I have to live it?


















~

Sydvästsemitiskans sydarabiska - Europas tungomål CCCVIII


De sydvästra semitiska språken delas vanligtvis in i tvenne grupperingar, nord- og sydarabiska, där den sistnämnda ofta är ihopklassificerad med etiopiskan - även här äro uppdelningarna något osäkra, i till exempel fornsydarabiska så kunno flera ting hava mer gemensamt med fornnordarabiska än med fornetiopiska och ibland nyttjas istället geografiska indelningar i en arabisk samt en etiopisk indelning. Den epigrafiskt bevarade fornsydarabiskan går även under beteckningen sayhadiska. Sayhad är namnet som medeltida geografer nyttjade för den öken som nu benämnes Ramlat al-Sab‘atayn och det var vid ökenkanten till denna öken som de äldsta kvarblivelserna har hittats. Fornsydarabiskans språg kan antagligen indelas efter var de främst talades, d.v.s. sabaeiska, som var Sabarikets huvudsakliga språk och som finnes bevarat i  omkring 10 000 inskrifter, minaeiska eller hellre benämnt madhabiska, då språket ej allena nyttjades av minaéerna utan även utav andra folk som bebodde Wadi Madhab, qatabaniska, hadramīska samt awsaniska og finnes från 800-talet f.kr. - vissa texter som hittats i Hadramawt har arkeologiskt tidsbestämts till 1200-talet f.kr. Man haver även hittat cirka 1000 högintressanta små skrifter som äro av vardaglig karaktär och som måhända förtäljer mer om livet än vad de officiella dokumenten göre, tyvärr så äro de dels väldigt svårförståeliga och dels så är det bara ett tjog sabaeiska texter som blivit publicerade sedan upptäckten 1973. Vissa menar att sydarabiska tungomål, med obruten kontinuitet, ännu talas i de södra delarna av den Arabiska halvön, klart står att vad det än är som talas där av cirka 50 000-200 000 personer så äro det en distinkt form av, og långt ifrån, övrig arabiska. Nämnbara tungomål äro soqotrī samt mehrī, og de till mehritiskan närstående bathari og harsūsi samt flera därtill. Mehrīskan är det mest spridda språket som talas av Mahrastammen plus några andra stammar och individer samt haver, enligt uppgift, ungefär 100 000 talare, de jemenitiska mehritalarna delar själva upp språkvarianterna i tvenne olika kluster. Bathari talas av batāhirerna som äro en population på omkring 300 individer vid Omans södra kust, i Jāzirområdet. Harsūsi talas av harāsīerna og ‘ifārierna i Jiddat al-Harāsīs, hvilka äro några fler, kanske uppåt tusen stycken. Ytterligare ett språk som av forskare upptäcktes 1985 och går under benämningen hobyōtiska är nära relaterat till mehrīskan, talarna till detta språk lever emellan Oman samt Jemen og är ej fler än kanske 100 individer, tugomålet haver erhuldit stora influenser av jibbāliskan. Jibbāliskan har haft många namn i litteraturen, bland annat šhauriska, ehkiliska, qarāwiska samt šheriska, men det är jibbāliska som talarna själva föredrar då det inte är ett pejorativt namn. Språket är uppdelat på några varianter och haver sammanlagt kanske ett antal talare som ligger ungefär vid 5000 individer, främst vid bergen i Dhofar. Soqotrīerna har egentligen inget namn på sitt språk, utan uppkallar det efter ön i Jemen med samma namn där det huvudsakligen talas, plus de näraliggande öarna. På Soqotra beräknas cirka 50 000 bo, på ‘Abd-al-Kūri åtfinnes kanske 250, emedans de på Samha inte överstiger stortiondet. Nästan alla av dessa ovanstående språk har stora variationer inom sig, de flesta variationerna är geografiskt betonade, men även en skillnad åtfinns emellan beduintal samt stadsmål. Det bör givetvis påtalas att kommunicering emellan de olika sydarabiska språken inte är möjligt og vid sådan så talas ofta arabiska istället och tyvärr så är det även allena detta språk som Oman et Jemen använder i officiella sammanhang.





















~

Axat, men teckenaltererat, från boken Europas tungomål.


~~~Fem år sedan~~~


~


sabato 16 novembre 2013

Las putas en el imperio Mexicano



















~

+ Hora, Hora II


~~~Fem år sedan~~~

- Dhena

~
DN, DN

Östarameiskan: Turabdinska, Urmiska et Nymandeiska - Europas tungomål CCCVII


Av den östarameiska varianten åtfinnes tūr‘abdīnska, urmiska samt nymandesiska, med flera. Mandesiskan har lyckats bibehållas av de 4000 mandéerna i Iran, emedans de i Irak arabiserats, språket finnes även i skrift genom att det är väl nyttjat som litteraturspråk för mandeismen, deras religion. Urmiskan som skrives med det arameiska alfabetet, havandes sin grund ifrån det feniciska, ligger även nära ett annat nyarameiskt mål som kallas aisorski eller (ny)assyriska och som bland annat talas i Armenien, men som kommer att genomgås under Georgien. Östarameiskan var fram till 1900-talet en grupp innehållande en mängd olika språk i ett bälte ifrån sydöstra Turkiet, norra Irak och till nordvästra Iran, men efter folkmordens tid finnes bara spillror kvar, samt en stor diasporagruppering. Neoöstaraméerna var, förutöver just mandéerna, oftast av kristen og judisk börd samt har genomlidit ett omfattande förtryck, hvilket lett till att de allra flesta som tillhört dessa språkgrupperingarna fått gå i flykt och därmed spridits runt jordklotet, just assyriska har en god grund i Sverige med runt 12 000 assyrier i bara Södertälje, Europas största koncentration av assyrier. Många gånger så haver detta lett till att språken så småningom försvunnit, eller nu är på väg att försvinna. Som exempel kan ju tas de irakiska og iranska judar som flytt dessa länder till framförallt Israel samt där alltmer assimilerats og integrerats i den hebreiska språkgemenskapen. Assyriskan bör erkännas, åtminstone regionalt, i Sverige. De neoarameiska språken har annars fått stora influenser från omgivande språk, härtill inkluderas bland annat turkiska, arabiska, iranska, azäriska, och, kanske viktigast, kurdiska. Vi kommom att återkomma till dem under Turkiet.


















~

Axat från boken Europas tungomål.

venerdì 15 novembre 2013

Västarameiskans språksplittror i Syrien - Europas tungomål CCCVI

 
Idag lever arameiskan kvar som en kvarleva efter det att arabiskan tog över, men perioden emellan senarameiska, 200-700, eller -1200-talet, och modernarameiska är svårbelagd. Vad som än hänt emellan epokerna så finnes västarameiska kvar, ehuru i nedåtgående, i byarna Ma‘lūla, Ğubb‘adīn samt Bah‘a som inte ligger så långt från Damaskus, den förstnämnda byn är kristen, med en liten muslimsk minoritet, emedans de tvene senare är muslimska. Byarna ligga ej så värst långt ifrån varandra, men ur språklig synvinkel så verkar de oaktat så göra, då relativt stora skillnader göre sig gällande. Tillsammans så är det kanske högst 10 000 talare av de trenne olika målen. Bax‘as språk är ur fonologisk synvinkel mest arkaiskt, emedans Jubb‘adīns är mest innovativt, när det gäller morfologi och lexikalia så är ehuru Baha‘s tungomål minst arkaiskt jämfört med de två andra. Alla moderna västarameiska språk är dock relativt arkaiska om man jämför med andra språk, man skall også här nämna att dessa små språk fått ta emot ohövligt många influenser från arabiskan, men att man aramiserat de arabiska inlånen i sådan grad att man knappt kan skilja ut dem som av arabisk börd komna.





















~

Axat, men teckenaltererat, från boken Europas tungomål.


~~~Fem år sedan~~~


~

giovedì 14 novembre 2013

Fransk fisksoppa


skala og tillskär 1-2 gula lökar samt en klase vitlök, häll sedan i olivolja i en gryta för upphättning varefter löken, vitlöken samt två paket saffran, minst två, men gärna fler, lagerblad samt rivet citronskal från en citron, tillfräses några minuter

häll härefter i en burk krossad tomat, sex deciliter vatten samt två matskedar fiskfond, et saften från citronen

låt detta koka utan lock under cirka 15 minuter

skär upp ett paket mager fiskfilé, exempelvis hoki, i bitar om runt 2x2 centimetrar för iläggning i soppan, låt detta sjuda någon minut tills fisken allena äro genomvarm, men ej överkokt

lägg härefter i runt 60 gram skalade musslor samt runt 60 gram avrunna grönländska räkor, avstäng plattan och släng i salt, peppar, timjan, basilika, provençalska örter, samt vad som mer önskas, i rikliga mängder

strö över färsk persilja

ät


















~

~~~Fem år sedan~~~


~
Censurerad utav Dagens Nyheter et Svenska Dagbladet

mercoledì 13 novembre 2013

Språk på Malta, i Europas tungomål - Info



För Malta gäller i nutid språken maltesiska, i sina gozanska, huvudömaltesiska, vallettiska, samt öst- väst- og centralmaltesiska, plus språken toskanska, sicilianska, judeomaltesiska, grekiska, engelska, franska samt maltengelska, hvilka genomgås för landet Malta i boken Europas tungomål.









~


Apexet


kvinnan är apexet på skapelsen
hon bör alltid sättas främst

den judiska gudomen utblös mannen först
för att han skall vara i hennes tjänst
vara för hennes förtjänst

tillbe hennes existens

skapelsens hand häruppenpå jord




















~



~~~Fem år sedan~~~


~
DNDN, DN

martedì 12 novembre 2013

Värdering


du är värd mer
du är värd att behagas

ej misshagas


















~



DN, DN, SvD

Teroldego Rotaliano 2011 - Cesarini Sforza - Landologica EXXVIII




Cesarini Sforza flyttade till Trentino från Parma för två sekler sedan sedan familjemedlemmen greve Filippo blivit ansvarig för Trentinos styre.

Teroldegovindruvorna växer i tyroliska Campo Rotaliano / Rotaliana-Ebene som ligger i norra delen utav Trentinoregionen innan de handplockas varefter vinet lagras på mindre franska ekfat

Vinet blev en drucken favorit i det wienska hovet vid Habsburgarnas banketter under namnet Tiroler Gold


dëgûstë:
ett fruktigt samt dubbelmonarkiskt mustigt men balansaktigt vin med inslag av fat, choklad, paprika, örter, samt även blåbär, körsbär et viol





















~


~~~Fem år sedan~~~


~

domenica 10 novembre 2013

Casanovas utlovelse:)



som den venetianska spagge jag vara
man född till en Casanova vara bara

men jag kan dig här nu så lova
att jag är trogen med dig jag sova




















~